Djurhjärnans anatomi
När det gäller det som finns mellan öronen finns det vissa djur som är förbluffande lika oss.
Djurriket är fullt av varelser med mycket mellan öronen, var och en med sin egen intelligens anpassad för levnadssättet. Alla de fem djurgrupperna som har ryggrad har hjärna. Det här organet, en tät samling elektriskt stimulerade nervceller, är kontrollcentral för hela djurets kropp. Den styr sinnena, instinkten och beteendet. Men när det gäller hjärnan är det inte så att samma storlek passar alla. Fiskar, amfibier, kräldjur, däggdjur och fåglar har utvecklat hjärnor med ungefär samma funktion, men formen varierar.
En däggdjurshjärna har fyra tydligt åtskilda områden: storhjärnan, syncentrum, lillhjärnan och förlängda märgen. Hjärnan hos de olika ryggradsdjursarterna har sina egna områden som är större och mer komplexa än hos andra djurgrupper. Till exempel är syncentrum hos benfiskar förhållandevis större än hos några andra djurgrupper. De har utvecklats för ett liv i vatten, där de måste kunna hålla koll på omgivningarna för att klara sig. Därför är det viktigt att ha mer hjärnkapacitet för att behandla visuell information. Men hos däggdjur är den här delen av hjärnan ganska liten, och funktionen finns integrerad i storhjärnan.
Som de mest avancerade när det gäller tankeförmåga har däggdjur en omfångsrik storhjärna med mer komplexa nerv- och sinnesfunktioner. Vissa arter har utvecklat förmågan till självmedvetenhet, som till exempel människoaporna. Det är tack vare den enorma mängden neuroner i deras förstorade storhjärna. Den har veck, något som ökar ytan och gör det möjligt för ett större antal neuroner att behandla mer information.
”Vissa arter har utvecklat förmågan till självmedvetenhet, till exempel människoaporna.”