Historiska byggnadsverk - Reseguide
Skandalernas Versailles
Versailles slott hyllas ofta som en av världens vackraste byggnader, men bakom fasaden fanns det en mörk värld.
Idag förknippas namnet Versailles med överflöd och glans. Om man går genom de förgyllda korridorerna och praktfulla rummen i slottet får man uppleva en storhet som nästan inte har någon motsvarighet. Slottet och den magnifika trädgården anses vara det vackraste byggnadsverk som någonsin skapats, men så var det inte alltid. Det började med en blygsam jaktstuga av tegel och sten i en liten, nästan okänd, by. En mans ambitioner förvandlade stugan till det vackra slott det är idag.
Ludvig XIV var ett mirakelbarn. Efter flera dödfödda barn var hans mor 37 år när han slutligen föddes frisk. Ludvig hyllades omedelbart som en gåva från Gud och hans mor var snabb med att inpränta detta i sin son. Tack vare en nära, kärleksfull relation med sin mor blev han slutligen kung när han var 16, och när hans mor inte längre var regent trodde han bestämt att det var Gud som hade placerat honom på tronen.
Ludvigs barndom var dock allt annat än stabil. När han bara var nio år gjorde det franska parlamentet uppror mot kungen och Frankrike kastades in i ett långt och blodigt inbördeskrig. Den unge tronföljaren fick förstahandserfarenhet av illdåden hans land gick igenom, och han upplevde både förödmjukelse och fruktan. Kaoset satte uppenbarligen sina spår i den unge Ludvig och när han blev kung var han fast besluten om att förhindra att landet skulle uppleva ett sådant kaos igen. Planen var att styra allt från en blygsam jaktstuga i Versailles.
Ludvig var redan som liten förtjust i Versailles. Han tillbringade många lyckliga barndomsår där, långt från trängseln i Paris. Han bjöd in många framstående personer och vänner, och han upptäckte snart att den blygsamma stugan inte var tillräckligt stor för alla gäster. År 1664 beordrade han en ombyggnad som skulle få stugan att rymma 600 personer. Detta kan verka som en handling av en oansvarig, ung kung som ville imponera på sina vänner, men sanningen är att Ludvigs planer för Versailles redan på den tiden var mycket stora. Det var inte bara sina vänners komfort han hade i åtanke, utan han gjorde det för den viktigaste, gudagivna institutionen i landet – monarkin.
Versailles slott hyllas ofta som en av världens vackraste byggnader. Bakom Ludvig XIV:S lyxiga fasad gömde det sig dock en mörk värld, full av skandaler, maktkamper och övervakning.
För Ludvig var Versailles mer än en jaktstuga. Han gjorde det till mittpunkten i sitt kungliga hov. Den kungliga familjen hade bott i Paris i århundraden, men Ludvig ansåg att en flytt till Versailles skulle öka hans makt. För att göra det han var tvungen att ha en byggnad som matchade hans storslagna övertygelser. Istället för att riva jaktstugan valde han att bygga ett ”omslag” runt den. Stugan skulle tjäna som hjärtat i slottet. Den nya byggnaden omslöt stugan från norr, väster och söder.
Kungen beordrade den prestigefyllda arkitekten Ludvig Le Vau att skapa påkostade lägenheter för den kungliga familjen i den nya byggnaden, och hela bottenvåningen var endast ägnad åt kungen och drottningen. Le Vau byggde också en enorm terrass i den västra delen av den nya byggnaden, och den norra delen avsattes för badrummet, som hade varmt och kallt vatten och ett enormt nedsänkt åttkantigt badkar. De övriga rummen gjordes i ordning åt kungens barn och andra familjemedlemmar. Alla rum var omsorgsfullt inredda med målningar och skulpturer som föreställde legendariska kungar och historiska hjältar. Här fanns Alexander den store, kejsar Augustus i Rom och även självaste Zeus. Ingen människa eller gudomlighet var för stor för Ludvig.
Under den tredje byggperioden i maj 1682 flyttade Ludvig officiellt till Versailles med sitt hov. Byggarbetet fortsatte under Jules Hardouin-mansart, och det var under hans ledning slottet fick det mesta av det utseende
”Alla rum var omsorgsfullt inredda med målningar och skulpturer som föreställde legendariska kungar och historiska hjältar. Här fanns Alexander den store, kejsar Augustus i Rom och även självaste Zeus. Ingen människa eller gudomlighet var för stor för Ludvig.”
det har idag. Dagens spegelsal invigdes med en stor uppvisning i makt och rikedom. Slottets trädgårdar förändrades också radikalt av trädgårdsmästaren André Le Nôtre, med en enorm sjö (Le Grand Canal), ett nätverk av labyrinter och även ett växthus där det odlades färsk frukt året runt. Nu var den ursprungliga jaktstugan uppslukad av Ludvigs nya byggnationer, och Versailles var verkligen ett slott. Det var ett monument över Frankrikes rikedom och makt, för att inte tala om landets kung.
Versailles var mer än en vacker byggnad, det var ett sätt att dominera adeln på. Genom att flytta domstolen och aristokratin till slottet kunde Ludvig övervaka dem alla på ett unikt sätt. Det byggdes lägenheter i slottet som skulle rymma adeln. Lägenheterna var ofta små med bara ett eller två rum som skulle delas mellan flera hovmän. För aristokratin var det mer som att bo i ett modernt lägenhetskomplex än att vistas i världens finaste slott. Men det fanns bara ett sätt för aristrokratin att förbättra sin position, och det var att tjäna kungen lojalt och hängivet.
Ludvig kallades Solkungen, av goda skäl – allt och alla i Versailles kretsade kring honom. Ludvig skapade avancerade hovritualer där han observerades och assisterades under hela dagen. Kungliga ceremonier, som den där adeln skulle klä upp sig för kungen efter en hierarki som bestämde vilka klädesplagg varje person fick ha på sig, utlöste häftig konkurrens om Ludvigs gunst. Allas blickar var riktade mot Ludvig, men det
innebar också att han kunde hålla reda på vem som var vid hovet och inte. En frånvarande medlem av hovet fick inga fördelar eller titlar, men de som tjänade kungen blev rikligt belönade. Ludvig förförde hovet med extravagant lyx och avledde dem med överdrivna och tidsödande hovritualer. Monarkin hade inte kunnat krossa den upproriska adeln genom 11 inbördeskrig och 40 år, men Ludvig gjorde det med gästfrihet. Han höll adeln nära sig, och såg till att de kontrollerades genom att tjäna honom.
Detta blev dock en grogrund för en värld av rykten och skandaler. Det fanns ingenting som var heligt eller hemligt i Versailles, och om du inte hängde med i det senaste skvallret kunde du plötsligt befinna dig utanför den inre kretsen. Medlemmarna i hovet var tvungna att behärska manipulationens konst för att hålla sig kvar. Det fanns ingenstans denna strid var så tydlig som bland Ludvigs älskarinnor. Solkungen var en ökänd kvinnokarl och otroheten var ingen hemlighet. Favoriälskarinnan fick den inofficiella titeln andrahustru, och det kunde hon dra nytta av. Under sitt liv hade Ludvig otaliga älskarinnor, och han fick fler barn med dem än med sin hustru Maria Theresa. Ludvigs mest berömda älskarinna var markisinnan av Montespan som han hade sju barn med. Hon tvingade ut sin föregångare med list och charm, och fick en svit i slottet nära kungen, som hade en separat dörr till henne. Det har sagts att Ludvig var så tagen av
henne att han älskade med henne tre gånger om dagen, och han klädde av henne innan hennes sällskapsdamer hann ut ur rummet. En skandal som varade i fem långa år ( 1677–1682) berövade dock markisinnan på både hennes position och makt. Den giftiga affären berörde många adelsmän och många i kungens inre cirkel, och handlade om förgiftningsmord och trolldom. Det fanns alkemister som påstod sig ha sålt gift, som skulle kunna användas för att bli av med rivaler, till medlemmar av hovet. Mystiska dödsfall bland adelsmännen ledde till flera gripanden. En kvinna som greps, La Voisin, förklarade att hon hade sålt gift till markisinnan för att hon skulle behålla kungens gunst. Totalt fanns 442 misstänkta i skandalen, 36 avrättades, 23 deporterades och 5 skickades till galgen. Även om markisinnan aldrig åtalades — det hittades inte några bevis utöver La Voisins uppgifter — var markisinnan rykte skadat. Kungen drog sig undan och rivaler var snabbt framme och tog hennes plats.
Detta var långt ifrån den enda skandalen i Versailles. Det gick rykten om att drottningen hade fött ett mörkhyat barn och det skvallrades om hemliga homosexuella affärer i trädgården. Även kungens ansträngda relation med sin teatraliska bror som tyckte om att klä ut sig i kvinnokläder dominerade hovet under perioder. Ludvig försäkrade dock alltid att han hade kontroll och att han visste allt som hände. Han använde en tidig form av spionage. Han anlitade spioner som agerade som hans ögon och öron inne i slottet. Han granskade alla brev som skrevs, och det fanns spioner som sökte
genom kvinnors underkläder för att se om de fortfarande hade ägglossning. När människorna på slottet upptäckte detta utvecklade de hemliga koder. Då gick Ludvig ett steg längre och anlitade världsberömda matematiker som skulle avkoda brevkorrespondensen från slottet i ett hemligt rum som kallades Svarta rummet. Allt detta doldes av hovets etikett, men Ludvig litade inte på män av högre rang och han regerade med hjälp av illa dolda hot.
I den fjärde och sista byggfasen under Ludvigs regeringstid, byggdes det kungliga kapellet och dessutom gjordes det ändringar i kungens lägenheter. När kapellet stod klart 1710 avstannade nästan all byggverksamhet i Versailles. Kungen var nu i 70-årsåldern, och han hade genomfört något som var nästan otänkbart när han var ung. Han hade behållit kontrollen och styrt en komplett monarki i ett land som befann sig på bristningsgränsen. Han gjorde även Frankrike till en ledande kraft i Europa genom att lugna en aristokrati som hade gjort uppror mot hans far när han var var barn. Han gjorde det genom att placera dem i en påkostad, förgylld bur kallad Versailles.