Ir­land

I över 200 år ha­de vi­king­ar­na stort in­fly­tan­de på den grö­na ön.

Historiens värsta Banditer - - Erövrare -

Det var på 700-ta­let som de förs­ta nors­ka vi­king­ar­na dök upp på Ir­land. Den förs­ta kän­da upp­gif­ten hand­lar om en plund­ring­s­at­tack mot ett klos­ter som låg på nå­gon av öar­na Rath­lin el­ler Lam­bay. Den här ty­pen av spo­ra­dis­ka an­grepp längs kus­ter­na på­gick i

30 år, men trots att de se­na­re även spred sig in­åt lan­det, ver­kar de in­te ha haft nå­gon stör­re ef­fekt på det ir­länds­ka sam­häl­let. Man åter­upp­bygg­de helt en­kelt bo­sätt­ning­ar­na mel­lan rä­der­na. På det här sta­di­et nöj­de sig ma­ro­dö­rer­na med at­tac­ker som in­te va­ra­de myc­ket läng­re än någ­ra da­gar. Se­dan åter­vän­de de till Skan­di­na­vi­en för att säl­ja by­tet. Men i bör­jan av näs­ta år­hund­ra­de väx­te vi­king­ar­nas själv­för­tro­en­de och plund­ring­ar­na blev allt­mer in­ten­si­va. Strand­bo­sätt­ning­ar som på Ir­land kal­las ”longp­horts” (lång­hus) bygg­des i Dublin. Med des­sa fäst­ning­ar i ryg­gen blev det möj­ligt för de nor­dis­ka bär­sär­kar­na att plund­ra även den om­gi­van­de lands­byg­den när de ha­de lust. Det dröj­de in­te länge för­rän den ir­länds­ke kung­en ha­de fått nog. Kung­en av Ta­ra, Máel Se­achnaill, gjor­de mot­stånd mot vi­king­ar­na. Nä­ra Skreen i pro­vin­sen Me­ath dräp­te han och hans sol­da­ter in­te mind­re än 700 nord­män.

Allt­ef­tersom at­tac­ker­na in­ten­si­fi­e­ra­des på­ver­ka­des det kel­tisk-iris­ka sam­häl­let mer och mer. Un­der de föl­jan­de 200 åren blev det allt van­li­ga­re med al­li­an­ser mel­lan nord­män och ir­län­da­re. Men på bör­jan av 900-ta­let in­träd­de även dans­ka vi­king­ar på sce­nen. De nors­ka vi­king­ar­na var kän­da som ”Lochlainn” me­dan de dans­ka kal­la­des ”Da­nair”. Vi­king­ar­nas fram­gång­ar på Brit­tis­ka öar­na gjor­de att an­ta­let an­grepp öka­de i an­tal. De an­vän­de si­na lång­skepp för att fär­das längs flo­der­na och för att plund­ra allt läng­re in­åt lan­det. Tak­ti­ken på­gick åt­minsto­ne fram till år 1000 och norr­män­nen do­mi­ne­ra­de till en bör­jan. De­ras fär­der fi­nan­si­e­ra­des med hjälp av skat­ter de ta­git från klost­ren, men med ti­den vi­sa­de det sig att dans­kar­na var mer väl­or­ga­ni­se­ra­de. Dans­kar­na fick till slut över­ta­get och de­ras makt­bas väx­te.

Bland ir­län­dar­na fanns det en man som ut-

Gam­la vi­king­a­bo­sätt­ning­ar kan kän­nas igen på ort­namn som slu­tar på ­by el­ler ­t(h)orp(e) ef­ter fornnor­dis­ka be­näm­ning­ar på hem­bygd och gård. Plat­ser som Der­by, Grims­by, Whit­by och Scunt­hor­pe har en gång va­rit

nor­dis­ka bo­sätt­ning­ar.

märk­te sig, kung­en av Muns­ter, Bri­an Bo­ru. Hans makt­bas fanns i den söd­ra de­len av lan­det. Där sam­la­de han ihop en ar­mé som blev den störs­ta ena­de strids­styr­kan på Ir­land. Med den­na för­stör­de Bri­an Bo­ru fäst­ning­en i Dublin och slöt freds­av­tal med vi­king­a­höv­ding­ar­na. And­ra nord­manskla­ner lyc­ka­des han ut­vi­sa från Ir­land för evig tid. Bri­an gjor­de se­dan an­språk på tro­nen till­sam­mans med vi­king­a­höv­ding­ar­na i Dublin och ing­en vå­ga­de ut­ma­na ho­nom.

Hans auk­to­ri­tet va­ra­de fram till år 1012. Då in­led­des en se­rie våld­sam­ma vi­king­at­tac­ker som kul­mi­ne­ra­de i sla­get vid Clon­tarf 1014. Det äg­de rum den 23 april. Där stod ma­jo­ri­te­ten av de ir­länds­ka kung­a­dö­me­na bakom Bri­an emot vi­king­ar­na som stöd­des av Mael Mor­da, kung­en av Le­ins­ter, som ha­de svängt i si­na sym­pa­ti­er ef­ter ett gräl. Bri­an ha­de ung­e­fär 7 000 man och nu gick de mot Dublin för att slåss emot 4 000 man på Le­ins­ters si­da och 3 000 vi­king­ar, varav de fles­ta ha­de an­länt vid gry­ning­en. I bör­jan av sla­get fick Mor­das män ett över­tag och de hän­syns­lö­sa vi­king­ar­na var för­ödan­de. Men pen­deln sväng­de när vi­king­a­käm­par­na Bro­dir och Si­gurd be­seg­ra­des. På ef­ter­mid­da­gen ha­de Bri­ans trup­per lyc­kats skä­ra av vi­king­ar­nas re­trätt till si­na skepp. Nu be­fann sig Mor­das sol­da­ter i en kri­tisk si­tu­a­tion och de bör­ja­de fly mot den en­da bron över flo­den Lif­fey för att sät­ta sig i sä­ker­het. När de för­sök­te und­kom­ma dök Máel Se­achnaills män upp och bloc­ke­ra­de vägen till bron. Vi­king­ar­nas och Le­ins­ters trup­per blev fång­a­de i en fäl­la och för­lo­ra­de sla­get.

Sla­get vid Clon­tarf är det blo­di­gas­te och mest våld­sam­ma som har hänt i ir­ländsk histo­ria. Bri­an låg död i le­ran till­sam­mans med 4 000 av si­na män. 6 000 vi­king­a­kri­ga­re och Le­ins­ter-sol­da­ter var ock­så slak­ta­de. Sla­get mar­ke­ra­de slu­tet på en pe­ri­od av oro­lig­he­ter på Ir­land och in­led­de en pe­ri­od av re­la­tiv fred då vi­king­ar och ir­län­da­re lev­de till­sam­mans ut­an att någ­ra krigs­hand­ling­ar fö­re­kom. De nord­män som stan­na­de kvar in­te­gre­ra­des i den ir­länds­ka kul­tu­ren och gif­te sig och fick barn med ir­länds­ka kvin­nor. Det dans­ka kung­a­dö­met i Dublin va­ra­de i över 200 år fram till sla­get vid Clon­tarf, men ba­ra 52 år se­na­re skul­le Ha­rald Hårdrå­da för­lo­ra vid Stam­ford Bridge och vi­king­ar­nas stor­het på Brit­tis­ka öar­na var över.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.