Bottennotering för ozonhålet
Ozonlagret över Antarktis, där solens skadliga ultravioletta strålar tränger igenom en annars solskyddande atmosfär, har skrumpnat till de minsta registrerade dimensionerna sedan 1982, enligt vetenskapliga mätningar.
Hålet i ozonlagret – ett skikt av syre med tre atomer i varje molekyl istället för två – brukar växa till ungefär 20 miljoner kvadratkilometer vid den här tiden på året enligt NASA. Det är en öppning större än Rysslands yta.
Men ovanligt varmt väder på det södra halvklotet har lett till att hålet bara spänner över tio kvadratkilometer under merparten av september, heter det i ett uttalande från NASA.
Under vintermånaderna på det södra halvklotet bildas moln i stratosfären. Där kommer även den minsta mängden synligt ljus från solen spjälka klorgas i kloratomer, som räknas som reaktiva och kan ödelägga ozonmolekyler på kemisk väg. När temperaturen över Antarktis börjar öka upplöses molnen i stratosfären, så att det inte finns någon plats för de ozonskadande kemiska reaktionerna. Det ovanligt varma vädret sommaren 2018 satte stopp för ozonspjälkningen och hejdade ozonhålet lite.
Om högre temperaturer är gynnsamt för ozonlagret betyder det kanske att hålet kommer bli ännu mindre allt eftersom människorna fyller atmosfären med drivhusgaser som koldioxid? Egentligen inte, säger Paul Newman, geovetenskaplig ledare vid NASA:s Goddard Space Flight Center. Det visar sig att koldioxid har en helt annan verkan i stratosfären än i den lägre troposfären. Koldioxid i stratosfären absorberar värme och reflekterar ut den i rymden igen, förklarar Newman, och lägger till att det lagret av atmosfären faktiskt blir allt kallare.