SKA L YFTA FÄRJESTAD
KARLSTAD. Han är tillbaka för att sätta färg på svensk hockey. Han skämtar, hånar, twittrar och spelar faktiskt rätt bra hockey också. Menbakomrubrikernafinnsdetocksåentänkaresomsällansynsutåt. SportbladetsattesignerochtogettlångtsnackmedDickAxelssonom SM
Det tar en minut in på intervjun, sen börjar Dick Axelssons framlagda mobil att blinka och vibrera. Mina fördomar om en Twitterberoende hockeyspelare får ett vattenfall på sin kvarn, men det visar sig snabbt att jag, förstås, har fel.
Sedan Dick Axelsson skaffade Twitter för nästan exakt sex år sedan så har han skickat iväg 13 600 tweets. Det är lite drygt sex stycken per dag, och hans drygt 43 000 följare älskar, alternativt hatar honom.
– Det fanns aldrig någon tanke på att det skulle bli så här stort, men sen kom jag in i det mer och mer. Allting är ju i cybervärlden nu för tiden så det är skönt att jag satt lite avtryck. Jag gillar ju att synas, så varför inte bygga mitt varumärke genom Twitter också? Du måste ha en unik kontakt med med- och motståndarsupportrar?
– Ja, det tror jag. I dagens samhälle är man ju ganska lättillgänglig på sociala medier, även om jag får många tråkiga mejl och skriverier också. Det låter ju hårt att säga det, men det får man ta om man syns där ute. Sitter man som jag och kommenterar blir det så. Sen är det väl inte alla som förstår alla gånger att det jag skriver är ironi och sarkasm, utan de ger sig på mig ändå. Men det är bara att acceptera.
Många av SHL-spelarna finns på Twitter, men få använder det som en kanal ut till omvärlden. Det är bara HV71:s Robin Figren som kan konkurrera med Axelsson om titeln ”Twitterkungen”.
– Jag chattar mycket, är inte lika mycket tänkare som ”Figge”, som tänker igenom varje tweet han ska skriva. Jag tycker det är ett kul sätt att svara, eller håna blir det väl framför allt, men med glimten i ögat. Men det blir inga såna här jätteroliga tweets, det är mer sarkasm i mina. Missar de andra spelarna i SHL något, är de för försiktiga på sociala medier?
– Missa något gör de nog inte. Vissa är väl födda för att hålla igång, men man märker det mer på de yngre spelarna. Det är mer deras vardag med sociala medier, medan andra spelare bara vill koppla av från hockeyn när de inte spelar. Men det är klart, man blir ju väldigt lättillgänglig med allting, så jag har verkligen förståelse för folk som inte vill hålla på med skiten också. Om jag säger så. Det är både bra och dåligt det där. Det är inte så många i Färjestad som är aktiva på Twitter, det är mer Instagram där. Det är roligare tycker jag också, lite mer bilder och texter. Bilder är alltid kul att spendera tid på och titta igenom.
Vad föredrar du, Twitter eller Instagram?
– Ah… Jag får väl säga Twitter där jag har flest följare. Man når ju ut till fler personer. Men jag börjar märka det mer och mer, när jag skriver om sånt som är viktigt i samhället får jag inte lika mycket respons som när man sitter där och hånar någon eller skriver roliga kommentarer. Så det är lite tråkigt, men det är ju så det är. Folk tänker väl på mig som den rolige killen, och då är det svårt om jag ska vara seriös någon gång.
Har du skrivit saker som du sedan ångrat?
– Ja, det har jag väl. Men inte till exempel den där grejen med Zara Larsson (sångerskan blockade Axelsson efter att han retat henne). Jag tycker inte att jag var elak där. Men det är klart, några småkommentarer här och där kunde jag skippat. Men inget så allvarligt att jag ligger sömnlös över det.
”Stockholm är hemma”
Han är tillbaka i Karlstad och Färjestad, klubben där han redan vunnit två SM-guld. Efter tre år i den lilla schweiziska alpbyn Davos hyrde han i somras ett hus ute på en ö utanför Karlstad, precis vid sjökanten. En vecka senare köpte han ett hus i Stockholm också. Och det är det som mobilen vibrerar om. Det ska renoveras, han har precis köpt ett nytt kök, och hantverkarna har frågor om både det ena och det andra och det tredje.
– Och så är det en massa grejer som ska in i köket också, vinkyl, kaffemaskiner och vad fan det nu är… Och här satt jag och trodde att du twittrade…
– Nej, det är bara mycket som ska fixas med två hus. Men det är väl skönt det också. Huset i Karlstad ligger i ett jättefint läge, men det hyr vi bara. Det är Stockholm som är hemma för dig, trots att du varit runt så mycket?
– Ja, Stockholm är hemma. Det är där jag vill vara egentligen. Men den tiden kommer också, efter att hockeykarriären är över. Har du utvecklats som person under de här åren utomlands?
– Det tror jag, man gör det undermedvetet. Davos var en liten alpby uppe i bergen, otroligt vacker med naturen och allting runt omkring. Är man ute och far och är i ett annat land och i en annan kultur blir man mer världsvan utan att man tänker på det.
Just ”världsvan” är kanske inte det första ordet som dyker upp i huvudet när man läser Axelsson på Twitter, men till hans försvar ska sägas att det är roligt, skrivet med glimten i ögat och ytterst sällan över gränsen.
– Jag försöker ju att inte göra det, men sen finns det alltid folk som tycker jag går över gränsen med vissa skämt, jag är kanske för vulgär ibland. Men jag försöker. Ibland är man ju rolig utan att veta om det också, ibland funkar allt bara.
Han har sina favoriter att gnabbas med, som just Figren, förre hockeyspelaren och numera expertkommentatorn Sanny Lindström, damkronornas förbundskapten Leif Boork och SVT:s Dusan Umicevic.
Vem är roligast att reta?
– Sanny måste jag säga. Han är mest aktiv. Boork skriver ju bara när han vill. ”Figge” får ju sina anfall ibland också när han är lite less. Men jag tror ändå att det är Sanny. Han är en självgod sak som också gillar att synas, så han svarar med glädje. Stundtals är det rå stämning mellan er, men…?
– … det är absolut med glimten i ögat. Vi är goda vänner, våra farsor jobbade ihop ett antal år i Huddinge till och med. Sen förstår inte folk alltid det, men det är kul att hålla igång.
Det är mycket som är kul kring Dick Axelsson, och skämten ska helst hagla. Men bakom den ytan finns det också en tänkande och fundersam person, som märks först när samtalsämnena blir mer allvarliga.
– Jo, så är det väl. Jag gillar att hålla igång och synas, men sen när det kommer till väldigt seriösa saker gillar jag det också. Jag är nog lite mer tänkare än vad folk tror. Det är många som känner mig väl som säger att jag är tvåfejsad, men jag tycker om båda sidorna.
”Skiter fullständigt i det”
Den funderande människan syns plötsligt när frågorna kommer in på näthat. Axelsson får genom sin stil ofta svar på tal, och det är långt ifrån alla twittrare som lyckas hålla sig på rätt sida gränsen. – Det är otroligt elaka kommentarer. Några hot har jag väl inte direkt fått. Bara otroligt tråkiga kommentarer. Men att folk säger till mig att jag är en skitdålig hockeyspelare eller att jag är fet, det försvinner
i samma stund som de skriver det.
Gör det verkligen det? – Ja, jag skiter fullständigt i det. Det är otroligt tråkigt att det har blivit så, men jag har blivit ganska hårdhudad i livet. Men, sen ser jag ju otro-
FOLK HÄR SKRIKER EFTER GULD, DET VAR ETT TAG SEN
ligt många kommentarer mot tjejer som är otroligt över gränsen, och det är… jäkligt tråkigt. Det pratas mycket om näthat. Kan du som känd person göra något åt det?
– Det är klart att jag tror att jag kan göra det. Jag går gärna i bräschen för att göra något åt det. Men tyvärr tror jag också att det är otroligt svårt att få in i skallen på folk att man inte ska skriva sånt. Det finns ex antal 100 000 fejkkonton också, så jag tror aldrig att man kommer kunna komma bort från nättrollen och näthatet helt och hållet. Det är så lätt att fastna i sociala mediersnacket med dig, och glömma av att du faktiskt är en rätt okej hockeyspelare också… Är du en bättre hockeyspelare i dag än när du lämnade Sverige senast?
– Nja… men klokare kanske? Jag vill verkligen understryka att jag har Pär Mårts att tack för otroligt mycket i min hockeykarriär. Han var verkligen den som trodde på mig och fick folk att öppna upp ögonen för att jag kan spela boxplay exempelvis. Men jag tycker att jag är samma hockeyspelarenu, fast nu är jag 30 och det är väl då jag ska vara som bäst. Jag lägger mycket press på mig själv här nu… Fast det är kul, jag är i Färjestad för att vara en ledande spelare som producerar. Och lära de yngre spelarna något också förmodar jag?
– Ja, Twitter… Nä, men skämt åsido, jag har väl en förhoppning om att de yngre spelarna kollar in mig, så varje träning och varje match måste jag verkligen vara där, gå i bräschen. För annars blir det ju inte bra. Jag är ingen snackare i omklädningsrummet, jag är mer en som visar på isen. Jag har förvisso aningen svårt att se att du inte skulle vara en
snackare…? – Jo, men när det kommer till seriösa grejer. Vi har ju ledare och kaptenen och en massa andra spelare utan bokstav på bröstet som gillar att prata. Och då tycker jag att de ska göra det. Är det innan träning kan jag prata mycket jag också, men när det väl kommer till kritan, när det är allvar, håller jag en väldigt låg profil. Du har pratat om att du vill ta ett tredje SM-guld med Färjestad?
– Det är klart att jag vill och tror på det. Annars är det ju inte bra.
Vad hade det betytt för dig?
– Självklart otroligt mycket. Jag har ju sagt att jag vill ha tre SM-guld, tänk dig att ta tre i samma klubb. Det hade varit otroligt mäktigt. De fem första kommentarerna jag fick på stan efter att jag flyttade hit var ”nu ska ni vinna i år!”. Folk här skriker efter guld, det var ett tag sen. Ja, 2011. I samma veva som du skaffade Twitter…?
– Ja… det kanske finns en förbannelse där? Nä, men SM-guld är vår målsättning. Fast jag känner ingen jättepress, jag vet att jag kan spela hockey och det är klart att folk ska förvänta sig mycket av mig. Jag ska vara en ledande spelare, och är jag inte det ska jag gott och väl få höra det.
”Tror jag skojar när jag är seriös”
Tack för en skön intervju.
– Fick du något gött eller? Du får skriva ut något smart. Jag blir ju ofta en rolig kille. Man läggs i ett fack, oavsett om det är sport eller vardagslivet. Alla får ett fack. Ville du hamna i det roliga facket, eller kan du inte komma ur det?
– Det är väl både och. Det är svårt att komma ur ett sånt och i stället bli en väldigt seriös kille. Jag har ju glimten i ögat också och tycker om att skoja lite.
Men kan du inte hamna i två fack?
– Man tycker ju det… Men ofta blir jag den här roliga killen. Folk tror att jag skojar även när jag är seriös. Jag får väl börja meningen med ”nu är jag seriös”.
Fast då tror folk att du skojar…?
– Ja, typ så. Men det är som det är.
Henrik Lundgren
henrik.lundgren@aftonbladet.se