Arkologier – morgondagens städer

Kan självförsörjande storstäder ge nytt liv åt vår planet?

Som art lever vi till och från i vår egen lilla bubbla. Vi täcker våra olika behov med hjälp av de resurser vi har till vårt förfogande, och det här har fått stor påverkan på planeten. Nu finns det planer för hur vi kan använda vår bubbla på ett mer gynnsamt sätt. Tanken är bokstavligen att leva i en bubbla.

För att försörja befolkningen utan att skada jorden kan vi i framtiden kanske flytta in i nyutvecklade städer som kallas arkologier. Det arbetas med många olika varianter av livsmiljöer, men de flesta innefattar naturliga, alternativa sätt för att skaffa tillräckligt mycket energi till dem som bor där.

Arkologi är ett futuristiskt initiativ inriktat på att samla bosättningar i självförsörjande städer som begränsar människornas påverkan på miljön. Namnet och idén lanserades 1969 av Paolo Soleri, som ville förena arkitekturkoncept med ekologi. Hans tanke handlade om att täcka befolkningens viktigaste behov i en miljövänlig anläggning. Vår tids arkitektur innebär att nuvarande städer domineras av låga byggnader och bilberoende transporter. I Soleris alternativ ska jättebyggnader upprättas för att utnyttja platsen så bra som möjligt. De flesta arkologianläggningar har höga byggnader med plats för tusentals människor.

Men hur ska de här gigantiska livsmiljöerna minska vår påverkan på planeten? De ska vara tätt befolkade, så att stora mängder energi kan utnyttjas på ett relativt litet område. Soleris första design hade betongkupoler som skulle placeras så att de hela tiden fångade in så mycket ljus och värme från solen som möjligt, även när solen stod som lägst på himlen och under vintern. Det här hade den extra fördelen att det gav skugga om sommaren.

En av nackdelarna med många olika arkologier är kompabilitetsproblemet. Innan världen förbinder sig till de här livsmiljöerna måste våra viktigaste behov täckas inom anläggningarna, också kravet på förbindelse med världen utanför på något sätt. Ingen tycker om att känna att de sitter i en bur, så för att

tackla det problemet utvecklas busslösningar för resor mellan anläggningarna. Dessutom kan några av planetens naturliga miljöer läggas in i anläggningarna.

Det går bra att beräkna arkologiernas positiva inverkan, men det är svårare att förutse om det kan få en negativ inverkan på miljön när vi isolerar oss från resten av planeten. Om en fysisk avspärrning skiljer vår art från omgivningarna är det omöjligt att veta hur det här kommer påverka vårt ekologiska förhållande till andra organismer. Därför är arkologier mycket mer än bara en arkitektonisk utmaning, de representerar en betydande förändring för hela planeten.