Andejaktens hemska vetenskap
Vi undersöker spöken och ser på de vardagliga förklaringarna bakom paranormala upplevelser.
Alla känner till ett spökhus i närheten, där det en gång inträffade något hemskt och där andarna svävar runt i de tomma rummen och den fuktiga, mörka källaren. Men inte alla nöjer sig med att gå förbi och fundera på vilka mörka demoner som gömmer sig bakom de trasiga gardinerna. Vissa vill veta mer, så med en bra lykta i näven och en ryggsäck full av utrustning går de dit vi andra är alltför rädda för att gå.
Att historier om spökjakter har berättats finns belagt så långt tillbaka som år 100, men andejakt i sin egentliga betydelse började på allvar på 1800-talet. Då var folk mycket intresserade av döden och grubblade på vad som skedde utanför de levandes rike. Spökhistorier blev allt mer populära och det här nya intresset för det övernaturliga gav upphov till en grupp seriösa andejägare som ville bevisa att det finns spöken. För första gången undersöktes läskiga historier objektivt, och därmed blev det vanligt att alla som ville undersöka paranormala fenomen letade efter naturliga förklaringar innan de godtog det övernaturliga.
Kvinnor surfade ofta på den nya spiritualistvågen genom att hålla hemsnickrade seanser och ouijabrädsmöten för att ”hjälpa” folk att komma i kontakt med
sina kära döda, och välutbildade herrar stiftade en rad klubbar med övernaturligt tema. Den mest prestigetunga var Ghost Club som bildades 1862 och hade stora akademiska namn bland sina medlemmar, som Charles Darwin, sir Arthur Conan Doyle och Cambridge-filosofen Henry Sidgwick.
1882 ledde en ny vetenskaplig metod för andejakt till att Society for Psychical Resarch bildades och snart kunde folk i allmänhet läsa fascinerande böcker och artiklar om ämnet. När de första bilarna kom började allt fler andejägare att besöka byggnader där det skulle spöka.
En sådan undersökare av det paranormala, Harry Price, arbetade för att gå vetenskapligt till väga inom andejakt och startade National Laboratory of Physical Research 1926. Price genomförde en rad undersökningar, men de mest kända var studierna av den beryktade prästgården i Borley, och senare spökerierna på Chiswick Museum. Han gick också in för att avslöja alla de övernaturliga bilder som översvämmat marknaden.
Med hjälp av sitt välutrustade laboratorium visade han att många av seanserna som hölls runt om i landet i själva verket var falska, och att ämnet på mediet Eva Carrières bilder inte var ”ektoplasma” (en övernaturlig grötmassa som skulle uppstå när paranormala väsen var i närheten) utan bara bitar av tuggat papper. Andra bilder, tagna av William Hope, var också bara humbug.
Även om intresset för det övernaturliga har gått upp och ned under årens lopp har det aldrig försvunnit helt. Idag är ämnet mer populärt än någonsin. 2014 visade en brittisk undersökning att 39 procent av befolkningen trodde att det kunde spöka i vissa hus, och att 34 procent trodde att spöken existerar. Det finns över 1 000 andejaktsklubbar runt om i Storbritannien, inspirerade av tv-program som
”2014 visade en brittisk undersökning att 39 procent av befolkningen trodde att det kunde spöka i vissa hus, och att 34 procent trodde att spöken existerar.”
Most Haunted och den jämna strömmen av skräckfilmer från regissören James Wan och hans magiska universum. Den här serien av sammanhängande filmer beskriver de verkliga andejägarna Ed och Lorrain Warrens äventyr när de undersökte det påstådda spökhuset från Amityville Horror, den djävulsbesatta Arne Cheyenne Johnson, Enfield-spökeriet och den ohyggliga besatta Annabelle-dockan.
Våra dagas spökjägare använder mycket olika metoder och hjälpmedel, från termografiska kameror, geigermätare och ultraljudsbaserade rörelsesensorer till enkla engångskameror och slagrutor i arbetet med att ta reda på hur det förhåller sig. De mest professionella grupperna försöker alltid hitta logiska förklaringar på påstådda övernaturliga fenomen innan de godtar att de står inför något paranormalt. Men den här metoden undergräver inte andejaktens värden, tvärtemot så ger den oss möjlighet till att verkligen förundras över händelserna av paranormal aktivitet som inte går att förklara.
Harry Price avslöjade många spökbilder, men vissa fotografier går fortfarande inte att förklara av dem som granskar sådana, och då och då förekommer övernaturliga egendomligheter som ingen helt kan förklara. Kan de här händelserna och fotografierna vara de hållpunkter som andejägarna behöver för att bevisa att det finns spöken?