Restaurering av Potalapalatset

År 2002 beviljade kinesiska myndigheter 40 miljoner dollar till restaurering av Tibets historiska byggnader, men till vilken nytta var det för Potalapalatset? Nackdelarna med att bygga detta fantastiska palats på en bergssida är dessvärre kanske lika många som fördelarna. Det enastående perspektivet och höjden (3 600 meter över havet) leder också till ett större problem som blir värre med tiden – det sjunker.

Det var man tvungen att ta hänsyn till under renoveringsperioden i början på 2000-talet och kombinationen med starka vindar på platsen gav en nästan unik problematik för en så betydelsefull byggnad.

Väggarna förstärktes för att skydda mot vindskador, och åtgärder vidtogs för att förhindra ytterligare erosion från maskar. Skadade områden antingen reparerades eller ersattes enligt traditionella metoder – avsikten var att restaurera, inte uppdatera palatset. Utöver detta hade de tibetanska hantverkarna i uppdrag att ta itu med hot från djur – både råttor och malar hade angripit palatset och skadorna som åsamkats måste åtgärdas.

Arbetet blev ännu viktigare genom behovet av ett utrymme för de många reliker som ses av tiotusentals besökare varje år på den Unesco-skyddade platsen. Tidigare hade man sett det som ren förvaring av dessa föremål, och nu fungerar det som både museum och en historisk sevärdhet.

Cirka 200 målare var engagerade i att låta palatsets legendariska fresker återgå till sin forna klara färgprakt med en vetenskapsman från Kinas Mogaogrottor som övervakare, så att det blev historiskt korrekt gjort. Arbetet höll på till 2008.

Det var dock inte första gången byggnaden genomgick dramatiska reparationer. 1989 sattes ett sexårigt projekt igång för att restaurera delar av palatset som kostade runt 6,9 miljoner dollar. Då detta konserveringsarbete var färdigt 1994 belönades palatset med en plats på UNESCO:S världsarvslista.