Så fungerar kontaktlös betalning
Teknik för spårning av flygplan har utvecklats till att ändra sättet vi betalar på.
När vi lägger det kontantlösa kortet mot läsaren kan vi betala upp till 250 kronor på mindre än en sekund. Vissa gillar det, andra blir oroliga av det, men har du någon gång gått igenom kassan och funderat på hur det kan vara så enkelt?
De här betalningssätten använder sig av en teknik som heter radiofrekvensidentifiering (RFID). Idag finns det en stigande efterfrågan på utrustningen, och kontaktlös betalning är den vanligaste metoden för korttransaktioner i butik. RFID gör det möjligt att överföra kodade digitala data via radiovågor mellan två apparater. När det gäller kontaktlös betalning överförs data mellan ett kort och en kortläsare. De måste vara nära varandra för att få en förbindelse, men de behöver inte komma i direkt kontakt. Den här formen av RFID, som används för att överföra data över korta avstånd, kallas närfältskommunikation (NFC). NFCtekniken har tagit snabba betalningar ett steg längre genom att göra det möjligt för folk att betala kontaktlöst med hjälp av en mobil.
Utvecklingen på senare tid har absolut gjort oss mer uppmärksamma på RFID, men när uppstod egentligen lösningen? Saken är att den här till synes moderna tekniken dök upp före andra världskriget. Sir Robert Watson-Watt var troligen den första som inhämtade data på det här sättet när han upptäckte en metod för att skaffa information om flygplan. Hans system, radar, kunde fånga upp och visa begränsade uppgifter om flygplan, som storleken och huruvida ett flygplan var vän eller fiende.
Nästa stora framsteg för RFID var att skapa säkra kommersiella användningsområden. Stöldskyddsanordningar för butiker följde, med ett förenklat tidigt system som bara krävde att personalen ändrade taggarna mellan två möjliga lägen för att de inte skulle utlösa dörrlarmet. 1973 utarbetades en mer invecklad version, en aktiv bricka med ett minne som kunde omprogrammeras.
Fler framsteg inom RFID har lett till en rad olika användningsområden, från spårning av kärnfysiska material under transport till identifiering av enskilda kor inom jordbruket.