Natthimlens variationer
Det är svårt att kartlägga stjärnorna när de rör sig.
Gaias viktigaste uppgift är att slå fast avståndet till en stjärna genom att mäta parallaxen, alltså hur mycket stjärnan ser ut att förflytta sig runt på himlen under ett år. Om stjärnor alltid höll sig på samma punkt i galaxen skulle den enda rörelsen under den tiden vara Gaias årliga kretslopp runt solen. Eventuella förändringar i stjärnans ställning på himlen måste tillskrivas parallaxen och inget annat, och då skulle Gaias uppgift vara enkel.
I verkligheten håller sig inte stjärnor stilla i rymden, och det gäller också för vår egen sol. De rör sig i stora kretslopp runt galaxens centrum. I motsats till planeter i ett solsystem utgör de inte alltid regelbundna cirklar eller ellipser, banorna kan vara komplexa. Sett ur Gaias perspektiv innebär det att varje stjärna har sin egen unika ”äkta rörelse” som speglar den verkliga färden genom rymden, och där tillkommer den parallaxsvängning som Gaia försöker mäta. Det betyder att Gaia måste genomföra en hel serie mätningar, fördelat över många år, för att kunna särskilja stjärnans jämna förflyttning (äkta rörelse) från de årliga svängningarna som beror på parallaxen.