Tidslinje

cirka 700 f.Kr.

Under de olympiska spelen i det gamla Grekland uppmuntras utövarna att äta fårtestiklar, som innehåller testosteron, för att få mer styrka.

1904

Maratonlöparen Thomas Hicks får två sprutor med det stimulerande medlet stryknin (och lite konjak) av tränaren under själva loppet. Det här är extremt farligt, men slutar med att han tar guld.

1928

International Association of Athletics Federations (IAAF) blir den första idrottsorganisationen som förbjuder användningen av dopningsmedel för att öka prestationsförmågan. Men IAAF har begränsade möjligheter till att bevaka den nya bestämmelsen. De litar till stor del på att utövarna uppträder ärligt.

1954

Det amerikanska tyngdlyftarlagets läkare får veta att det sovjetiska laget har använt testosteron för att öka prestationerna.

Det amerikanska laget börjar använda anabola steroider kort därefter.

1960

Den danske cyklisten Knud Enemark Jensen dör under OS i Rom efter att ha tagit det stimulerande medlet amfetamin och blodkärlsutvidgande Roniacol.

1964

Anabola steroider används överallt i OS och annan idrott, däribland bodybuilding.

1966

Dopningstester införs för första gången i EM i friidrott i Budapest.

1976

För första gången utvecklas ett pålitligt prov för att upptäcka anabola steroider, så att styrande organ kan förbjuda ämnena för framtida OS.

1988

Sprintern Ben Johnson får sitt OS-guld på 100 meter indraget på grund av dopning. Segern går istället till tvåan Carl Lewis, som behåller medaljen även om inte heller han klarar dopningstestet.

2009

Det biologiska idrottspasset lanseras. Nu kan en utövares provvärden spåras över tid och avslöja om dopningsmedel har varit inblandade.

2012

Den sjudubbla Tour de France-vinnaren Lance Armstrong förlorar alla titlar han vunnit sedan 1998 efter medicindopning och bloddopning.

2015

Ryska utövare utestängs från internationella tävlingar när det kommer fram att staten har mörkat dopning.