Trans­syl­va­ni­ens be­fäs­ta kyr­kor

Ru­mä­ni­ens mest mys­tis­ka tu­rist­attrak­tion.

Historiska byggnadsverk - Reseguide - - Sidan 1 - TEXT AV JONATHAN HATFULL

O m jag säger Trans­syl­va­ni­en ser du sä­kert mör­ka sko­gar, höga berg och gre­ve Dracu­la fram­för dig. Men om du pla­ne­rar en re­sa i Dracu­las fot­spår och har tänkt pac­ka en väs­ka full med vit­lök och träpå­lar re­kom­men­de­rar jag dig att läm­na li­te ut­rym­me för skor och ka­me­ra. När du an­län­der bör ditt förs­ta stopp va­ra vid de mag­ni­fi­ka be­fäs­ta kyr­kor­na. Och innan du frå­gar ... Gui­den Di­a­na Condrea för­säk­rar oss om att hon verkligen in­te för­sö­ker döl­ja nat­tens barn för oss.

”Vi har in­te plats för vam­py­rer i Trans­syl­va­ni­en”, säger hon och skrat­tar.

Nå­got det finns plats för är värl­dens störs­ta sam­ling av be­fäs­ta kyr­kor. Des­sa im­po­ne­ran­de mo­nu­ment vitt­nar stolt om svun­na ti­der. Den häp­nads­väc­kan­de kom­bi­na­tio­nen av re­li­giös hän­gi­ven­het och mi­li­tär kraft är en le­van­de histo­rie­bok som bå­de be­rät­tar om re­gi­o­nens kom­pli­ce­ra­de och of­ta våld­sam­ma histo­ria och fol­kets dag­li­ga slit för att över­le­va. Det är in­te svårt att för­stå var­för den­na del av Ru­mä­ni­en är så unik. På Une­scos världs­arvs­lis­ta finns 7 be­fäs­ta kyr­kor och to­talt finns det över 150 styc­ken. De är dock in­te all­tid i li­ka gott skick.

”Det finns ba­ra ett få­tal som har bli­vit om­hän­der­tag­na och en del av kyr­kor­na har ty­värr kol­lap­sat. Som tur var för­sö­ker lo­ka­la or­ga­ni­sa­tio­ner, som Mi­hai Emi­ne­scu Trust, räd­da dem”, säger Condrea, som ar­be­tar som tu­rist­gui­de och re­seskild­ra­re för webb­plat­sen Un­co­ver Ro­ma­nia.

Men var­för finns det så många be­fäs­ta kyr­kor här? Sva­ret är kort: för­svar. Idag är Trans­syl­va­ni­en en del av Ru­mä­ni­en, men ge­nom ti­der­na har den­na re­gi­on har va­rit väl­digt ef­ter­trak­tad. På 1100-ta­let var det­ta den en­da vägen in i det un­gers­ka im­pe­ri­et och Trans­syl­va­ni­en ha­de till­hört Ung­ern i år­hund­ra­den. På 1100-ta­let bjöd kung Gé­za II in tys­ka ny­byg­ga­re i om­rå­det, så att de kun­de skydda det och byg­ga si­na eg­na stä­der. I gen­gäld lo­va­des de själv­stän­dig­het. Så­le­des sat­te de igång med att byg­ga stä­der och i varje stads cent­rum res­te de en kyr­ka.

På 1200-ta­let väx­te den sax­iska be­folk­ning­en. Kung Andrew II ång­ra­de bit­tert att han ha­de bju­dit in dem till om­rå­det. Den mi­li­tä­ra och re­li­giö­sa gruppen för­sök­te bil­da en själv­stän­dig stat och i ett för­sök att bli av med dem lo­va­de kung­en sax­er­na stör­re själv­stän­dig­het och fler pri­vi­le­gi­er 1224. Nu ha­de sax­er­na möj­lig­het av väl­ja si­na eg­na re­ge­ring­ar och präs­ter, och de hyl­la­de ba­ra kung­en en gång om året.

Likt stol­ta, star­ka sol­da­ter står de be­fäs­ta kyr­kor­na på si­na höj­der på den trans­syl­vans­ka lands­byg­den. I år­hund­ra­den skyd­da­de kyr­kor­na det trans­syl­vans­ka fol­ket från ta­ta­ris­ka och ot­to­mans­ka in­va­sio­ner. Idag är de Ru­mä­ni­ens mest mys­tis­ka tu­rist­attrak­tio­ner.

Följakt­li­gen blomst­ra­de det sax­iska sam­häl­let i Trans­syl­va­ni­en och allt fler stä­der bygg­des. Det blev tyd­ligt hur viktigt det var att skydda des­sa län­der. Ku­ma­ner­na var in­te läng­re ett hot, men ta­ta­rer­nas in­va­sion 1241 av­slö­ja­de hur lätt det var att in­va­de­ra Trans­syl­va­ni­en. Lan­det plund­ra­des av Djing­is Khans ar­mé och hela Ung­ern var nä­ra att kol­lap­sa. Ta­ta­rer­na drog sig till­ba­ka ett år se­na­re, men det råd­de ing­en tve­kan om att det fanns ett ome­del­bart och bråds­kan­de be­hov av att skydda grän­ser­na och lan­dets med­bor­ga­re bätt­re. Stä­der och kyr­kor som ha­de jäm­nats med mar­ken var nöd­vän­di­ga att byg­ga upp igen. Den här gång­en skul­le de byg­gas så star­ka att be­folk­ning­en var väl skyd­da­de mot fram­ti­da at­tac­ker.

”Det var ef­ter den­na ka­ta­strof som den un­gers­ka re­ge­ring­en be­stäm­de sig för att stärka gräns­stä­der­na där de tys­ka ko­lo­nis­ter­na ha­de bo­satt sig”, säger Condrea. ”Ny­byg­gar­na ha­de med sig kun­skap från sitt hem­land. An­ting­en har de bi­dra­git till att byg­ga fort, som det i Sa­schitz, el­ler till att be­fäs­ta de re­dan ex­i­ste­ran­de kyr­kor­na. En an­nan unik touch är att des­sa be­fäs­ta kyr­kor bygg­des av adeln. De bygg­des av kyr­kan och sax­iska bo­sät­ta­re mellan 1100 och 1400. De val­de att byg­ga kyr­kor­na snabbt, så att de kun­de skydda in­vå­nar­na i byn. Nu var kyr­kan in­te ba­ra en re­li­giös plats läng­re, den ha­de en mi­li­tär funk­tion också. Det bygg­des hund­ra­tals be­fäs­ta kyr­kor som fyll­de bå­da des­sa myc­ket oli­ka funktioner. Kyr­kor­na var sto­ra nog för att in­vå­nar­na skul­le kun­na stan­na kvar där med si­na djur un­der långa pe­ri­o­der, och in­ne i kyr­kan kun­de de kän­na sig säk­ra.”

Det var in­te bil­ligt att byg­ga be­fäs­ta kyr­kor, men det stän­di­ga ho­tet gjor­de det nöd­vän­digt. Kyr­kor­na bygg­des helst på plat­ser med bra sikt, vil­ket gjor­de det lät­ta­re att för­sva­ra sig. Det är där­för de ver­kar så över­väl­di­gan­de där de står på kul­lar­na

”Den be­fäs­ta kyr­kan i Bi­er­tan står på Une­scos världs­arvs­lis­ta. Det är en av de bäst be­va­ra­de be­fäs­ta kyr­kor­na i om­rå­det.”

likt mas­si­va, ma­je­stä­tis­ka vakt­pos­ter. Det rå­der inga tvi­vel om att des­sa kyr­kor ut­gjor­de ett ef­fek­tivt för­svar. Klock­tor­nen tor­na­de upp sig över allt och alla, och tor­nens py­ra­mid­form för­hind­ra­de att brand­pi­lar skul­le få fäs­te. Det bygg­des för­svars­platt­for­mar och runt kyr­kan res­tes en so­lid mur. Ändå för­lo­ra­de kyr­kan ald­rig sin re­li­giö­sa funk­tion.

Un­der de när­mas­te år­hund­ra­de­na an­vän­des des­sa för­svar fli­tigt. Det ot­to­mans­ka ri­ket var ett stän­digt hot mot Trans­syl­va­ni­ens folk. Ef­ter att ot­to­ma­ner­na er­öv­rat Ung­ern fick Trans­syl­va­ni­en del­vis au­to­no­mi, men det var säl­lan fred i om­rå­det. Upp­ror och motupp­ror var var­dag än­da fram till slu­tet av 1600-ta­let. Vid den­na tid var värl­den en tur­bu­lent plats och de oli­ka bygg­sti­lar­na speg­lar räds­lan män­ni­skor­na lev­de un­der. Ju stör­re det ot­to­mans­ka ho­tet var, desto stör­re blev även kyr­kor­na.

”Det finns i prin­cip tre ty­per av be­fäs­ta kyr­kor och de är na­tur­ligt­vis in­flu­e­ra­de av vilken epok de är bygg­da un­der”, säger Condrea. ”Den förs­ta ka­te­go­rin har för­sva­ret främst på ut­si­dan av kyr­kan, som i Pre­m­jer. Kyr­kan i Bi­er­tan till­hör den andra ka­te­go­rin och här är det själ­va kyr­kan som för­stärkts. Bland an­nat bygg­de de för­svars­torn, bas­ti­o­ner och den tjoc­ka mu­ren som om­ring­a­de kyr­kan. Den tred­je ka­te­go­rin ser vi in­te för­rän i slu­tet av 1400-ta­let. Då bygg­des be­fäst­ning­ar sam­ti­digt som själ­va kyr­kan. Kyr­kan i Sa­schiz är ett ex­em­pel på en så­dan struk­tur. ”

Det som finns kvar av des­sa kyr­kor är ex­tra­or­di­närt. Det är en på­min­nel­se om by­bor­nas tro och mod, och den stän­di­ga fa­ra de lev­de i. Även om Bi­er­tan kanske är den mest kän­da kyr­kan an­ser Condrea att det är viktigt att in­te ba­ra föl­ja ström­men.

”Alla som kom­mer hit bör be­sö­ka fler kyr­kor än de som finns på Une­scos lis­ta”, säger hon iv­rigt. ”Då får du ut myc­ket mer av din re­sa. Jag re­kom­men­de­rar alla att vis­tas i en av vå­ra tra­di­tio­nel­la by­ar, som till ex­em­pel Ma­lancrav, Crit, Viscri el­ler Al­ma VII. Hyr en cy­kel och tram­pa från plats till plats. Då kom­mer du få en helt fan­tas­tisk se­mes­ter! ”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.