KONFERENSEN I MÜNCHEN
30 SEPTEMBER 1938 ”FRED I VÅR TID” LEDER TILL ATT TJECKOSLOVAKIEN SVIKS OCH ATT FÜHRERN GRIPS AV ETT FATALT ÖVERMOD.
När Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain klev av ett plan på Heston Aerodrome och viftade med ett papper i luften firade han ”fred i vår tid”. Hitler var också extatisk, men den tyske ledaren firade inte freden – snarare att han hade utmanövrerat britterna igen. Ända sedan Hitler hade tagit makten 1933 hade han töjt gränserna för utrikespolitiken. Han skickade trupper till Rhenlandet, och bröt därmed mot Versaillesfördraget. Han utökade också de tyska väpnade styrkorna långt över de tillåtna gränserna. Sedan annekterade han Österrike, och skapade ett större Tyskland, utan att det kom mer än lite muttrande från London och Paris. Nästa punkt på Hitlers agenda var Sudetenland. De norra och västra delarna av Tjeckoslovakien hade en majoritet av etniska tyskar och Hitler hävdade att landet tillhörde det tyska riket. Han orkestrerade oroligheter i Sudetenland för att han skulle kunna kungöra att Tyskland var berett att ingripa för att säkra freden.
När krig hotade flög Chamberlain till München för att försöka förhandla fram en lösning. Det var höjdpunkten för en eftergiftspolitik som blivit populär i Storbritannien, där man man inte ville ha konflikter så snart efter första världskriget, men som sedan dess blivit synonymt med naivt misslyckande. Chamberlain och Hitler delade upp Tjeckoslovakien och gav sitt medgivande till att Tyskland kunde ansluta Sudetenland så länge de respekterade framtida gränser mellan de två länderna. När Hitler och Chamberlain undertecknade dokumentet kunde en lättnadens suck höras över hela Europa. Men tjeckerna själva – som var allierade med Storbritannien och Frankrike – blev inte ens tillfrågade och betraktade konferensen som ”sveket i München”. Det Chamberlain såg som en framgångsrik förhandlingslösning såg Hitler som ett tecken på svaghet. Han betraktade Münchenkonferensen som ett bevis på att Storbritannien inte vågade slåss och bröt avtalet inom sex månader, då han skickade in tyska trupper i resten av Tjeckoslovakien. Men Münchenavtalet invaggade också Führern i en falsk trygghet. Han trodde så starkt på att britterna skulle fortsätta sin eftergiftspolitik att han inte förväntade att Chamberlain skulle följa upp sin garanti för polsk neutralitet genom att förklara krig i september 1939. Hade han inte heller räknat med att britterna skulle fortsätta kriga ensamma efter Dunkerque. Även om München-konferensen var en framgång på så sätt att Tjeckoslovakien annekterades, så bidrog det också till att Tyskland och Storbritannien gled in i ett världskrig.
”NÄR HITLER OCH CHAMBERLAIN UNDERTECKNADE DOKUMENTET KUNDE EN LÄTTNADENS SUCK HÖRAS ÖVER HELA EUROPA.”