WEIMARREPUBLIKEN: DÖMD ATT MISSLYCKAS

NÄR KEJSAREN FLYDDE, UTSÅGS EN NY DEMOKRATISK REGERING I DEN LILLA STADEN WEIMAR.

Med Weimarrepubliken menas den tyska staten från 1919 till 1933. Många högerorienterade tyskar ansåg att republiken hade låtit Tyskland förlora första världskriget genom att kapitulera för tidigt. Många nationalister trodde också på ”dolkstötslegenden” som gick ut på att bolsjeviker och judar hade försvagat hemmafronten med skadliga moderna idéer som feminism. Fredsfördraget i Versailles 1919, som Weimarregeringen accepterade, innebar förutom att Tyskland skulle avstå territorium och betala kolossala skadestånd också att hela skulden för krigsutbrottet lades på centralmakterna – Tyskland, Österrike-Ungern, Osmanska riket och Bulgarien.

Till råga på allt inledde Frankrike 1923 en ockupation av Ruhrområdet i Tyskland och tog kontroll över distriktets rika råvaror. Detta såg högersidan som ytterligare en förödmjukelse av Weimarregeringen, förstärkt att det ingick så många svarta franska koloniala soldater i ockupationsstyrkan i Ruhr.

Under samma period led Tyskland av en förödande hyperinflation. Ett stor t antal tyskar förlorade sin sociala status och blev fattiga. Dawes-planen 1924 erbjöd en lösning, men den tyska ekonomin blev beroende av lån från USA. Detta skulle få allvarliga konsekvenser när den stora depressionen slog till 1929.

Slutligen hade Tysklands regeringssystem interna problem. Tyskland hade bara varit ett rike sedan 1871 och sedan dess hade det varit monarki. Tyskland styrdes av koalitioner utan övergripande majoritet. Detta resulterade i en serie svaga, instabila regeringar och brist på folkligt för troende för det politiska systemet.