Vad orsakar laviner?
Det går en miljon laviner om året. Vad är det som skapar snöskreden och hur kan vi förutse dem?
Bergstoppar får molnen att kontinuerligt släppa ifrån sig nederbörd och vissa av dem kan samla flera meter snö varje dag under vintern. Det är som regel lugnt på snötopparna när vinteräventyret är som vackrast, men plötsligt kan ismoln komma in som dramatiskt förvandlar dem.
När vi ser på ett snötäckt berg är det svårt att avgöra hur islagren under snön är sammansatta, eller hur väl snön hänger fast på bergssidan. Det krävs inte mer än ett felsteg en dag med kraftigt snöfall, eller att ett högt ljud hörs, för att stora delar av bergets vita matta ska vältra sig ned mot dalgången.
Sådana skred av snö, is och ibland sten längs en bergssida kostar över 150 liv runt om i världen varje år. Laviner kan komma upp i 130 km/h på bara fem sekunder, utan förvarning för dem som råkar vara i vägen. En kombination av tre faktorer avgör hur utsatt en bergssida är för skred. Det kallas ”skredtriangeln” och består av terräng, väder och snöförhållande. En lutning på mellan 30 och 45 grader samlar tillräckligt med snö för att bilda laviner. Vädret är också viktigt att ta med i beräkningen, för både vind, temperatur och snöfall bidrar till risken för skred. Den sista sidan i triangeln betonar behovet av att förstå snöförhållandena och de olika snölagrens egenskaper. Om man gräver i snön
och studerar lagren kan man få veta mycket om nederbördshistoriken, något som kan vara nyckeln till att identifiera riskområden för skred.
Alla laviner störtar inte utför sluttningarna i samma fart, för skredens egenskaper kan variera. Kramsnö kan röra sig jämnt och flytande, nästan som en kall mortel, medan andra skred är ett rullande kaos med snöblock framför sig. Men gemensamt för alla skred är förmågan att sluka upp allt som kommer i vägen. Om det inte varit för att skreden går så hårt ut över människor skulle de ha varit en fascinerande demonstration av tyngdlagens destruktionsförmåga.
Störst risk löper naturligtvis de som färdas mycket i bergen, som alpinister och bergsklättrare, och deras rörelser är ofta orsak till laviner. Nyligen har tidningsrubrikerna visat att även de som känner bergen bättre än några andra kan hamna i en skredtragedi. I april 2019 miste tre professionella klättrare livet när de slängdes nedför bergskedjan i nationalparken Banff i Kanada. Amerikanen Jess Roskelley och österrikarna David Lama och Hansjörg Auer var några av världens skickligaste klättrare.
I 90 procent av alla laviner där människor är inblandade tror man att ett av offren har utlöst skredet genom att vidröra marken på fel tidpunkt. Men snö kan rasa långt, så tätorter i skuggan av berg kan också drabbas av skred. Det har hänt att hela småstäder har försvunnit under de livsfarliga massorna.
Nyckeln till att förutse laviner ligger i att analysera lagren under ytsnön och förstå snöns placering på bergssidan. Är snön blöt, med högt innehåll av vatten i flytande form, ökar faran för att den ska börja glida. Mer snö i sluttningen ökar trycket på de djupaste lagren, något som också skapar större fara för att snön ska lossna och rasa. I teorin är det ett viktigt tecken att hålla utkik efter men i praktiken har naturen så många variationer och faktorer att ta med i beräkningen att skred blir lika svåra att förutspå som vädret.
För att övervaka förhållandena runt skredutsatta områden följer forskarna väderprognoserna och jämför dem med data från tidigare skred. Genom att studera skredens fysik kom forskarna fram till att ett litet temperaturfall kan förvandla ett långsamt ras till ett livsfarligt, ögonblickligt ras. Beroende på hur farligt bergsanalyserna tyder på att ett rasområde är händer det att sprängmedel används i besöksområden för att tvinga fram laviner, eftersom mindre snömängder utgör en mindre fara. Dessutom byggs skredbarriärer för att begränsa förödelsen av de här avsiktliga rasen.
Även om vetenskapen kan försöka beräkna sannolikheten för en lavin är det omöjligt att hålla koll på förhållandena överallt i världen. Eftersom tolv procent av jordens yta är permanent täckt av snö och is, och eftersom den andelen ökar under vintermånaderna, innebär rasens överraskningseffekt och omedelbara hot att de här mäktiga, skräckinjagande fenomenen är lika farliga som de alltid har varit.