En ghostbuster från verkligheten

Många är rädda för att stöta på spöken, men Jenny Gibson jagar dem aktivt.

Hur blev du intresserad av spökjakt från början?

Jag blev intresserad av det paranormala som barn, för jag växte upp i ett hus med mycket aktivitet – dörrar som låste sig, leksaker som kastades genom rummen och sängkläder som någon drog i om nätterna. Eftersom jag trodde att det spökade där jag bodde blev jag intresserad av det övernaturliga som vuxen.

Vad är den läskigaste undersökningen som ni har genomfört?

Det var nog den gången med det vi kallar ”den lilla kyrkan långt ute i skogen”. Den ger en stark känsla av olust, och vi har haft många obehagliga upplevelser där.

Man känner anden – en gammal katolsk präst med mörk historia. Han kommer så nära ansiktet att man nästan känner hans andedräkt. Ibland gör han ett morrljud. När han är på plats blinkar all andejaktsutrustning och visar på stark paranormal energi. Det är alltid iskallt i kyrkan. Vi släcker ficklamporna och sitter i mörkret och bara lyssnar medan vi väntar på att anden ska dyka upp. Vi har fått stenar kastade efter oss, och huvuddörren till kyrkan har öppnats och smällts igen så hårt att det skakat i väggarna.

Vi har behövt avbryta två undersökningar på grund av fysiska angrepp. Bland annat blev en forskare krafsad i huvudet och en annan kände ett tryck mot halsen. Det är absolut inte en plats jag skulle råda oerfarna att gå till, jag tror det kan bli mycket farligt där.

Om du fick undersöka vilken plats som helst i världen, var skulle du då gå på spökjakt?

Myrtlesplantagen i New Orleans. Jag har hört många fascinerande historier om byggnaden. Mordoffer ska ha hållit till där i många år efter sin död, däribland ett litet barn som kikar ut genom fönstret och vinkar till dig … Hon ska till och med ha hoppat i sängarna när folk har övernattat där.