ETT OLÄGLIGT INTÅG PÅ BALKAN
Mussolinis missöden i Grekland framskyndade Tysklands intåg på Balkan, försenade Hitlers offensiv mot Sovjetunionen och gjorde att resurserna
för resten av andra världskriget blev knapphändiga.
Tatt hans styrkor i Afrika inte hade g jort särskilt bra ifrån sig levde Benito Mussolinis dröm om ett nytt romerskt imperium vidare. 28 oktober 1940 lät Il Duce den italienska armén angripa Grekland från grannlandet Albanien, som erövrats våren 1939. Utan att vänta på att ett ultimatum om kapitulation skulle löpa ut, lät han 162 000 italienska soldater välla in över gränsen.
Mussolini var smärtsamt medveten om att han höll på att bli axelmakternas lillebror. När Hitlers tyska armé avancerade från seger till seger bestämde han sig för att imponera på sin nazistiske bundsförvant med en snabb, avgörande triumf i Grekland. På invasionsdagens morgon proklamerade Mussolini till Hitler när han anlände till tågstationen i Florens: ”Führer, vi är på marsch!”.
Den italienska diktatorn lyckades göra intryck på Hitler; dock inte på det sätt som han hade tänkt. Medan den bergiga terrängen i norra Grekland med snö och is hindrade framfarten och g jorde vägarna nästan omöjliga att färdas på började den välorganiserade och vältränade grekiska armén, under ledning av general Alexandros Papagos, vålla italienarna enorma förluster.
Den grekiska armén bestod endast av
150 000 man, men grekerna tog initiativet från inkräktarna och inledde snart en motoffensiv. Grekerna var duktiga på bergskrigföring, och i början av november lyckades en elitstyrka med Evzones-trupper fånga in och tillintetgöra en hel italiensk division i Pindusbergen och dödade eller tillfångatog mer än 13 000 soldater. Den 23 november hade de italienska styrkorna helt drivits ut från grekiskt territorium.
För Mussolini förvandlades den förväntade segermarschen snabbt till en pinsam kamp för att rädda den italienska äran. Grekerna korsade den albanska gränsen och tog 2 000 krigsfångar i staden Korça i slutet av november. Sex veckor senare hade de ockuperat minst 25 procent av Albanien med endast begränsat luft- och flottstöd från sina brittiska allierade. När italienarna hade hunnit omgruppera och slog till igen i början av mars slutade den förnyade offensiven än en gång med katastrof. Italien förlorade över 12 000 soldater.
Hitler blandar sig i
Medan italienarna fick stryk i Grekland växte Hitlers irritation över initiativet. Hitlers Operation Barbarossa, den kolossala nazistiska invasionen av Sovjetunionen, var planerad för våren 1941, och Hitler hade räknat med en lugn front på Balkan. I mars samma år började nazisternas inflytande redan få de önskade resultaten då satellitländer, inklusive Rumänien, Ungern och Bulgarien hade anslutit sig antingen motvilligt
”DEN GREKISKA ARMÉN BESTOD ENDAST AV 150 000 MAN, MEN GREKERNA TOG INITIATIVET FRÅN INKRÄKTARNA OCH INLEDDE SNART EN MOTOFFENSIV.”
eller entusiastiskt till axelmakterna. Mussolinis obetänksamma invasion av Grekland komplicerade i slutändan Hitlers stora strategi, och efter bara en vecka med italienskt fiasko förberedde tyskarna för ett större krig som även inkluderade att undsätta italienarna med en invasion av Grekland om det skulle bli absolut nödvändigt.
Samtidigt var Jugoslavien uppstudsigt, till skillnad från andra Balkanstater som redan mutats in av nazisterna. En förmyndarregering under prins Paul, som var regent åt den
17-årige kung Peter II, störtades i en statskupp.
Den nya jugoslaviska regeringen vägrade sedan böja sig för den tyska överhögheten, och en upprörd Hitler lovade att krossa allt motstånd samt beordrade militären att agera med ”skoningslös hårdhet” för att förstöra Jugoslavien ”militärt och som nation”.
Snabba repressalier i Jugoslavien
På Palmsöndagen den 6 april 1941 drabbades den jugoslaviska huvudstaden Belgrad av nazisternas rasande hämndaktion. Tyska bombplan förstörde staden. Man utförde hundratals räder under de kommande tre dagarna som resulterade i 17 000 civila dödsoffer. De jugoslaviska väpnade styrkorna var helt oförberedda. Nästan alla flygvapnets 600 plan förstördes på marken, medan armén, med en miljon uniformerade soldater, var dåligt ledd och erbjöd endast svagt motstånd. En kombinerad styrka med tyska, italienska, rumänska och ungerska soldater rullade snabbt fram över den jugoslaviska landsbygden och avancerade upp till 7 mil på bara 24 timmar. Sex dagar efter att invasionen inletts intogs Belgrad av en enda SS-grupp under den 26-årige kapten Fritz Klingenberg, som våghalsigt krigade och bluffade sig in i stadens centrum och hissade den nazistiska flaggan. Den 18 april hade det organiserade motståndet i Jugoslavien upphört och den nya regeringen gått i exil i Storbritannien. 12-dagarskampanjen avslutades med färre än 600 stupade eller sårade soldater för axelmakterna medan över 250 000 jugoslaviska krigsfångar togs.
Hjältemodigt grekiskt försvar
Operation Marita, den tyska invasionen av Grekland, sammanföll med attacken mot Jugoslavien. 6 april rullade 24 infanteri- och pansardivisioner över den grekiska gränsen från Bulgarien, medan tyska bombplan attackerade hamnstaden Pireus i utkanten av huvudstaden Aten. Det brittiska lastfartyget SS Clan Fraser bombades, och lasten på
250 ton sprängämnen detonerade, varvid 11 andra mindre båtar i hamnen sjönk och hamnanläggningen förstördes.
De grekiska trupperna var optimistiska efter sina nyvunna segrar mot italienarna och intog nu befästningarna vid Metaxaslinjen i norr, där de bekämpade tyskarna med stor beslutsamhet. De ihärdiga försvarsstyrkorna på forten Istibey och Kelkagia, två av 21 fort längs Metaxaslinjen, intogs först efter att fienden släpat dit tunga kanoner och infanterigrupper med eldkastare. Tyska trupper som försökte korsa floden Nestos i nordöst, nöttes ner systematiskt och förlorade fler än 700 man som dödades eller sårades under 72 timmar med hård strid. I det svårgenomträngliga Rupelpasset, en brant dal genom vilken floden Strymon rinner mot Egeiska havet, förlorade ett tyskt regemente 25 procent av sina soldater.
Den tyska 2:a Pansardivisionen avancerade västerut genom Jugoslavien mot lättare motstånd, och intog 8 april Thessaloniki, landets näst största stad, där de avskar
70 000 grekiska soldater, tvingade dem att kapitulera och därmed snabbt löste frågan om kontrollen över östra Grekland.
”EN KOMBINERAD STYRKA
MED TYSKA, ITALIENSKA, RUMÄNSKA OCH UNGERSKA TRUPPER RULLADE SNABBT
FRAM ÖVER DEN JUGOSLAVISKA LANDSBYGDEN OCH AVANCERADE UPP TILL 70 KILOMETER PÅ BARA 24 TIMMAR.”
Storbritannien och samväldet
Efter ett strategiskt beslut att försvaga de allierades styrkor i Nordafrika började en expeditionsstyrka på 57 000 soldater från Storbritannien och Samväldet landstiga i Grekland den 7 mars. Under ledning av generallöjtnant Henry Maitland Wilson skickades de nyanlända till positioner vid Aliakmonlinjen i norra Grekland, men inom några veckor blev det tydligt att tyskarna rörde sig mot Monastirpasset, och skulle kunna flankera deras positioner. Efter tre dagars hårda strider – där Royal Horse
Artillery markerade sig – försvarade brittiska, australiensiska och nyazeeländska trupper Monastirpasset mot upprepade tyska angrepp.
Situationen var fortfarande osäker och samväldestrupperna drog sig tillbaka till nya positioner runt berget Olympen omkring
4,4 mil från Aten, där de höll ut fram till 18 april, då tyska styrkor avancerade runt båda flankerna. Wilson blev tvungen att ge order om en ny reträtt, denna gången över bergen till huvudstaden.
Den 20 april avskars de grekiska styrkorna under reträtt från Albanien och kapitulerade. När motståndet smulades sönder genomförde de brittiska och samväldesstyrkorna en evakuering av 51 000 soldater. Under striderna hade grekerna förlorat 70 000 man, medan britterna hade 900 stupade och 1 200 sårade. Tyskarna hade bara förlorat 4 500.
Hitler hade emellertid också förlorat dyrbar tid. Sovjetunionens invasion försenades åtminstone fem veckor och inleddes inte förrän 22 juni 1941. Dessutom blev tusentals tyska soldater tvungna att stanna kvar på Balkan och utkämpa ett krig som var omöjligt att vinna mot ståndaktiga partisaner.
Operation Mercury
Den sista komponenten i den fullständiga nazistiska dominansen på Balkan och Grekland var erövringen av Kreta, en stor ö i östra Medelhavet, 1,6 mil söder om det grekiska fastlandet. 20 maj 1941 inledde tyskarna Operation Mercury, en luftburen invasion av ön. Tyska fallskärmsjägare i glidflygplan eller fallskärm släpptes ut från Junkers Ju-52 transportplan.
Samväldessoldater sköt ner 220 av de
500 Ju-52:orna som deltog i operationen och striderna rasade över de norra och västra delarna av ön. Trots att mer än 4 000 tyskar dödades eller sårades fick invasionsstyrkan slutligen kontroll över vitala flygfält och hämtade in förstärkningar.
1 juni tog motståndskampen slut. Mer än 18 000 samväldessoldater hade evakuerats, medan 1 700 dödades och 12 000 tillfångatogs. Luftangreppet på Kreta blev dock en pyrrhusseger för tyskarna. Nazisterna genomförde inga fler luftburna operationer i så stor skala. Under resten av kriget stred de tyska fallskärmsjägarna som elitinfanteri. De nerskjutna transportflygplanen lämnade ett tomrum efter sig under efterföljande försök att fylla på förråden på östfronten, vilket ytterligare förstärkte misslyckandet runt den dystra och möjligen onödiga segern på Balkan.