KRIGSFÖRKLARINGEN MOT USA
HITLER BJUDER IN DEN MILITÄRA STORMAKTEN USA TILL INBLANDNING I EUROPA MED EN TIDIG UTMANING TILL ROOSEVELT.
7 december 1941 inledde den kejserliga japanska flottan ett djärvt angrepp mot den amerikanska flottbasen vid Pearl Harbor på Hawaii. Under 90 minuter sjönk sex fartyg, 13 andra skadades och 2 403 amerikanska liv gick förlorade. Inte förrän dagen efter attacken förklarade Japan officiellt krig mot Förenta staterna.
Hitler hade ingen förhandsinformation om anfallet på Pearl Harbor och skulle ha föredragit att japanerna inlett sin offensiv på annat håll. Den tyska högkommandot ville helst att Japan skulle angripa britterna i Singapore eller östra Sovjetunionen. Hitler borde dock inte ha blivit förvånad över att japanerna istället vände sina vapen mot USA. Bara några dagar tidigare hade den japanska ambassadören i Berlin informerat nazisterna om att krig var nära förestående mellan Japan och USA och bad att tyskarna skulle förbinda sig att förklara krig om konflikt skulle bryta ut på andra sidan Stilla havet.
Enligt villkoren i Tremaktspakten behövde Tyskland och Italien bara förklara krig om ett annat land attackerade Japan, inte om Japan var angriparen. Mot Ribbentrops råd meddelade ändå Hitler till riksdagen den 11 december att Tyskland hade förklarat krig mot USA. Även om Washington DC hade intagit en neutral ståndpunkt under de första två åren av kriget, hade president Roosevelt töjt gränserna för neutraliteten och knappast g jort någon hemlighet av sin önskan om att Storbritannien skulle besegra naziststaten, så Hitler var angelägen om att ta itu med amerikanerna.
Men egentligen var det inte nödvändigt för Hitler att förklara krig. Medan Tyskland var engagerat i ett två-frontskrig i Europa mot Storbritannien och Sovjetunionen, var USA i princip okränkbart. Allt Hitler uppnådde var ett symbolisk stöd till sina japanska allierade och en propagandavinst som drog uppmärksamhet från tyska arméns stagnation i Sovjetunionen. Men i Washington DC ledde den tyska krigsförklaringen oundvikligen till en motsvarande amerikansk krigsförklaring mot Tyskland. Roosevelt kunde framställa
Hitler som angripare och vann stöd för militär intervention i Europa och mot Japan – stöd som inte annars skulle ha varit garanterad i det isolationistiska USA.
Tyskland skulle sannolikt ha hamnat i krig med USA förr eller senare ändå, men genom att förklara krig omedelbart efter Pearl Harbor bjöd Hitler i praktiken in USA till den europeiska krigsskådeplatsen mycket tidigare – och detta kan ha lett till att vågskålarna tippade i de allierades favör.