Yuca­tán – prakt­fullt & re­li­giöst

Ett be­sök av­slö­jar myc­ket om den spans­ka ko­lo­ni­a­lis­mens in­fly­tan­de och re­li­giö­sa ar­ki­tek­tur.

Historiska byggnadsverk - Reseguide - - Sidan 1 - AV TEOBALDO RAMIREZ BARBOSA

Den spans­ka er­öv­ring­en av Mex­i­co var bå­de mi­li­tär och and­lig. In­te minst på Yuca­tán­halvön var bå­da des­sa aspek­ter nyc­keln till ut­veck­ling­en av en sär­skild typ av re­li­giös ar­ki­tek­tur, en hy­brid av de­lar från två vitt skil­da kul­tu­rer. Ex­em­pel på den fa­sci­ne­ran­de kom­bi­na­tio­nen kan vi se än i dag.

Mi­li­tärt star­ta­de de spans­ka ex­pe­di­tio­ner­na på Yuca­tán­halvön 1517 och de led­des av Fran­ci­sco Her­nán­dez de Cór­do­ba, som ha­de Ku­ba som hög­kvar­ter. Cór­do­ba ef­ter­följ­des av Ju­an de Gri­jal­va 1518. Men det var Her­nán Cor­tés som led­de det förs­ta mi­li­tä­ra fält­tå­get på ön Co­zu­mel och se­dan avan­ce­ra­de runt halvön, till Ta­ba­sco, och vidare mot az­te­ker­nas hu­vud­stad Te­noch­tit­lán (vid da­gens Mex­i­co Ci­ty). Az­te­ker­nas hu­vud­stad er­öv­ra­des 1521.

Er­öv­ring­en av Yuca­tán­halvön var en lång­sam pro­cess som tog om­kring 170 år. Den bör­ja­de på nor­ra halvön 1527 och slu­ta­de med att den sista obe­ro­en­de may­a­s­ta­ten i Gu­a­te­ma­la och dess hu­vud­stad Taya­sal föll 1697. Un­der den­na pro­cess ge­nom­gick may­a­fol­kets liv dra­ma­tis­ka för­änd­ring­ar. Span­jo­rer­nas er­öv­ring­ar in­ne­bar att de fick en del nya vär­de­ring­ar och för­änd­ra­de oli­ka över­ty­gel­ser, och till och med re­li­gös tro.

Ko­lo­ni­al­li­vet

När span­jo­rer­na först sat­te sin fot på Yuca­tán­halvön var may­a­fol­ket plå­gat av mot­gång­ar. Trots det upptäckte eu­ro­pé­er­na att det in­te var en en­kel sak att ku­va may­a­fol­ket. Det var in­te för­rän 1546 som de kon­trol­le­ra­de en stor del av halvön och kun­de för­de­la lan­det mellan sig. Det var Fran­ci­sco de Monte­jo (”El Mo­zo”) som mellan 1540 och 1546 er­öv­ra­de nor­ra de­len av Yuca­tán­halvön. Fle­ra år gick och may­a­fol­ket för­sva­ga­des av tor­ka och sjuk­do­mar som ko­lo­ni­a­li­se­ring­en för­de med sig. Ko­lo­ni­al­li­vet på Yuca­tán­halvön ka­rak­te­ri­se­ra­des av eta­ble­ring­en av en­comi­en­da­sy­ste­met el­ler land­om­rå­den som span­jo­rer­na be­slag­tog som krigs­by­ten. May­ain­vå­nar­na som lev­de av jor­den som span­jo­rer­na be­slag­ta­git tving­a­des att ar­be­ta åt äga­ren och be­ta­la skatt till ho­nom. Plan­ta­ger för oli­ka pro­duk­ter pop­pa­de upp på många plat­ser på halvön, men den fat­ti­ga jor­den och det fi­ent­li­ga may­a­fol­ket med­för­de att de fles­ta en­comi­en­das i slutän­dan miss­lyc­ka­des.

Yuca­tán­halvön sak­na­de den pro­duk­ti­va och frukt­ba­ra jor­den som fanns i cen­tra­la Mex­i­co, där jord­bru­ket var ak­tivt. Pro­duk­ter som ka­kao, ho­nung, bi­vax, salt och tro­pis­ka träslag som ma­hog­ny och ce­der­trä skör­da­des i re­gi­o­nen och skep­pa­des till Spa­ni­en.

Den and­li­ga er­öv­ring­en

Me­dan en­comi­en­da­sy­ste­met till stor del miss­lyc­ka­des bör­ja­de span­jo­rer­na att säk­ra den mer and­li­ga si­dan av ko­lo­ni­a­li­se­ring­en och här var hjär­tat re­li­gi­o­nen. Cor­tés ha­de trots allt kom­mit till den Nya värl­den ”... för att tjä­na Gud och bli rik som alla män­ni­skor öns­kar”. Kon­trol­len över Yuca­tán­halvön kom un­der led­ning av två präs­ter­skap. Det förs­ta var sam­man­satt av den ka­tols­ka kyr­kan me­dan det andra be­stod av tre men­di­kan­t­ord­nar (tig­gar­ord­nar). Det var fran­ci­ska­ner­na, de förs­ta som kom till Mex­i­co 1523, där­ef­ter do­mi­ni­ka­ner­na som kom 1526 och till slut au­gus­ti­ner­na 1534.

Fran­ci­ska­ner­na kom till Yuca­tán 1544 och 1545. Ef­ter den­na er­öv­ring av halvön var hu­vud­upp­gif­ten span­jo­rer­na stod in­för ur­ba­ni­se­ring och där­ef­ter evan­ge­li­sa­tio­nen av may­a­stä­der­na. En av de vik­ti­gas­te ko­lo­ni­a­lis­tis­ka och re­li­giö­sa stra­te­gi­er­na var att eta­ble­ra kon­troll över maya­sam­häl­le­na ge­nom att ri­va may­ain­vå­nar­nas bygg­na­der och mo­nu­ment och in­för­li­va dem i ko­lo­ni­bo­sätt­ning­ar. En så­dan plats som an­nek­te­ra­des av er­öv­rar­na var Ti­ho, ett ce­re­mo­ni­ellt stäl­le för may­a­fol­ket som ha­de an­vänts i hund­ra­tals år innan det för­föll på 1100-ta­let. Trots det­ta fanns det fort­fa­ran­de väl­di­ga sten­hö­gar på plat­sen. De revs av El Mo­zo på 1600-ta­let.

Span­jo­rer­na åter­an­vän­de ste­nar­na som ti­di­ga­re ha­de stått som torn­höga may­a­py­ra­mi­der till att byg­ga kyr­kor. Av­sik­ten med att läg­ga be­slag på det er­öv­ra­de fol­kets and­li­ga plat­ser var att om­vän­da dem till sin egen re­li­gi­on. Med­vet­na mo­di­fi­e­ring­ar gjor­des av det mex­i­kans­ka land­ska­pet, in­te ba­ra ge­nom att byg­ga spans­ka kyr­kor ovan­på för­ko­lo­ni­a­lis­tis­ka byggnadsverk ut­an också ge­nom att ska­pa nya bo­sätt­ning­ar och pla­ne­ra om by­ar och stä­der. Om re­li­gi­on var en av ko­lo­ni­a­li­se­ring­ens vik­ti­gas­te verk­tyg var den re­li­giö­sa ar­ki­tek­tu­ren som ko­lo­ni­sa­tö­rer­na an­vän­de ett av de av­gö­ran­de sät­ten att ut­ö­va kon­troll och makt över det in­föd­da may­a­fol­ket.

Ko­lo­ni­al ar­ki­tek­tur

In­om ar­ke­o­lo­gi har ana­ly­ser av post­ko­lo­ni­al hy­bri­di­tet of­ta an­vänts som ett ram­verk för att sam­la för­änd­ring­ar och kul­tu­rel­la in­ter­ak­tio­ner mellan in­hems­ka om­rå­den och ko­lo­ni­se­rings­grup­per, i det här fal­let mellan may­a­fol­ket och span­jo­rer­na. Här finns även ar­ki­tek­to­nis­ka ex­em­pel på Yuca­tán­halvön – torg och atri­um ( här i be­ty­del­sen öpp­na plat­ser in­nan­för

in­häg­na­de ut­rym­men som en gård) som var tänk­ta som ute­plat­ser. Det är in­tres­sant att läg­ga märke till för­hål­lan­det mellan ut­om­hus- och in­om­hus­plat­ser för till­bed­jan. Till ex­em­pel kräv­de den krist­na re­li­gi­o­nen med si­na mäs­sor och guds­tjäns­ter en in­om­hus­plats för des­sa ri­tu­a­ler. Den re­li­giö­sa ar­ki­tek­tu­ren fram­häv­de där­för in­te­ri­ö­ren i kyr­kor­na där mäs­sor­na skul­le lä­sas mer än ex­te­ri­ö­ren. I fal­let Yuca­tán­halvön och dess may­ain­vå­na­re låg ut­om­hus­ri­tu­a­ler­na till grund för andra kri­te­ri­er som åter­speglas i hur vik­ti­ga de ytt­re de­lar­na av re­li­giös ar­ki­tek­tur var och där­med sna­ra­re enk­la in­te­ri­ö­rer.

Sed­va­nan att pla­ce­ra sta­dens hu­vud­kyr­ka på det cen­tra­la tor­get är kanske den mest ty­pis­ka för­änd­ring­en ko­lo­ni­a­li­se­ring­en för­de med sig. In­tro­duk­tio­nen av den rek­tangu­lä­ra pla­zan mitt i be­byg­gel­sen re­pre­sen­te­rar ett av de bäs­ta sät­ten att kon­trol­le­ra be­folk­ning­en på: att in­dokt­ri­ne­ra se­der ge­nom att pla­ce­ra re­li­gi­o­nen och vär­de­na för de nya härs­kar­na all­de­les vid det in­föd­da fol­kets re­li­giö­sa plats.

Den­na kom­bi­na­tion av öpp­na och slut­na plat­ser för att till­freds­stäl­la oli­ka re­li­giö­sa be­hov och ut­ö­van­den är vä­sent­lig för vår för­stå­el­se av halvöns nå­got egen­dom­li­ga re­li­giö­sa ar­ki­tek­tur. För­mod­li­gen var den sto­ra ar­ki­tek­to­nis­ka in­no­va­tio­nen på halvön, och fak­tiskt in­om den Nya värl­den som hel­het, till­koms­ten av fri­luft­s­ka­pell som van­ligt­vis pla­ce­ra­des på andra si­dan kyr­kan från klost­ret. Det­ta öpp­na­de upp till ett atri­um, en in­mu­rad öp­pen plats som om­gav hela klost­ret. Kyr­kor som den som hit­tats i Ma­ni med sitt atri­um och ett fri­luft­s­ka­pell är ett ex­em­pel som vi­sar kom­bi­na­tio­nen av may­a­torg och eu­ro­pe­isk re­li­giös ar­ki­tek­tur. Ko­lo­ni­sa­tö­rer­nas kon­struk­tion av des­sa at­ri­er in­nan­för de re­li­giö­sa plat­ser­na var en vik­tig och sym­bo­lisk del av ny re­li­giös ar­ki­tek­tur i Mex­i­co. De re­pre­sen­te­rar de för­ko­lo­ni­a­lis­tis­ka tor­gen (pla­za) och går­dar­na (pa­tio) för hus­hål­let hos may­a­fol­ket och gav möj­lig­het att rym­ma ett stort antal tro­en­de, nå­got som för­enk­la­de och po­ten­ti­ellt öka­de far­ten på en massom­vän­del­se.

I Mel­la­na­me­ri­ka kan också be­ty­del­sen av hu­vud­rikt­ning­ar­nas sym­bo­lism i may­a­fol­kets kos­mo­lo­gi ses i oli­ka ar­ki­tek­to­nis­ka ele­ment som finns på de öpp­na plat­ser­na för till­bed­jan. I väs­ter­ländsk tra­di­tion är ba­ra fy­ra rikt­ning­ar ut­tryckt på kom­pas­sen: nord, syd, öst och väst. För de in­föd­da (för­ko­lo­ni­a­lis­tis­ka och nu le­van­de) in­ne­hål­ler des­sa geo­gra­fis­ka punk­ter en fem­te – plat­sen där de öv­ri­ga fy­ra rikt­ning­ar­na sam­man­strå­lar för att ge uni­ver­sum me­ning. Där­med kan at­ri­er­na från 1500ta­let på Yuca­tán­halvön be­trak­tas som en ”ax­is mun­di”, en ver­ti­kal ax­el som mar­ke­rar cent­rum som li­vet kret­sar kring. När man ser på ett ko­lo­ni­klos­ter kan man läg­ga märke till att mu­rar­na till at­ri­et sym­bo­liskt re­pre­sen­te­rar var för sig nord, syd, öst och väst. Ett kors i cent­rum av at­ri­er­na re­pre­sen­te­rar den fem­te hu­vud­punk­ten och den ge­men­sam­ma punk­ten av två hu­vud­ax­lar från vilken man kan se kyr­ko­fa­sa­den,

”May­ain­vå­nar­na som lev­de av jor­den er­öv­rar­na be­slag­tog tving­a­des att ar­be­ta för äga­ren och be­ta­la skatt till ho­nom.”

hu­vud­in­gång­en och fri­luft­s­ka­pel­lets in­te­ri­ör. Des­sa byggnadsverk re­pre­sen­te­ra­de den ultimata for­men för att in­tro­du­ce­ra det in­hems­ka sam­häl­let i ka­to­li­cis­men ut­an att dra­ma­tiskt för­änd­ra den be­fint­li­ga för­ko­lo­ni­a­lis­tis­ka an­vänd­ning­en av öpp­na plat­ser.

Ge­nom des­sa me­del kon­ver­te­ra­de span­jo­rer­na ett stort antal av may­a­be­folk­ning­en till ro­mersk ka­to­li­cism. Det finns dock aspek­ter kring re­li­gi­o­nen som prak­ti­se­ras av may­a­ef­ter­kom­man­de i Mex­i­co och Mel­la­na­me­ri­ka som har be­va­rat en del av den tra­di­tio­nel­la may­a­tron – en an­nan slags hy­brid som kanske re­flek­te­rar den ko­lo­ni­a­la ar­ki­tek­tu­rens hy­bri­da ka­rak­tär. Ar­ki­tek­tu­ren spe­la­de en roll i den ko­lo­ni­a­la kam­pan­jen ge­nom de öpp­na ka­pel­len som bygg­des av span­jo­rer­na, at­ri­er­na in­nan­för de re­li­giö­sa bygg­na­der­na och in­fö­ran­det av torg i hjär­tat av by­ar och stä­der. Des­sa drag for­ma­de den vik­ti­ga kom­bi­na­tio­nen av de öpp­na plat­ser­na som may­a­fol­ket an­vän­de un­der för­ko­lo­ni­a­lis­tisk tid och de spans­ka in­häg­na­de re­li­giö­sa plat­ser­na för att ska­pa en hy­brid som skul­le kom­ma att sym­bo­li­se­ra den re­li­giö­sa ko­lo­ni­a­li­se­ring­en.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.