SPITFIRE & HURRICANE MOT ME 109
Hawker Hurricane var den enmotoriga flygplansmodell som RAF hade flest av, även om Supermarine Spitfire var snabbare, mer elegant och lättare att hantera. Båda hade Rolls-Royce Merlin-motorer och var utrustade med fyra .303 maskingevär i varje vinge. Hurricaneplanet var byggd av tyg och trä, vilket gjorde det svårare att skjuta ner än Spitfire och det var också mer stabilt som gevärsplattform. Båda hade en relativt kort räckvidd på omkring 800 km, men eftersom britterna försvarade sitt eget territorium var det ingen avgörande nackdel under Slaget om Storbritannien.
Det enda enmotoriga tyska jaktplanet som deltog i striden var Messerschmitt Bf 109E, som hade en toppfart på cirka 560 km/h vid 3 800 m, som gjorde det likvärdigt med Spitfire, men 48 km/h snabbare än Hurricane. Det hade ett smalt underrede, vilket gjorde det svårt att flyga, trots en motor med bränsleinsprutning som innebar att det kunde stiga snabbare än de brittiska jaktplanen och dyka utan att riskera att motorn skar.
Det hade två 20 mm kanoner i varje vinge och två 7,92 mm maskingevär i nosen, vilket gav större eldkraft än de brittiska motsvarigheterna, men det krävdes bättre prickskytte. Räckvidden på bara 64 mil gav planet litet handlingsutrymme, medan både Hurricane och Spitfire lätt kunde vända på insidan om den, vilket gav RAF en viktig fördel i närstrid.