Jätteskorpion
Som skorpionernas kung dominerade Pulmonoscorpius kirkonensis spin deldjursvärld en med ettytt res ke let ts ommät te 70 centimeter från klo till stjärt.
Jätteskorpionen var aktiv i skogar och våtmarker under karbonperioden och kallas ofta ”lungskorpion”, eftersom den utvecklade så kallade boklungor att andas med. De bestod av en serie lameller som kan påminna om sidorna i en bok, och försågs med rikliga mängder blod för att omsätta syre och koldioxid.
Det här åttabenta förhistoriska rovdjuret åt antagligen kött av andra leddjur och små amfibier. Som de flesta skorpioner var Pulmonoscorpius utrustad med en mäktig gadd på bakkroppen, men utan att stöta på ett exemplar kan vi aldrig få veta hur starkt giftet var. Utifrån forskning på dagens skorpioner har vetenskapen kommit fram till att det finns ett förhållande mellan klostorlek och giftstyrka – ju större klor, desto svagare gift, och omvänt. Eftersom Pulmonoscorpius hade ganska små klor i förhållande till kroppsstorlek var nog inte jätteskorpionens stick att leka med.