Po­ta­la­pa­lat­set – fre­dens plats

Po­ta­la­pa­lat­set var re­si­dens åt Da­lai la­ma I över 300 år.

Historiska byggnadsverk - Reseguide - - Sidan 1 - AV JOHN MAN

Po­ta­la­pa­lat­set, som ru­var över Lha­sa som en bry­tan­de våg i sten, är en för­bluf­fan­de syn. ”Ut­an tve­kan ett av värl­dens ar­ki­tek­to­nis­ka un­der­verk”, som histo­ri­kern Alex­an­der Nor­man ut­tryc­ker det i Hol­deroft­hewhite Lo­tus:li­ve­soft­he­da­lai­la­ma. ”Ef­ter Mount Eve­rest är det Ti­bets mest kän­da land­mär­ke.”

Det­ta mel­lan­ting mellan pa­lats och fäst­ning in­vig­des 1645 av den fem­te Da­lai la­ma, Lobsang Gy­atso, och var hu­vu­d­re­si­den­set för Ti­bets budd­hist­härs­ka­re tills den fjor­ton­de (och nu­va­ran­de) Da­lai la­ma flyd­de till In­di­en 1959. Det var dock myc­ket mer än ett re­si­dens. Det ha­de en sym­bo­lisk be­ty­del­se som gick tu­sen år till­ba­ka i tiden.

Histo­ri­en om Da­lai la­ma som skul­le byg­ga Po­ta­la­pa­lat­set går långt till­ba­ka i tiden, till 600-ta­let. Om­kring år 620 öns­ka­de den ti­be­tans­ka kung­en Songt­sän Gam­po sig en fru. Han var en ton­å­ring som re­dan stöt­tat in­fö­ran­det av ett ti­be­tanskt skrift­språk och dess­utom över­sätt­ning­en av många budd­his­tis­ka verk. En­ligt le­gen­den (dock myc­ket omdis­ku­te­rat) skic­ka­de han en mi­nis­ter till Ne­pal som över­be­vi­sa­de den ne­pa­le­sis­ka kung­en om sin her­res över­na­tur­li­ga egen­ska­per och kom till­ba­ka med Bhrik­uti, en stor skön­het och en from budd­hist. Han vann se­na­re en brud till – dot­tern till Ki­nas Tang­kej­sa­re. Bå­da prin­ses­sor­na tog med sig bil­der av Budd­ha som väl­sig­nats av Budd­ha själv. Songt­sän Gam­po bygg­de tem­pel bå­de för att hed­ra si­na fru­ar och för att för­va­ra bil­der­na i. Temp­let till Bhrik­uti låg på Den rö­da klip­pan som nu do­mi­ne­ras av Po­ta­la. Songt­sän Gam­po vil­le byg­ga ett im­pe­ri­um som ena­de Ti­bet och sträck­te sig näs­tan från den ki­ne­sis­ka hu­vud­sta­den Chang’an (da­gens Xi’an) över da­gens väst­ra Ki­na och in i Cen­tra­la­si­en. Då det ri­ket kol­lap­sa­de på 800ta­let gick Ti­bet in i en mörk epok som va­ra­de i 800 år.

Ett sak­ta åter­upp­vak­nan­de star­ta­de som ett re­sul­tat av re­vo­lu­tio­nen i Mon­go­li­et på 1200-ta­let då Djing­is khan ena­de Mon­go­li­et och gav sig i kast med att ska­pa värl­dens störs­ta landim­pe­ri­um. I jak­ten på det träng­de mon­go­lis­ka styr­kor in i Ti­bet 1240 och fick där­med de förs­ta kopp­ling­ar­na till budd­his­men.

”Det är ut­an tve­kan ett av värl­dens ar­ki­tek­to­nis­ka un­der­verk. Ef­ter Mount Eve­rest är det Ti­bets mest kän­da land­mär­ke.”

Djing­is son­son, Kublaik­han, ärv­de far­fa­derns dröm om ett världs­her­ra­väl­de och plan­la­de er­öv­ring­en av Ki­na. För att kun­na gö­ra det­ta svek han de se­dan länge eta­ble­ra­de ta­o­is­tis­ka och kon­fu­ci­ans­ka re­li­giö­sa grup­per­na ge­nom att vän­da sig till budd­his­men och an­stäl­la en ung ti­be­tan, känd som Phag­pa (Den äd­le gu­run) som råd­gi­va­re. Till sin gläd­je fick Kublai hö­ra från ho­nom att budd­his­men för­ut­såg ett världs­om­spän­nan­de sty­re av ”den uni­ver­sel­la härs­ka­ren”. På grund­val av det­ta kräv­de den ki­ne­sis­ka dy­nastin, grun­dad av Kublaik­han, att Ti­bet skul­le va­ra en del av Mon­gol­väl­det och där­med en del av Ki­na – ett krav som Ki­na än i dag hål­ler fast vid.

Ef­ter det att mon­go­ler­na kas­tats ut från Ki­na 1368 drog de sig till­ba­ka till gräs­slät­ter­na där de splitt­ra­des i tre ri­va­li­se­ran­de grup­per. Det mon­go­lis­ka stö­det till de ti­be­tans­ka härs­kar­na var fort­fa­ran­de viktigt med in­tres­san­ta kon­se­kven­ser. För­bin­del­sen led­de di­rekt till upp­fin­ning­en av ti­teln Da­lai la­ma.

På 1500-ta­let bygg­de en av de tre mon­go­lis­ka grup­per­na, un­der led­ning av Al­tan Khan, en na­tio­nal­stat i In­re Mon­go­li­et (i dag en del av Ki­na) som var ut­an­för ki­ne­sisk kon­troll. Hans ri­ke väx­te tills han av allt att dö­ma höll på att bli en ny Djing­is. Han var dock in­te en di­rekt av­kom­ling och där­för be­höv­de han en an­nan typ av le­gi­ti­mi­tet: budd­his­men. Från 1571 bör­ja­de Al­tan att få väg­led­ning från en ti­be­tansk munk ef­ter in­spi­ra­tion från Kublai-khan.

Un­der tiden ha­de en sekt i Ti­bet, gel­ug, även känd som Gu­la hatt-sek­ten, bli­vit in­fly­tel­se­rik fram­för allt ge­nom att hål­la sig un­dan kon­flik­ter­na som splitt­ra­de de två andra vik­ti­gas­te re­li­giö­sa tra­di­tio­ner­na, röd­hat­tar­na och svart­hat­tar­na. En högt­stå­en­de präst bland gul­hat­tar­na, So­nam Gy­atso, be­höv­de le­gi­ti­mi­tet för sin re­la­tivt nya sekt. Den mon­go­lis­ka kha­nen och den ti­be­tans­ka härs­ka­ren kun­de hjäl­pa varand­ra. Al­tan in­vi­te­ra­de So­nam Gy­atso till Qing­hai, i öst­ra Ti­bet, och som­ma­ren 1578 fö­re­tog So­nam Gy­atso den 1 000 kilo­me­ter långa re­san till tält­byn. Där blev ti­be­ta­nen er­bju­den över­då­di­ga gå­vor: en sil­ver­man­da­la (ett geo­met­riskt möns­ter som sym­bo­li­se­rar uni­ver­sum), guld­skål med ju­ve­ler, 80 rul­lar si­den och 100 häs­tar.

De två män­nen gav varand­ra tit­lar. Då So­nam Gy­atso för­kla­ra­de att han var en re­in­kar­na­tion av Kublaik­hans gu­ru Phag­pa, till­kän­na­gav Al­tan att han var en re­in­kar­na­tion av Kublaik­han. Al­tan för­kla­ra­de ti­be­tansk budd­hism som mon­go­ler­nas of­fi­ci­el­la re­li­gi­on och så dub­ba­de han So­nam Gy­atso som Da­lai la­ma. Da­lai är mon­go­lis­ka för ”hav”, en gam­mal sym­bol för stor­het. Nam­net var extra lämp­ligt ef­tersom Gy­atso, ti­be­tans­ka for ”hav”, var ett he­ders­namn som be­vil­ja­des re­in­kar­ne­ra­de mun­kar.

So­nam Gy­atso fort­sat­te att do­mi­ne­ra Ti­bet med si­na gul­hat­tar och kon­trol­le­ra­de bå­de det re­li­giö­sa och po­li­tis­ka li­vet. Om han in­te gjort det skul­le han för­mod­li­gen in­te be­hål­lit sin ti­tel. Ti­teln över­läm­na­des se­na­re till So­nam Gy­atsos två fö­re­trä­da­re, vil­ket gjor­de att den som först fick nam­net Da­lai la­ma blev den tred­je. Ti­bets and­li­ga le­da­re har haft ti­teln se­dan dess och da­gens Da­lai la­ma är där­med in­te den tolf­te ut­an den fjor­ton­de. Re­in­kar­na­tio­ner­na av Da­lai la­ma upp­stod för­mod­li­gen ef­ter en pro­cess med and­ligt sö­kan­de. Men från och till kom­mer po­li­ti­ken i vägen. Ef­ter att So­nam Gy­atso dog 1588 ho­ta­de våld åter­i­gen att öde­läg­ga det ti­be­tans­ka sam­häl­let. Bå­de mon­go­ler och ti­be­ta­ner var i be­hov av en stark man. Av en lyck­lig slump ”upp­täck­tes” det att den näs­ta – den fjär­de – Da­lai la­ma var Al­tan Khans barn­barns­barn. Ti­be­ta­ner­na var skep­tis­ka till att de skul­le sty­ras av en mon­gol och ig­no­re­ra­de poj­ken. När han till slut blev för­or­dad som Yon­ten Gy­atso i Lha­sa, den en­da ic­ke-ti­be­tans­ka Da­lai la­ma, vi­sa­de det sig att hans mon­go­lis­ka ur­sprung var om­stritt. Ti­be­ta­ner­na blev kränk­ta av hans mon­go­lis­ka ka­val­le­ri­trup­per. Ti­bet sjönk åter­i­gen ner i ka­os. Yon­ten miss­lyc­ka­des med att bringa fred. Han dog 1617, 29 år gam­mal.

Det var den fem­te Da­lai la­ma, Lobsang Gy­atso – även känd som ”den sto­re fem­te” – som ge­nom­för­de fred och har­mo­ni, och som fick till stånd byg­gan­det av det­ta ena­stå­en­de pa­lats. Med hjälp av den mon­go­lis­ka Gus­hri Khan krossade han re­bel­ler­na, för­kla­ra­de Lha­sa som den nya hu­vud­sta­den och ut­ro­pa­de khan till kung, me­dan Gus­hri er­kän­de Da­li la­ma som den högs­ta and­li­ga le­da­ren.

I det­ta kri­tis­ka ögon­blick be­slu­ta­des att Po­ta­la­pa­lat­set skul­le byg­gas. Det skul­le bli en mäk­tig sym­bol. Det skul­le se till­ba­ka på Ti­bets ma­je­stä­tis­ka stor­het på 600-ta­let.

”Al­tan Khans ri­ke väx­te tills han höll på att bli en ny Djing­is. Han var dock in­te en di­rekt av­kom­ling.”

OVAN Ett sam­lar­kort: The Pa­la­ce Of The Da­lai la­ma In Lha­sa.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.