Ti­bets budd­his­tis­ka prin­sess­brud

Historiska byggnadsverk - Reseguide - - Potalapalatset -

Songt­sän Gam­po, grun­da­ren av det ti­be­tans­ka im­pe­ri­et, är me­del­punk­ten i en char­me­ran­de le­gend som be­rät­tar om hur hans ki­ne­sis­ka brud val­des på 600-ta­let. Songt­sän Gam­po skic­ka­de sin vik­ti­gas­te mi­nis­ter, Gar Tongt­sen, för att an­hål­la om Tang­prin­ses­san Wen­chengs hand. Gar tog med sig fan­tas­tis­ka gå­vor – sju guld­mynt och en ma­gisk rust­ning – men blev för­fä­rad över att upp­täc­ka att han ha­de ri­va­ler från In­di­en, Per­si­en och ui­gu­rer­nas land. Hans gå­vor gav ho­nom rät­ten till att del­ta i en täv­ling om prin­ses­san där han fick fy­ra upp­gif­ter: 1. Att mat­cha 100 ston med de­ras rik­ti­ga föl som var i en se­pa­rat ha­ge. Hans lösning: att gö­ra ett hål i mu­ren så att sto­na och fö­len kun­de iden­ti­fi­e­ra varand­ra ge­nom hå­let. 2. Att hit­ta vägen till­ba­ka till ett rum ef­ter att ha till­bring­at en natt i det ge­nom en bygg­nad med många iden­tis­ka rum. Hans lösning: att tän­da en rö­kel­se­pin­ne innan han läm­na­de rum­met. Luk­ten skul­le le­da ho­nom rätt. 3. Kej­sa­ren ha­de en stor bit ko­rall med ett li­tet hål som vred sig ige­nom den. Upp­gif­ten var att trä ett sil­kes­snö­re ge­nom hå­let. Gars lösning: att bin­da snö­ret vid en my­ra och lå­ta my­ran hit­ta vägen. 4. Att iden­ti­fi­e­ra prin­ses­san bland 100 andra som var li­ka­dant kläd­da. Hans lösning: av en tjäns­te­pi­ga fick han ve­ta att prin­ses­san skul­le va­ra den en­da som ha­de rik­ti­ga blom­mor i hå­ret. Han stu­de­ra­de bi­nas ar­be­te och såg vilken fri­syr de fö­re­drog. Kej­sa­ren ha­de inget an­nat val än att lå­ta sin dot­ter gå.

Nam­net på­min­ner om ber­get Po­tala­ka, en gu­dom­lig bergsö i söd­ra In­di­en där det lev­de en bod­hi­satt­va, ett slags budd­his­tiskt hel­gon som het­te Ava­lo­ki­tes­hva­ra och som man trod­de var den mest barm­här­ti­ga av alla.

Den förs­ta de­len som bygg­des var det så kal­la­de vi­ta pa­lat­set. Lobsang Gy­atso flyt­ta­de in där 1649, tre år ef­ter att ar­be­tet star­ta­de och innan det var fär­digt. Byg­gan­det av in­si­dan va­ra­de i ytterligare 45 år fram till 1694, tolv år ef­ter Lobsang Gy­atsos död. Un­der tiden ha­de ar­be­tet på det cen­tra­la rö­da pa­lat­set på­bör­jats, som har fått namn ef­ter de rö­da ste­nar­na och som skul­le tilläg­nas budd­his­men. Det­ta stod också ofull­bor­dat när Lobsang Gy­atso dog 1682, om­gi­ven av märk­li­ga om­stän­dig­he­ter.

Vi­ce­kung­en, San­gye Gy­atso, för­kla­ra­de att Lobsang Gy­atso ha­de gett or­der om att hans död skul­le hål­las hem­lig. Det­ta var möj­li­gen för att för­hind­ra att ny­he­ten skul­le ge in­spi­ra­tion till nya upp­ror el­ler att ge tid till att ut­se en ny Da­lai la­ma. El­ler kanske – som han häv­da­de se­na­re – trod­de han att ar­be­tet på det rö­da pa­lat­set kun­de även­ty­ras om den fem­te Da­lai la­mas död blev all­mänt känd. Men för­mod­li­gen vil­le han ba­ra be­va­ra sin makt som stats­ö­ver­hu­vud. Så han kun­gjor­de att Da­lai la­ma ha­de dra­git sig till­ba­ka, en lögn han bac­ka­de upp med ge­nom att hit­ta en munk som lik­na­de ho­nom och som han höll fång­en i Da­lai la­mas pri­va­ta rum i det vi­ta pa­lat­set.

Det var vice­kung­ens jobb att iden­ti­fi­e­ra den sjät­te Da­lai la­ma och be­vi­sa att han var en re­in­kar­na­tion av den fem­te. Det­ta in­ne­bar att tol­ka dröm­mar och kon­sul­te­ra orak­ler. Det tog tid. Ett lämp­ligt barn hit­ta­des, för­des i hem­lig­het till ett av­si­des klos­ter i en fat­tig by, be­kräf­ta­des som den fem­tes re­in­kar­na­tion och sat­tes i hu­sar­rest i tolv år. För­bluf­fan­de nog fun­ge­ra­de den­na sam­man­svärj­ning. Den sjät­te Da­lai la­ma, som nu var 14 år, sat­tes på tro­nen 1597. Det rö­da pa­lat­set var fär­dig­byggt in­klu­si­ve en 15 meter hög stu­pa som in­ne­höll den bal­sa­me­ra­de krop­pen av den fem­te Da­lai la­ma. Nya lä­gen­he­ter bygg­des i det

vi­ta pa­lat­set. Ef­ter en må­nad med fest­lig­he­ter gick den nya Da­lai la­ma runt Po­ta­la innan han sat­tes på tro­nen – en fö­re­ställ­ning av makt och ri­ke­dom.

Det vi­ta pa­lat­set bygg­des ut ytterligare till sin nu­va­ran­de storlek av den tret­ton­de Da­lai la­ma på ti­digt 1900-tal – en tid då Ti­bet var fö­re­mål för mot­stri­di­ga krav från Stor­bri­tan­ni­en, Ryss­land och Ki­na. Med si­na for­na bo­stads­kvar­ter, kon­tor och tryc­ke­ri är det vi­ta pa­lat­set se­pa­re­rat från det rö­da pa­lat­set via en cen­tral in­ner­gård med ett kom­plex av sa­lar, ka­pell och bib­li­o­tek.

I hjär­tat av det rö­da pa­lat­set finns den sto­ra väst­ra sa­len med tre gal­le­ri­er. En släp­per in ljus, i en an­nan finns för­frisk­ning­ar och sou­ve­ni­rer och den tred­je le­der till rum med sam­ling­ar av brons­sta­ty­er. Fy­ra ka­pell i den sto­ra sa­len är tilläg­na­de Po­ta­las grun­da­re, den fem­te Da­lai la­ma. Den ena av den­na ur­sprung­li­ga hel­ge­dom bygg­des av Songt­sän Gam­po på 600ta­let – en hå­la un­der lär ha va­rit där han stu­de­ra­de budd­his­men. Vägg­mål­ning­ar skild­rar sce­ner från den fem­te Da­lai la­mas liv, bland an­nat hans be­sök hos Ki­nas unge Man­chu (Qing)-kej­sa­re, Shun­z­hi, 1652–53. Han res­te lång­samt med ett enormt föl­je på 3 000 man, in­klu­si­ve en eskort av mon­go­liskt ka­val­le­ri, en dan­s­trupp och 13 tjäns­te­män som re­pre­sen­te­ra­de alla re­ge­rings­de­par­te­men­ten. I Beijing er­kän­de Qing-kej­sa­ren Den sto­re fem­te som Ti­bets högs­ta le­da­re.

En vå­ning upp – som en­dast kan be­sö­kas till­sam­mans med en gui­de – finns den 14 meter långa gra­ven till den tret­ton­de Da­lai la­ma, Thup­ten Gy­atso, som dog 1933. Sta­tyn, som por­trät­te­rar la­man med den ena han­den lyft i väl­sig­nel­se, är en för­vir­ran­de mas­sa möns­ter, häs­tar och män­ni­sko­for­mer som in­ne­hål­ler cir­ka 220 000 pär­lor. Den är ett min­nes­mär­ke över en hårt ar­be­tan­de, in­tel­li­gent man som lev­de i slu­tet av Ki­nas sista dy­nasti och som var tvung­en att ba­lan­se­ra pres­sen från bå­de det rys­ka och det brit­tis­ka im­pe­ri­et som kon­kur­re­ra­de om do­mi­nan­sen i Cen­tra­la­si­en.

Man fann snart den näs­ta Da­lai la­ma, men i 17 år styr­des Ti­bet av en re­gent. I ef­ter­klok­he­tens ljus var det då Mao Ze­dongs kom­mu­nist­par­ti kom till mak­ten i Ki­na 1949 och som blev början på slu­tet för Po­ta­la som pri­vat re­si­dens. Ing­en för­ut­såg det­ta på den tiden. 1950 drog Fol­kets be­fri­el­se­ar­mé in i Ti­bet och kun­de ha er­öv­rat Lha­sa, men för ki­ne­ser­na var ti­be­ta­ner­na en ki­ne­sisk mi­no­ri­tet så det­ta var en ”be­fri­el­se” sna­ra­re än en er­öv­ring. Ar­mén höll till­ba­ka. Da­lai la­ma för­des i sä­ker­het i söd­ra Ti­bet där tjäns­te­män dis­ku­te­ra­de om han bor­de sö­ka po­li­tisk asyl ut­om­lands. Ti­bet vän­de sig till Stor­bri­tan­ni­en, USA, In­di­en och FN för att få hjälp men till ing­en nyt­ta. En ti­di­ga­re pro­vins­gu­ver­nör, Nga­bo, res­te till Beijing för att för­hand­la och un­der­teck­na­de den så kal­la­de Sjut­ton­punkt­s­ö­ver­ens­kom­mel­sen som del­vis slog fast att ” ... det ti­be­tans­ka fol­ket ska vän­da till­ba­ka till Mo­der­lan­dets fa­milj”, en över­ens­kom­mel­se som den 16 år gam­la Da­lai la­ma – for­mellt in­stal­le­rad 1950 – sam­tyck­te till i ok­to­ber 1951.

Fem må­na­ders smek­må­nad mellan par­ter­na följ­de då Da­lai la­ma bland an­nat be­sök­te Beijing för di­rek­ta sam­tal med Mao. Han vän­de till­ba­ka i hopp om ett gott för­hål­lan­de där kom­mu­nistre­ge­ring­en skul­le ta hand om Ti­bets ma­te­ri­el­la be­hov och över­lå­ta de and­li­ga frå­gor­na åt ho­nom. I verk­lig­he­ten vi­sa­de det sig snart att ar­mén, som gick i spet­sen för en ate­is­tisk re­ge­ring, pla­ne­ra­de att un­der­grä­va ti­be­tans­ka se­der, och fol­kets syn på de ki­ne­sis­ka trup­per­na hård­na­de. 1956 bom­ba­de ar­mé­flyg ett klos­ter som ha­de grun­dats av den tred­je Da­lai la­ma. I det öst­ra Ti­bet ut­veck­la­des pro­tes­ter­na till upp­ror.

Da­lai la­ma bör­ja­de nu på all­var se möj­lig­he­ten till ex­il. Myc­ket var av­häng­igt vilken mi­li­tär­hjälp Ti­bet kun­de få, fram­för allt från In­di­en. Pan­dit Ne­h­ru, den in­dis­ka stats­mi­nis­tern, lo­va­de asyl, men ing­en mi­li­tär­hjälp.

1959 bod­de om­kring 50 000 flyk­ting­ar i lä­ger i och runt Lha­sa. Un­der den år­li­ga sto­ra bön­fes­ti­va­len, i en at­mo­sfär som var spänd av fruk­tan, in­vi­te­ra­des Da­lai la­ma till ki­ne­ser­na för att när­va­ra vid en upp­vis­ning av en un­gersk dan­s­trupp. Man miss­tänk­te att han skul­le kid­nap­pas, och en folk­mas­sa sam­la­des ut­an­för Po­ta­la för att pro­te­ste­ra mot bå­de ki­ne­ser­na och den härs­kan­de klas­sen som in­te ha­de gjort nå­got för att op­po­ne­ra mot dem. Oron blev mer och mer hot­full för var dag. Da­lai la­ma satt fast mellan två omöj­li­ga ut­vä­gar: att stöt­ta ki­ne­ser­na och op­po­ne­ra mot de­mon­stran­ter­na, el­ler det mot­sat­ta. Den 17 mars ta­la­de ett ora­kel ge­nom ett

”Ki­ne­ser­na krossade upp­ro­ret. Tu­sen­tals dog och om­kring 56 000 klos­ter och tem­pel öde­la­des.”

me­dium och råd­de ho­nom att åka där­i­från om­gå­en­de.

Den kväl­len, klädd som en van­lig sol­dat, tog han sig in­kog­ni­to ge­nom folk­mas­san till ett mö­te med sin bror och sys­ter och en grupp råd­gi­va­re. Re­san till grän­sen tog tolv da­gar med en till­räck­ligt lång pa­us för att av­vi­sa Sjut­ton­punkt­s­ö­ver­ens­kom­mel­sen. Han led av dy­sen­te­ri och bars in i In­di­en på en dzo, en hy­brid mellan en jak och en ko. Un­der de föl­jan­de må­na­der­na kom cir­ka 80 000 flyk­ting­ar ef­ter. De slog sig ned i flyk­ting­lä­ger, flyt­ta­de så små­ning­om in i hus och la­de grun­den för sta­ben som skul­le bli en re­ge­ring i ex­il.

I Ti­bet krossade ki­ne­ser­na upp­ro­ret. Tu­sen­tals dog och runt 56 000 klos­ter och tem­pel öde­la­des el­ler ska­da­des. Tu­sen­tals för­svann i ar­bets­lä­ger. Da­lai la­mas re­ge­ring häv­dar att 1,2 mil­jo­ner dog, och ett oänd­ligt li­dan­de följ­de än­da tills Mao dog 1976.

Se­dan dess har Da­lai la­ma fått le­gen­da­risk sta­tus in­ter­na­tio­nellt. Ti­bet har sta­bi­li­se­rats un­der ki­ne­sisk be­läg­ring och ko­lo­ni­se­ring, och Po­ta­la har bli­vit Ti­bets vik­ti­gas­te tu­rist­attrak­tion.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.