Marie Laveau
Marie Laveau är New Orleans mest berömda dotter. Honärvoodood rot tn ing en somhär ska deöv erst a den i årtionden. Både rika och fattiga sökte hennes råd.
Voodoodrottningen som härskade i New Orleans under årtionden.
Marie Laveau var inte bara född i New Orleans. Under den synkretiska religionens glansdagar (1820-talet till 1860talet) var hon New Orleans.
Ingen annan invånare i hamnstadens 300-åriga historia har på samma sätt representerat dess unika och mystiska sida eller fängslat människor som hon – varken förr eller nu. Även om hennes biografi är full av motsägelser och nonsens, på grund av en brist på bekräftad information, har det bara ökat intresset för Marie Laveau i ”The big easy”. Så mycket av hennes liv är omslutet av legender, påhitt och okända fakta, till och med hennes födelseår är omtvistat. I allmänhet brukar det anses vara 1794 eller 1801. Dödsrunan i New York Times 1881 angav hennes ålder vid döden som 98, vilket innebar att hon skulle ha fötts redan 1783. Den 10 september anses vara hennes födelsedag.
Voodoons första dam är en viktig symbol för Crescent City. Hennes familjegrav besöks av mängder av människor som leds dit av guiderna, vid hennes grav lämnas gåvor och på den beryktade platsen för hennes fallfärdiga stuga på Rue St Ann i de franska kvarteren, en enkel boning i trä byggd av de tidiga bosättarna, finns en plakett. Marie Laveaus väg till berömmelse är en fascinerande berättelse, om än en märklig blandning av religion, ras, klass och makt.
Hon var dotter till den vite Charles Laveau (en kreolsk plantageägare) och hans älskarinna, Marguerite Darcantel, som sades härstamma från det amerikanska ursprungsfolket choctaw och afrikaner. Marie fick ingen utbildning, men slapp
slaveriets fasor. På det berömda porträttet från 1835 av voodoodrottningen som medelålders kvinna framställs hon som ljushyad iklädd en afrikansk tignon (huvudbonad). Men huruvida målningen är korrekt har diskuterats. Hon beskrevs som vacker och lockande, vissa som kände henne när hon levde sade att hon kunde tas för att vara vit, andra hävdade att hon var mörkhyad. Som alla förstår kan inte båda påståendena vara sanna.
1823 gifte hon sig med en annan ”gens de couleur libre” (fri färgad person), Jacques Paris, som kommit till USA via flödet av fria män, slavar och handlare från Saint-Domingue (Haiti) som flydde upproren och striderna mot kolonialmakten Frankrike. Paris och Laveau vigdes i St Louis-katedralen av fader Antoine (en spansk kapucinmunk vid namn Antonio de Sedella, som blev en lika hyllad person i staden och nära vän med Laveau). De bosatte sig i de franska kvarteren men efter ett år försvann Paris spårlöst och lämnade sin fru som inte hade en aning om var han var. Hon insisterade på att han dött och att han inte lämnat henne. Paris hittades aldrig.
Nästa förhållande blev mer lyckat. När Paris nu var ute ur bilden flyttade hon ett år senare, 1824, ihop med kapten Christophe Dominique Glapion, som hon var tillsammans med fram till hans död 1855 och hon födde 15 barn, även om nästan alla dog i gula febern och andra sjukdomar som plågade New Orleans på grund av dålig sanitet och dåliga levnadsförhållanden. Det var också under den här perioden (på 1820-talet) som Laveau tros ha inlett sin vandring mot toppen.
I olika berättelser hävdas det att hon lärdes upp av så framstående personer inom stadens underjordiska religion som Dr John, medicinmannen och den före detta slaven, och Marie Saloppe, som hon senare åsidosatte, vilket Laveau gjorde på ett ganska elakt sätt. Hon skickade ett budskap till andra som funderade på att inkräkta på hennes nyfunna område: bråka inte med mig, chère. Vad som är sant i detta är okänt, även om belackarna har påstått att Dr Johns framgångar med att sälja prylar till de vita kanske fick
Laveau att ge sig in i det också.
Under det här decenniet kan hon (eller inte) ha fått en ingående kunskap i voodoo och rootwork (även kallat besvärjelse) och trots hennes hårda behandling av rivaliserande kungar och drottningar utvecklade Laveau en publik persona som var snäll och dygdig. Under de följande trettio åren gjorde Marie voodoon populär i New Orleans, både bland rika och fattiga, samtidigt som hon fortsatte att vara troende katolik. Men var hon en legitim religiös personlighet eller en bedragare som ville lura pengar av folk?
Enligt legenden gav Marie Laveaus yrke som frisör henne en unik position. Voodoodrottningen fick höra talas om allt folk gjorde och använde det till sin fördel, allt ifrån lokalt skvaller till insiderinformation om New Orleans-elitens förehavanden (förmedlat via deras trogna tjänare). Som en samhällets stöttepelare och rådgivare för dem med förkärlek för det övernaturliga blev hon den alla gick till för att få råd, besvärjelser och dekokter. När det gäller utvecklingen av Louisiana
”Under det här decenniet kan hon ha fått en ingående kunskap i voodoo och rootwork (även kallat besvärjelse).”
voodoon införde Laveau katolska ikoner, rökelse och böner i tillägg till symboler med afrikanskt ursprung, som användningen av gris-gris (besvärjelser) och voodoodockor. Hon sålde mojos och andra småprylar som sades ha voodookrafter. I dödsrunan i New York Times beskrevs stugan på Rue St Ann som pittoresk med ett trasigt staket och träd som hängde över egendomen, där grenarna när som helst skulle kunna falla ned över huset. Författaren målade upp en bild av ödmjukhet på gränsen till armod. Laveau gav däremot sina gäster ett ståtligt mottagande, lagade mat åt dem och såg till att deras sjukdomar och bekymmer mottogs av ett sympatiskt inställt öra eller botades med magi. Det skiljer sig helt från alla tvivelaktiga nyhetsartiklar om nakendans, ormdyrkan och djävulska formler. Det som låg till grund för Laveaus framgångar som både lyssnare och voodoodrottning var hennes personliga charm och förmåga att handskas med alla slags människor.
En annan källa till Laveaus popularitet – som inte på något sätt var total, många fruktade henne lika mycket som de tyckte om henne enligt legenden – var hennes utflykter för att ta hand om människor under utbrott av kolera och gula febern (sjukdomar som dödade hennes egna barn). Den här voodoons Florence Nightingale besökte även dömda män i fängelse. Men hon ingöt också respekt grundad i fruktan. Barnen hölls efter genom att man nämnde hennes namn, som om hon var ett spöke, och det var känt runt New Orleans att Laveau kände till allas små hemligheter och vilka lik de hade i garderoberna utifrån den information hon samlat in genom att både skrämma tjänarna med hot om voodoo och ta till mutor. Hur hon omsatte den här kunskapen är okänt, eftersom hon bodde i sitt ruckel på Rue St Ann och knappast levde upp pengarna i någon av stadens ståtliga spanska herrgårdar. Det första registrerade beviset för Laveaus koppling till voodoo inträffade 1850 när hon och en annan ”gens de couleur libre”, Rosine
Dominique, gick till domstolen för att be att få tillbaka en staty som konfiskerats under en ritual. Polisen hade gjort en räd eftersom de var oroliga för att fria människor beblandade sig med slavar på andra platser än Congo Square (den utsedda plats i staden där de hade tillstånd att träffas på söndagar). Rapporten är spännande eftersom det verkar som om Laveau fungerade som en mellanhand i samhället. Böter utfärdades och statyn återlämnades, dock inte till Laveau. År
1859 förekom hon i stadens tidningar igen när någon framförde klagomål och kallade henne en hagga som störde friden med sina voodooritualer. Eftersom sång, dans och kanske trummor var inblandade uppstod nog en hel del ljud.
Var hon en helig person eller en charlatan som använde utpressning snarare än svartkonst för att få som hon ville? Laveau var och kommer alltid förbli en kontroversiell person. Folk lämnar än idag gåvor som pärlor, sprit och blommor vid Marie Laveaus grav på St Louiskyrkogården nr. 1. På den andra kyrkogården, St Louis nr 2, finns det en krypta känd som voodoovalvet, där man också tror att Laveau vilar, även om det är okänt hur ryktet uppstått eftersom viloplatsen helt klart är den på kyrkogården nr. 1 märkt med ”Famille Vve. Paris/née Laveau”. Folk lämnar kvar kryss av rött tegel som en del av ett andaktsfullt meddelande och en önskan om att Laveau ska uppfylla deras önskningar, men voodooutövarna anser att det är respektlöst och skadar kryptans struktur. Tron på att Laveaus ande ska kunna uppfylla önskningar är stark. Det visar sig i hennes fortsatta dragningskraft som New Orleans mest berömda dotter, och den långlivade berättelsen om hennes mystiska liv och starka position som den ultimata voodoodrottningen.