Char­les Lucky Lu­ci­a­no

Historiens värsta Banditer - - Gangstrar -

FÖDD: 24 NO­VEM­BER 1897 FÖRS­TA DOKUMENTER­ADE BROTT: NAR­KO­TI­KABROTT, 1916 GÄNG: FIVE POINTS GANG, DI­A­MOND GANG, THE SYNDICATE, LUCIANOFAM­ILJEN DÖD: 26 JA­NU­A­RI 1962, HJÄRTSVIKT

DEN MODERNA OR­GA­NI­SE­RA­DE BROTTSLIGH­ETENS FA­DER

Ame­ri­kas störs­ta gangs­ter, det blev Char­les Lu­ci­a­no kal­lad av sin är­ke­fi­en­de på 30-ta­let, åkla­ga­ren Tho­mas E Dewey. Be­rät­tel­sen om ”Luckys” väg mot top­pen i den or­ga­ni­se­ra­de brotts­lig­he­ten är full med hi­sto­risk felin­for­ma­tion och kon­tro­ver­ser. Från att han bör­ja­de som purung nar­ko­ti­ka­lang­a­re fram till hans obe­strid­da sta­tus som ”sam­häl­lets fi­en­de num­mer ett” är hans liv väl be­skri­vet, men fort­fa­ran­de gans­ka mys­tiskt. Bland de ota­li­ga le­gen­der­na och vand­rings­säg­ner­na om Lu­ci­a­no – från hän­gi­ven mot­stånds­ar­be­ta­re un­der and­ra världs­kri­get till be­ställ­nings­mord på sång­a­ren Ma­rio Lan­za – skul­le åt­minsto­ne en av my­ter­na va­rit oin­tres­sant om den in­te ha­de hand­lat om en gangs­ter som Lu­ci­a­no, hans ali­as. Ett stort miss­för­stånd upp­stod un­der morgon­tim­mar­na den 16 ok­to­ber 1929, då en ung po­lis i Sta­ten Is­land hit­ta­de en il­la till­ty­gad, bun­den och blö­dan­de Lu­ci­a­no i sand­dy­nor­na. Så snart pres­sen fick nys om hän­del­sen blev det som fak­tisk ha­de hänt täm­li­gen un­der­ord­nat. Även om tid­nings­ar­tik­lar­na som följ­de in­ne­höll spår av san­ning var det sen­sa­tions­hy­ste­rin som tog över: Lu­ci­a­no skul­le ef­ter allt att dö­ma ha över­levt den und­re värl­dens död­li­ga ma­nö­ver – ock­så känt som ”ta­ken for a ri­de”. Ny­hets­me­di­er­na häv­da­de att ”Lucky”-sig­nu­met var ett di­rekt re­sul­tat av att han mi­ra­ku­löst ha­de över­levt och blev start­skot­tet för en av de mest seg­li­va­de gangs­ter­my­ter­na un­der 1900-ta­let. San­ning­en är att Char­les Lu­ci­a­no var känd på Man­hat­tan un­der nam­net ”Lucky” långt in­nan han blev över­fal­len och bort­förd hös­ten 1929. Han ha­de till och med en ”Lucky”-ta­tu­e­ring på hö­ger un­derarm. Han var nog en smu­la ir­ri­te­rad över tid­nings­ar­tik­lar­na, för han för­sök­te att rät­ta pres­sen vid ett se­na­re till­fäl­le: ”Allt du lä­ser i tid­ning­en är in­te sant”, sa han till en jour­na­list 1954. ”Jag he­ter trots allt Lu­ci­a­no … När jag ba­ra var en li­ten grabb så var ”Lucky” en na­tur­lig för­kort­ning. Lik­väl ha­de den fel­ak­ti­ga upp­rin­nel­sen till ök­nam­net et­sat sig in i så väl all­män­he­tens med­ve­tan­de, som i histo­rie­böc­ker­na och än i dag re­fe­re­ras det i Hol­ly­wood­fil­mer till att Lu­ci­a­no fick sitt ali­as den gång­en han mot al­la odds över­lev­de. Även om Char­les Lu­ci­a­no var miss­nöjd över att folk ha­de en fel­ak­tig bild av var­för han blev kal­lad Lucky gjor­de han än­då sitt för att upp­rätt­hål­la my­ten och myste­ri­et som om­gav ho­nom. Ök­nam­net, är­ren ef­ter över­fal­let och det fak­tum att han ald­rig angav dem som ha­de ska­dat ho­nom, gav ho­nom ovär­der­ligt er­kän­nan­de i gangs­ter­kret­sar­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.