SOVJET INVADERAS
22 JUNI 1941–24 JULI 1944
Hitlers engagemang i sin armé nådde sin höjdpunkt 1941 när han bestämde sig för att invadera Sovjetunionen. Tysklands strid med Röda armén började med den fem månader långa Operation Barbarossa 22 juni 1941 och kulminerade när ryssarna befriade Minsk (Vitryssland) och Majdanek (Polen) i juli 1944.
Hitler och hans generaler trodde att Sovjetunionen skulle falla om Tyskland inledde en belägring. De antog, något naivt, att Röda armén skulle kollapsa och det sovjetiska folket skulle ge upp efter en kort militärkampanj, så att Tyskland kunde ockupera stora delar av Sovjetunionen samtidigt som man fokuserade på Storbritannien i väst. Detta var självklart långt från det som i själva verket hände, och Hitlers underskattande av Sovjetunionen var en avgörande svaghet i hela kampanjen.
Hitler höll ett stort antal debatter under Barbarossa om var man skulle sätta in huvudstöten: om man borde rycka fram till Moskva eller Ukraina och upp genom Leningrad. Hitler valde till slut att fokusera på Sovjetunionens ekonomiska resurser snarare än huvudstaden. Hitler hade god intuition i detta avseende, men det övergripande beslutet att angripa Sovjetunionen var dåligt.
Ryssarna vägrade att ”ge med sig” på det sätt som tyskarna hade förväntat sig. Även om Hitler ledde kampanjen på ett tillfredsställande sätt under sommaren 1941 var det en stor nackdel att han vägrade att lyssna på sina generals råd när invasionen drog ut på tiden.
Tysklands blitzkrieg-taktik som hade varit så framgångsrik tidigare i kriget tillintetgjordes av Röda arméens taktik att hålla ställningarna innan de inledde motoffensiv. I december 1941 hade tyskarna ryckt fram till Moskva, men ryssarna fortsatte att angripa och nötte ner tyskarna. När vintern närmade sig föreslog många av Hitlers generaler att den tyska armén skulle dra sig tillbaka och samla kraft för att sedan slå till igen på våren 1942. Hitler var dock fast besluten om att armén skulle hålla befästningarna överallt för att man inte skulle förlora något av den tunga utrustningen, vilket han fick mycket kritik för. Det var kanske ett vettigt beslut i början, men senare i kriget blev han alltför förtjust i tekniken.
När det första försöket att besegra Sovjetunionen misslyckades valde tyskarna att försöka igen innan kriget tog slut. Hitler och hans generaler var övertygade om att Röda armén höll på att tappa greppet, och att man kunde övervinna den med upprepade attacker. Men ryssarna stod emot och efter att ha framgångsrikt försvarat viktiga städer, inklusive Moskva år 1942, var Hitler kvar utan att i praktiken ha några andra val än reträtt.
Expertens åsikt:
”Folkmordet på judarna och det allmänna brutaliteten och övergreppen mot den sovjetiska befolkningen gjorde det omöjligt att komma till någon form av överenskommelse med ryssarna. Man kan argumentera för att om tyskarna hade gått in med en annan attityd kunde de [ha lockat med sig] Ukraina och de baltiska staterna, och kanske andra delar av Sovjetunionen. Men Hitler antog att de skulle göra en snabb militär erövring och såg ingen anledning att kompromissa. Han övertygade sig själv om att Röda armén måste vara på fallrepet, och de fortsatte att kämpa under vintern, försökte fortfarande inta Moskva och försökte fortsätta söderut, därmed tog krafterna slut. Resultatet blev att tyskarna stod mitt i vintern utan den rätta utrustningen, utan någonstans att ta vägen och utsatta för den sovjetiska motoffensiven.”