Le­gen­den om Black Cae­sar

Var Black Cae­sar en ond­ske­full pi­rat el­ler rå­ka­de han ba­ra kom­ma i vägen för Svartskägg? Och vil­ken roll spe­lar sla­ve­ri­et i pi­rat­histo­ri­en?

Historiens värsta Banditer - - Pirater -

”I själ­va ver­ket var pi­ra­ter­na i Västin­di­en och på At­lan­ten, lik­som

Bar­ba­ry-pi­ra­ter­na i Nord­af­ri­ka, slav­hand­la­re,

tju­var och mör­da­re.”

San­ning­en bakom pi­ra­ter­nas guld­ål­dern är of­ta­re märk­li­ga­re och grym­ma­re än fik­tio­nen. Sjö­rö­veri blev en lön­sam verk­sam­het i Västin­di­en i mit­ten av 1600-ta­let tack va­re två and­ra lön­sam­ma af­färs­gre­nar: skepp­ning och sla­ve­ri. Den först­nämn­da för­såg pi­ra­ter­na med po­ten­ti­el­la of­fer ge­nom det stän­di­ga ut­bu­det av vär­de­ful­la las­ter mel­lan Afri­ka, Nor­da­me­ri­ka och Eu­ro­pa. Far­tyg i den­na bransch var ut­sat­ta på ha­ven un­der de långa re­sor­na mel­lan Afri­ka och den nya värl­den (som be­stod av bland an­nat Västin­di­en, Oce­a­ni­en och Nord- och Sy­da­me­ri­ka), och den Nya värl­den och Eu­ro­pa. De eu­ro­pe­is­ka im­pe­ri­er­na ha­de tek­ni­ken för att ska­pa trans­port­nät och en eko­no­mi som var till­räck­ligt ut­veck­lad för att gö­ra al­la tre hörn av den tri­angu­lä­ra han­deln lön­sam­ma. Men de ha­de än­nu in­te de mi­li­tä­ra med­len för att gö­ra re­sor­na över de sto­ra ha­ven säk­ra.

Den sist­nämn­da verk­sam­he­ten var in­te­gre­rad i den tri­angu­lä­ra han­deln: till­gång­en på af­ri­kans­ka sla­var. I fik­tio­nen skild­ras pi­ra­ter­nas by­ten alll­tid som guld el­ler smyc­ken. I själ­va ver­ket var pi­ra­ter­na i Västin­di­en och på At­lan­ten, lik­som Bar­ba­ry-pi­ra­ter­na i Nord­af­ri­ka, slav­hand­la­re, tju­var och mör­da­re. Den öka­de tri­angu­lä­ra han­deln sänk­te sjö­män­nens lö­ner sam­ti­digt som till­fäl­li­ga krig mel­lan eu­ro­pe­is­ka im­pe­ri­er upp­stod och gru­sa­de al­la för­hopp­ning­ar om an­ställ­ning. Många pirater var ar­bets­lö­sa sjö­män som av nöd tving­a­des ta det lägst ran­ka­de och far­li­gas­te av al­la jobb till havs.

Kanske det stäm­mer att tju­var in­te har nå­gon ära, men de vi­sar prov på en in­tres­sant form av jäm­lik­het. Vem som helst kun­de bli pi­rat. Vis­sa, som till ex­em­pel sla­var, blev ibland pirater ut­an att väl­ja själ­va. Väl om­bord gäll­de sam­ma för al­la: by­tet de­la­des li­ka och gal­gen vän­ta­de om de blev till­fång­a­tag­na. Men al­la häng­des fak­tiskt in­te. An­ne Bon­ney och Ma­ry Re­ad till­fång­a­togs 1720 ef­tersom de­ras be­sätt­ning var för be­ru­sad för att kun­na slåss, men de två kvin­nor­na und­gick gal­gen ef­tersom de påstod att de var gra­vi­da. Me­dan de kvinn­li­ga pi­ra­ter­na gyn­na­des av en mänsk­lig im­puls, räd­da­des svar­ta pirater of­ta av omänsk­lig­het. De var för vär­de­ful­la för att av­rät­tas och sål­des of­ta vi­da­re som sla­var el­ler åter­för­des till si­na äga­re.

Svar­ta sjö­män ut­gjor­de mel­lan en fjär­de­del och hälf­ten av pi­rat­be­sätt­ning­ar­na i Västin­di­en och på At­lan­ten. Som­li­ga var fri­vil­li­ga, and­ra var sla­var som ha­de bli­vit tvångs­re­kry­te­ra­de. 1717 var 60 av Ed­ward ”Svartskägg” Te­achs 100 be­sätt­nings­män svar­ta. Många svar­ta pirater var för­rym­da sla­var från spans­ka, frans­ka och brit­tis­ka plan­ta­ger. And­ra till­fång­a­togs som en del av slav­skep­pens last. År 1717 till­fång­a­tog pi­rat­kap­te­nen Samu­el ”Black Sam” Bel­lamy 25 af­ri­kans­ka sla­var från ett skepp. Vis­sa av dem sål­des vi­da­re me­dan and­ra blev kvar om­bord och un­der­teck­na­de en över­ens­kom­mel­se som gjor­de dem till lik­vär­di­ga med­lem­mar av be­sätt­ning­en. År 1721 ha­de Bart­holo­mew ”Black Bart” Ro­berts – den mest fram­gångs­ri­ke pi­ra­ten un­der guld­ål­dern – 88 svar­ta i sin be­sätt­ning som be­stod av 368 män. Året

”Sla­var blev ibland pirater ut­an att väl­ja själ­va.”

där­på dö­da­des Ro­berts i ett slag mot tre skepp från den brit­tis­ka flot­tan ut­an­för Gha­na kust. Fem­ti­otvå vi­ta be­sätt­nings­män häng­des. De 65 svar­ta be­sätt­nings­män­nen ham­na­de hos Royal Afri­ca Com­pa­ny och sål­des som sla­var.

Pi­ra­ten som kom att kal­las för Black Cae­sar träd­de fram ur det­ta bru­ta­la sam­man­hang. Han blev en le­gend trots att det en­da man sä­kert kän­ner till om ho­nom är hans död – el­ler åt­minsto­ne från­fäl­let av en svart pi­rat som het­te Cae­sar. Hur som helst åter­speg­lar le­gen­den om Black Cae­sar re­a­li­te­ten hos sla­ve­ri­et och pi­ra­te­ran.

Den 22 no­vem­ber 1718 över­man­na­des Svartskäggs skepp Ad­ven­tu­re i Ocraco­ke In­let, North Ca­ro­li­na av HMS Ja­ne, ett Royal Na­vy-skepp un­der led­ning av löjt­nant Ro­bert May­nard, och HMS Rang­er. Svartskägg dö­da­des med fem skott och över tju­go svärd- och kniv­hugg och hans av­hugg­na hu­vud häng­des från fören på HMS Pearl. Någ­ra da­gar se­na­re ställ­des 15 av Svartskäggs be­sätt­nings­män in­för rät­ta i Wil­li­ams­burg, Vir­gi­nia. 13 av dem döm­des och fy­ra må­na­der se­na­re häng­des de. Mel­lan fem och sju av de av­rät­ta­de pi­ra­ter­na var svar­ta och en av dem het­te Cae­sar.

Sex år se­na­re föd­des le­gen­den om Black Cae­sar i kap­ten Char­les John­sons A Ge­ne­ral Histo­ry Of The Py­ra­tes. En­ligt John­son var Black Cae­sar en af­ri­kansk höv­ding. Un­der det se­na 1600-ta­let loc­ka­de en slav­hand­la­re ho­nom och 20 kri­ga­re till sitt skepp ge­nom att vi­sa upp en kloc­ka och ut­lo­va fler gå­vor. Väl om­bord be­ar­be­ta­des Black Cae­sar och hans män med mat, dryck, ju­ve­ler och sil­ke. Slav­hand­lar­na kas­ta­de an­ka­re och lät skep­pet dri­va bort från stran­den. När af­ri­ka­ner­na för­stod att de ha­de bli­vit bort­för­da var det för sent. Någ­ra vec­kor se­na­re dök en or­kan upp när de när­ma­de sig Flo­ri­da. En sjö­man som ha­de bli­vit vän med Cae­sar be­fri­a­de ho­nom och de två läm­na­de skep­pet, för­mod­li­gen tack va­re va­pen­hot. De lyc­ka­des rym­ma i en lång­båt och drevs iland av den an­nal­kan­de stor­men. Slav­skep­pet gick på re­ven och för­lis­te.

Cae­sar och hans vän an­vän­de lång­bå­ten som ett pi­rat­skepp i mi­ni­a­tyr. När ett se­gel dök upp rod­de de ut och age­ra­de som skepps­brut­na sjö­män. När de in­tet ont anan­de räd­dar­na kom nä­ra tog de fram si­na va­pen och kräv­de mat, am­mu­ni­tion och vär­desa­ker. Se­dan flyd­de de i man­grove­träs­ken i El­li­ott Key, den nord­li­gas­te de­len av Flo­ri­da Keys, för att be­gra­va sitt byte. Un­der en av des­sa rä­der till­fång­a­tog Cae­sars med­brotts­ling en ung kvin­na. De kom ihop sig över hen­ne vil­ket led­de till att Cae­sar dö­da­de sin vän.

Nu ut­vid­ga­de Cae­sar sin verk­sam­het. Han re­kry­te­ra­de en be­sätt­ning och an­grep far­tyg på öpp­na ha­vet. Om han ja­ga­des kom han un­dan si­na för­föl­ja­re ge­nom att ge sig in i bland bäc­kar och träsk – Cae­sar Cre­ek, norr om El­li­ott Key, är döpt ef­ter ho­nom – el­ler för­svin­na i man­groven. Han göm­de sin båt ge­nom att an­ting­en fäl­la mas­ten och sän­ka bå­ten på grunt vat­ten el­ler ge­nom att fäs­ta en me­tall­ring vid en sten och vri­da runt bå­ten med kraf­ti­ga rep så att bå­ten ham­na­de upp och ner. På en kar­ta över söd­ra Flo­ri­da från 1700-ta­let är ”Black Cae­sar’s Rock” ut­märkt, för­mod­li­gen en re­fe­rens till det­ta trick.

En­ligt le­gen­den grun­da­de Black Cae­sar ett ty­ran­niskt pri­vat kung­a­ri­ke på El­li­ott Key. Hans bo­sätt­ning in­klu­de­ra­de ett ha­rem på över 100 kvin­nor som ha­de rö­vats bort från för­bi­pas­se­ran­de skepp. Många var för­mod­li­gen sla­var som byt­te ett slags sla­ve­ri mot ett an­nat. Han tog ock­så giss­lan och upp­för­de sten­hyd­dor där han fängs­la­de dem i vän­tan på lö­sen­sum­mor­na. När han åk­te iväg på en räd läm­na­de han in­te kvar nå­gon mat åt sin giss­lan. Många av dem svalt ihjäl.

Det sägs att någ­ra barn lyc­ka­des fly från läg­ret. De liv­när­de sig på bär och skal­djur, grun­da­de ett eget för­vil­dat sam­häl­le och ta­la­de ett eget språk. Des­sa barn sägs ha in­spi­re­rat ”de för­lo­ra­de bar­nen” i JM Bar­ri­es bok Pe­ter Pan.

Res­ten av histo­ri­en om Black Cae­sar skul­le ock­så myc­ket väl kun­na va­ra fik­tion, el­ler åt­minsto­ne ett hop­kok av oli­ka be­rät­tel­ser som är re­pre­sen­ta­ti­va för sym­bi­o­sen mel­lan sla­ve­ri och sjö­rö­veri. Sla­var rö­va­des of­ta bort från väst­ra Afri­ka ge­nom att lu­ras upp på far­ty­gen. De­lar av be­sätt­ning­en och slav­skep­pets last kan myc­ket väl ha sköljts i land ef­ter ett skepps­brott. Slav­nam­net ”Cae­sar” var van­ligt. I ett ut­slag av iro­ni gav sla­vä­gar­na of­ta si­na sla­var namn som påmin­de om gam­la gre­kis­ka klas­si­ker. Black Cae­sar var en im­po­ne­ran­de fi­gur. Han var ”stor, oer­hört stark och in­tel­li­gent”.

Inga spår har på­träf­fats ef­ter Cae­sars sten­fäng­el­ser på El­li­ott Key, men John­sons be­skriv­ning­ar av Cae­sars göm­stäl­le och bo­sätt­ning på­min­ner om skild­ring­ar av hur maroonerna ha­de det. Man vet att för­rym­da sla­var flyd­de till Flo­ri­das träsk­mar­ker el­ler till ber­gen på Ja­mai­ca. Väl på plats eta­ble­ra­de de sam­häl­len och liv­när­de sig ge­nom att an­gri­pa plan­ta­ger och rö­va till havs. I Flo­ri­da blan­da­de sig för­rym­da sla­var med se­mi­no­le­in­di­a­ner­na vil­ket re­sul­te­ra­de i ”de svar­ta se­mi­no­ler­na” – en hy­brid mel­lan af­ri­kansk och ur­sprun­lig in­di­ansk kul­tur. De­ras ef­ter­kom­man­de bor bland an­nat i Se­mi­no­le Na­tion i Okla­ho­ma där ett samäl­le he­ter Cae­sar Bru­ner Band.

1716 el­ler 1717 läm­na­de Black Cae­sar sitt träs­ki­ga kung­a­ri­ke och an­slöt sig till Svartskägg. En­ligt le­gen­den ham­na­de Cae­sar på Svartskäggs skepp Qu­een An­ne’s Re­venge, men han kan myc­ket väl ha fört kom­man­dot på ett av Svartskäggs mind­re skepp som han ska­pa­de en flot­ta av i mars 1717. De seg­la­de norrut från Be­li­ze och an­grep skepp från Ja­mai­ca, Ku­ba och Flo­ri­das kust för att se­dan be­läg­ra Char­leston i South Ca­ro­li­na. Kap­ten Svartskägg och hans kum­pa­ner plund­ra­de de skepp som för­sök­te läg­ga till i ham­nen, tog lo­ka­la dig­ni­tä­rer som giss­lan, kräv­de me­di­cinsk ut­rust­ning till sin flot­ta och pres­sa­de sta­dens in­vå­na­re på de­ras peng­ar.

Ett år se­na­re sän­de Vir­gi­ni­as gu­ver­nör Alex­an­der Spotswood ut de två slu­par­na HMS Ja­ne och HMS Rang­er ef­ter Svartskägg. På kväl­len den 21 no­vem­ber 1718 upp­täck­te löjt­nant May­nard på HMS Pearl Svartskäggs skepp Ad­ven­tu­re som låg för an­kar vid Ocraco­ke Is­land. Svartskägg som drack med si­na vän­ner togs med över­rask­ning, dess­utom ha­de han få män med sig. En av hans of­fi­ce­ra­re, Is­ra­el Hands, ha­de gått i land med 24 be­sätt­nings­män (i

Skatt­kam­marön har Ro­bert Lou­is Ste­ven­son döpt en av Long John Sil­vers män ef­ter Hands).

Stri­den in­led­des näs­ta mor­gon. En bredsi­da från Ad­ven­tu­re sat­te HMS Rang­er ur spel, men be­skjut­ning från HMS Ja­ne ska­da­de för­mod­li­gen

”Inga spår har på­träf­fats ef­ter Cae­sars sten­fäng­el­ser.”

Svartskäggs skepps se­gel och ro­der, för Ad­ven­tu­re gick på grund. May­nard styr­de upp HMS Ja­ne längs med Ad­ven­tu­re med än­ter­ha­kar och gra­na­ter i högs­ta hugg och bor­da­de skep­pet.

I A Ge­ne­ral Histo­ry Of The Py­ra­tes står att en svart be­sätt­nings­man be­fann sig i skep­pets krut­rum. Svartskägg har be­ord­rat ho­nom att spränga skep­pet, men han gjor­de det in­te. Är det sam­ma Cae­sar som ställs in­för rät­ta och hängs i Will­li­ams­burg? Var­för fanns in­te Cae­sar bland de åta­la­de pi­ra­ter­na som ut­frå­ga­des av de ko­lo­ni­a­la myn­dig­he­ter­na un­der de­ras fy­ra må­na­der långa fäng­el­se­vis­tel­se?

När Ad­ven­tu­re at­tac­ke­ra­des var Svartskägg om­bord med 18 and­ra män av vil­ka sex var svar­ta en­ligt of­fi­cel­la rap­por­ter. Svartskägg re­kry­te­ra­de många svar­ta pirater, men han plund­ra­de ock­så slav­skepp och syss­la­de med slav­han­del. 1717 tog han 60 sla­var från det frans­ka slav­skep­pet Con­cor­de som kom från ön Saint Vin­cent. När han läm­na­de Char­leston sam­ma år tog han yt­ter­li­ga­re 14 från Prin­cess. Så åt­minsto­ne någ­ra ur Ad­ven­tu­res be­sätt­ning bör ha va­rit sla­var. Det kan till och med va­ra så att den svar­te man­nen i krut­rum­met var en slav som hölls fängs­lad un­der däck.

Nio av de 15 män­nen som åta­la­des i Wil­li­ams­burg till­fång­a­togs un­der stri­den, de res­te­ran­de sex ar­re­ste­ra­des på stran­den vid Bath Town miss­tänk­ta för sjö­rö­veri. Två frikän­des – en av dem var Is­ra­el Hands som nämn­de att Svartskägg ny­li­gen ha­de skju­tit ho­nom i knät. Kan det ha va­rit så att Cae­sar in­te alls be­fann sig på Ad­ven­tu­re un­der stri­den?

Un­der de fy­ra må­na­der­na mel­lan åtal och av­rätt­ning av­la­de de tre svar­ta pi­ra­ter­na Ja­mes Black, Ja­mes White och Tho­mas Ga­tes vitt­nes­mål. För­mod­li­gen hop­pa­des de kun­na räd­da si­na liv om de sam­ar­be­ta­de. Pi­ra­ten som het­te Cae­sar gjor­de in­te det. Var det för att han var en ökänd pi­rat som viss­te att det var lön­löst att sam­ar­be­ta? El­ler var det för att han var en slav som in­te kun­de myc­ket eng­els­ka och som ha­de hål­lits fång­en un­der däck och in­te viss­te nå­got om si­na fång­vak­ta­re?

Sva­ret, lik­som Black Cae­sars skatt, kan fort­fa­ran­de lig­ga be­gravt i El­li­ott Keys träsk­mar­ker.

Det var in­te ovan­ligt att sla­var blev en del av be­sätt­ning om­bord på pi­rat­skepp.

Sla­var tving­as till en auk­tion där de säljs.

Många sla­var över­lev­de in­te över­far­ten.

Den ”tri­angu­lä­ra han­deln” mel­lan Afri­ka, den Nya värl­den och Eu­ro­pa.

Val­de fria sla­var pi­rat­li­vet fri­vil­ligt?

Eu­ro­pe­is­ka hand­la­re= 1 mil­jon för­sla­va­de upp­skatt­nings­vis 12,5 mil­jo­ner Af­ri­ka­ner mel­lanti­digt 1500-tal och sent 1800-tal.10,7 mil­jo­ner av dem över­lev­de re­san mel­lan Afri­ka och ko­lo­ni­er­na iden Nya värl­den. Strax över hälf­ten av al­la sla­var job­ba­de på soc­ker­plan­ta­ger.Var tred­je slav (4 mil­jo­ner to­talt) för­destill Bra­si­li­en.Brit­tis­ka slav­hand­la­re för­de bort 2,6 mil­jo­ner sla­var un­der 12 000 re­sor.1772 fast­slog en do­ma­re i Lon­don i fal­let So­mer­set vs. Ste­wart att sla­ve­ri varför­bju­det på de brit­tis­ka öar­na.Av de 54 000 slav­trans­por­ter som äg­de rum över At­lan­ten var por­tu­gi­sis­ka slav­hand­la­re värst. De för­de bort 4,65 mil­jo­ner sla­var un­der 30 000 re­sor.En­dast 500 000 sla­var (4,5 pro­cent) job­ba­de påbo­mulls­plan­ta­ger.En halv mil­jon sla­var var i brit­tisk ägoi Västin­di­en och Nor­da­me­ri­ka. Det brit­tis­ka par­la­men­tet be­fri­a­de al­la brit­tis­kasla­var 1833.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.