Grott­kyr­kor­na i Kap­pa­do­ki­en

Sä­reg­na sten­for­ma­tio­ner utgör en smått overk­lig bak­grund till ett av kris­ten­do­mens förs­ta klos­ter­sam­häl­len.

Historiska byggnadsverk - Reseguide - - Sidan 1 - AV JESSICA LEE

P å en rid­tur i det nak­na ana­to­lis­ka land­ska­pet 1907 stan­na­de den frans­ka je­su­it­präs­ten, geo­gra­fen och fo­to­gra­fen Guillau­me de Jerpha­ni­on i ett om­rå­de med böl­jan­de da­lar där käg­lor, spi­ror och spet­sar av sten stack upp. Han kom till Kap­pa­do­ki­en när re­gi­o­nens geo­lo­gis­ka grund var lagd med vul­ka­nisk styrka – en fa­sad av märk­li­ga sten­for­ma­tio­ner bil­da­de ge­nom vind- och vat­ten­e­ro­sion un­der tu­sen­tals år.

De geo­lo­gis­ka sam­man­sätt­ning­ar­na i den här re­gi­o­nen har all­tid mo­ti­ve­rat dess in­vå­na­re att grä­va ut bo­stä­der i den mju­ka tuffste­nen (vul­ka­nisk as­ka som har an­ta­git fast form). Ti­digt un­der kris­ten­do­men an­vän­de en ny våg av ny­byg­ga­re med mun­kar och präs­ter den­na lo­ka­la ar­ki­tek­tur och ska­pa­de en ofatt­bar se­rie ka­pell, kyr­kor och klo­s­te­ran­lägg­ning­ar som ser ut som om de del­vis har slu­kats av själ­va land­ska­pet.

De Jerpha­ni­on var in­te den förs­ta som kom lång­vä­ga ifrån som be­sök­te Kap­pa­do­ki­ens kyr­kor. Un­der 1700och 1800-ta­let ha­de eu­ro­pe­is­ka upp­täc­ka­re, ex­em­pel­vis den frans­ka ar­ke­o­lo­gen Fé­lix Ma­rie Char­les Texi­er, rap­por­te­rat om det sur­re­a­lis­tis­ka, främ­man­de land­ska­pet de ha­de fär­dats ge­nom i Ana­to­li­en. De Jerpha­ni­on var dock den förs­ta som do­ku­men­te­ra­de kyr­kor­na som finns in­om de klip­pi­ga da­lar­nas kon­tu­rer och som för­stod de­ras be­ty­del­se i den by­san­tins­ka histo­ri­en – han skic­ka­de ut ”upp­täck­ten” av Kap­pa­do­ki­ens ut­hugg­na kyr­kor i värl­den.

Klos­ter­rö­rel­sen som re­li­giös prax­is har si­na röt­ter i Egyp­ten. Där upp­stod ere­mit­mun­kar­nas sam­häl­len mitt i den ofrukt­ba­ra ara­bis­ka ök­nen där de följ­de Den he­li­ge An­to­ni­us ex­em­pel. Han lev­de ett en­samt liv med me­di­ta­tion och bö­ner. Det var emel­ler­tid i Kap­pa­do­ki­en som grund­reg­ler­na kring det­ta re­li­giö­sa, aske­tis­ka liv fick en mer kol­lek­tiv strä­van.

Kris­ten­do­men kom ti­digt till Tur­ki­et. Den­na land­mas­sa, som all­tid ha­de fun­ge­rat som en bro för nya idéer från öst till väst, upp­lev­de en ti­dig blomst­ring av den nya tron, del­vis tack va­re apos­teln Pau­lus vand­ring­ar i Ana­to­li­en. ”Vi kan gå till Bi­beln för att se hur ti­digt krist­na led un­der för­föl­jel­sen i Ana­to­li­en”, säger Barış Şa­hin, en tur­gui­de som har spe­ci­a­li­se­rat sig på Kap­pa­do­ki­ens by­san­tins­ka histo­ria. ”Man tror att de förs­ta krist­na bör­ja­de kom­ma till Kap­pa­do­ki­en på 100ta­let, men det var in­te för­rän på Ba­si­lei­os den sto­res tid som det krist­na sam­häl­let här bör­ja­de ex­pan­de­ra.”

I dag är Ba­si­lei­os den sto­re till­sam­mans med sin bror Gre­go­ri­os av Nys­sa och vän­nen Gre­go­ri­ous av Na­zi­an­zos känd som en av de tre sto­ra kap­pa­do­kis­ka fä­der­na. Som bis­kop av Cae­sa­rea (vår tids Kay­se­ri, en tim­mes

Kap­pa­do­ki­ens sä­reg­na sten­for­ma­tio­ner utgör den smått overk­li­ga bak­grun­den till ett av kris­ten­do­mens förs­ta klos­ter­sam­häl­len och är för­bluf­fan­de sam­ling konst­verk från den by­san­tins­ka epo­ken.

kör­ning från det vik­ti­gas­te om­rå­det med grott­kyr­kor i Kap­pa­do­ki­en) är Ba­si­lei­os en grubb­lan­de ge­stalt i den tidiga krist­na tron och lä­ran. Den kap­pa­do­kis­ka fa­dern är mest ihåg­kom­men för si­na skrif­ter som för­kla­ra­de rol­ler­na och me­to­der­na kring munkvä­sen­det in­nan­för den öst­ra kyr­kan. ”Kap­pa­do­ki­en är viktigt ef­tersom det var här – på grund av Ba­si­lei­os den sto­res in­fly­tan­de – ett ge­men­samt re­li­giöst liv bör­ja­de”, för­kla­rar Barış. ”Det här var början på ett ge­men­samt sam­häl­le i stäl­let för ett ere­mit­sam­häl­le.”

Den lil­la byn Gö­re­me lig­ger näs­tan i hjär­tat av Kap­pa­do­ki­en­re­gi­o­nen. Pre­cis ut­an­för sta­den lig­ger Gö­re­me fri­lufts­mu­se­um – en rad by­san­tins­ka ka­pell och kyr­kor i fle­ra ni­vå­er som är ut­hugg­na ur klip­por­na. 500- och 600-ta­let ha­de va­rit tur­bu­len­ta ti­der i Kap­pa­do­ki­en på grund av ara­bis­ka och per­sis­ka an­fall i om­rå­det. Den by­san­tins­ka iko­noklas­men från 726 till 842 (då de kej­ser­li­ga myn­dig­he­ter­na i Kon­stan­ti­no­pel för­bjöd re­li­giö­sa iko­ner och bil­der) led­de till upp­ror i hela ri­ket. Från mit­ten av 800-ta­let till 1200-ta­let ha­de emel­ler­tid Kap­pa­do­ki­ens kyr­kor en glans­pe­ri­od med konst­när­lig pro­duk­tion.

De mest be­röm­da kyr­kor­na i Kap­pa­do­ki­en lig­ger på fri­lufts­mu­se­et i Gö­re­me, men det finns ka­pell ut­hugg­na ur klip­por sprid­da över hela re­gi­o­nen. Vis­sa, som El Na­zar Ki­li­se (det on­da ögats kyr­ka) i Ze­mi­da­len i när­he­ten, är ur­hol­ka­de ur en en­kel sten­käg­la, me­dan andra, som den sto­ra sam­ling­en kyr­kor i Ihla­ra­da­len, är ut­hugg­na ur lod­rä­ta klip­por. Näs­tan alla föl­jer dock en mer el­ler mind­re ar­ki­tek­to­nisk plan. ”De fles­ta av Kap­pa­do­ki­ens kyr­kor har ett en­da skepp”, av­slö­jar Barış. Den här enk­la sti­len var mest prak­tisk för byg­gar­na när de högg ut ur ste­nen. ”Men Ka­ran­lık Ki­li­se och El­malı Ki­li­se in­om Gö­re­me fri­lufts­mu­se­um har bå­da tre ab­si­der och är ex­em­pel på kyr­kor som an­vänts till ge­men­sam­ma ce­re­mo­ni­er.”

Många av kyr­kor­na i Kap­pa­do­ki­en har grun­da grav­hå­lig­he­ter ned­gräv­da i gol­vet. De an­vän­des en gång i tiden som gra­var för kyr­kans be­skyd­da­re. Att do­ne­ra peng­ar – en vik­tig in­täktskäl­la för kyr­kan – gjor­de det möj­ligt att be­gra­vas in­nan­för själ­va kyr­kan. ”Att kom­ma in­nan­för en kyr­ka be­trak­ta­des som att trä­da in i him­len. Att be­gra­vas in­ne i en kyr­ka trod­de folk sålun­da var sam­ma sak som att be­gra­vas i hi­men”, för­kla­rar Barış.

Kyr­kor­na och klost­ren som ge­nom­bor­rar de bran­ta klip­por­na och finns ut­sprid­da över da­len är im­po­ne­ran­de nog i sig en be­drift av ar­ki­tek­to­nisk upp­fin­nings­ri­ke­dom. När du kom­mer in­nan­för Kap­pa­do­ki­ens grott­ka­pell av­slö­jas dock de­ras hi­sto­ris­ka be­ty­del­se. Kyr­kans in­te­ri­ö­rer här är ut­smyc­ka­de med en ri­ke­dom av re­li­giö­sa ikon­mål­ning­ar som an­ses va­ra ett av de främs­ta ex­emp­len på by­san­tinsk konst i värl­den.

När man kom­mer in i Ka­ran­lık Ki­li­se (den mör­ka kyr­kan) i Gö­re­me fri­lufts­mu­se­um slås man ome­del­bart av fres­ker­nas vi­ta­li­tet. De ut­märks av en di­stinkt lo­kal ka­rak­tär i den liv­ful­la an­vänd­ning­en av ri­ka färger och de­kor in­u­ti skå­de­plat­sen. Pan­to­kra­tor (den allsmäk­ti­ge) ser ned från ku­po­len i mit­ten, om­gi­ven av är­keäng­lar­na Gabri­el, Mi­kael, Ra­fael och Az­ra­el som är av­bil­da­de på fy­ra mind­re om­gär­da­de ku­po­ler. Deë­sis (Kristus sit­ter med Jo­han­nes Dö­pa­ren till väns­ter och jung­fru Ma­ria

”Kap­pa­do­ki­en är viktigt ef­tersom det var här – på grund av Ba­si­lei­os in­fly­tan­de – ett ge­men­samt re­li­giöst liv bör­ja­de.”

till hö­ger) är por­trät­te­rad på hu­vud­ab­si­den, me­dan sce­ner från Je­sus barn­dom och gär­ning­ar så­väl som någ­ra sce­ner från det Gam­la tes­ta­men­tet täc­ker väg­gar­na run­tom.

”Först trod­de man att vägg­mål­ning­ar­na gjorts med ve­ge­ta­bi­lisk färg”, för­kla­rar Barış. ”Men ny­a­re forsk­ning har kom­mit fram till att konst­nä­rer­na an­vän­de mi­ne­ral­fär­ger från ste­nar. Des­sa pig­ment var myc­ket svå­ra­re att an­vän­da men är också an­led­ning­en till att fär­ger­na är så väl be­va­ra­de.” De fles­ta vägg­mål­ning­ar­na är gjor­da med en me­tod där fär­ger­na må­las på en torr, in­te våt, mur. En nyligen ut­förd re­stau­re­ring av Gö­re­me fri­lufts­mu­seums To­kalı Ki­li­se (Spän­ne­kyr­kan) upp­da­ga­de att mur­bland­ning­en in­ne­höll en kom­bi­na­tion av ägg­skal, djur­hår och sand som bi­drog till att mi­ne­ral­pig­men­ten fast­na­de på väg­gen när den la­des på.

Men vil­ka var må­lar­na? Kap­pa­do­ki­ens krist­na sam­häl­le låg långt från den by­san­tins­ka hu­vud­sta­den Kon­stan­ti­no­pel och har ef­ter­läm­nat få be­vis som gör att moderna fors­ka­re kan fö­re­slå att det var ett in­tel­lek­tu­ellt re­li­giöst sam­häl­le. ”En te­o­ri är att hu­vud­konst­nä­rer­na im­por­te­ra­des från Kon­stan­ti­no­pel el­ler Rom”, säger Barış, ”och att de lär­de upp de lo­ka­la konst­nä­rer­na i konst­me­to­den.”

De fles­ta av Kap­pa­do­ki­ens kyr­kor föl­jer van­li­ga te­man i si­na ikon­mål­ning­ar med att fram­stäl­la Je­su liv, apost­lar­na och hel­gon som hed­ra­des lo­kalt, som Ge­org och Sank­ta Bar­ba­ra till­sam­mans med de kap­pa­do­kis­ka fä­der­na. Ic­ke-kyrk­li­ga per­so­ner som har do­ne­rat peng­ar till kyr­kan är också of­ta av­bil­da­de. I det söd­ra hör­net av Kap­pa­do­ki­en, in­ne i de kyr­kor som lig­ger tätt mot Ihla­ra­da­len (ti­di­ga­re känt som Pe­ristre­ma), ser man tyd­ligt kop­tis­ka och sy­ris­ka in­flu­en­ser i vägg­mål­ning­ar­na. Det är någ­ra av de bäst be­va­ra­de ex­emp­len på pre­i­ko­noklas­tisk konst i re­gi­o­nen.

Det som dock gör Kap­pa­do­ki­ens må­le­ri­er an­märk­nings­vär­da är det in­fly­tan­de skild­ring­ar­na kan ha haft på se­na­re re­li­giös konst. ”Vid vilken tid an­sikts­ut­tryck bör­ja­de dy­ka upp i ikon­mål­ning­ar­na är i dag den störs­ta dis­kus­sio­nen kring by­san­tinsk konst. I de kap­pa­do­kis­ka fres­ker­na kan vi se en känslo­mäs­sig di­men­sion”, säger Barış. Det kan be­ty­da att de kap­pa­do­kis­ka kyr­kor­na re­pre­sen­te­rar ett steg i ut­veck­ling­en av re­li­giö­sa må­le­ri­er från de ste­la fi­gu­rer­na i ti­dig by­san­tinsk konst mot en mer na­tu­ra­lis­tisk stil.

”Ut­an Kap­pa­do­ki­ens kyr­komå­le­ri­er ha­de det in­te va­rit nå­gon re­näs­sans i Ita­li­en”, säger Barış. Fres­ker­na som smyc­kar Kap­pa­do­ki­ens grott­kyr­kor är vack­ra och liv­ful­la i sig, men se­dan den förs­ta do­ku­men­ta­tio­nen av Guillau­me de Jerpha­ni­on ger fres­ker­na dess­utom en vik­tig och in­tres­sant in­blick för fors­ka­re. De är så myc­ket mer än ett unikt vitt­nes­börd över den mel­lan­by­san­tins­ka kons­te­po­ken.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.