WENNERHOLM: RÄCKER FÖR EN REVANSCH

Det här är säsongen då Skellefteå ska studsa tillbaka från de vanliga dödliga. Efter sex raka SM-finaler, blev västerb ottningarna bara sexa i grundserien i fjol och åkte ut redan i kvartsfinalen mot Frölunda. Ingenting att skämmas över direkt, men med Skellefteåmått var det ett gigantiskt misslyckande.

Nu ska Skellefteå tillbaka till toppen och jag tror att de lyckas med det.

Det är bara att titta på slagkraften framåt: Oscar Möller, Joakim Lindström, Matt Anderson och Bud Holloway – det är målskyttar som många av de andra lagen bara kan drömma om.

Forwardsmässigt är Skellefteå seriens bästa lag tillsammans med Frölunda.

Det är väl bakåt som det finns anledning att känna en viss oro.

Vi får väl hoppas att kanadensiska backen Morgan Ellis blir en bättre värvning än Kyle Cumiskey var i fjol.

Kanadensaren är ingen dålig back, men han var skadad redan när han kom och skör som en porslinsdocka. Han kunde bara spela tolv matcher.

Morgan Ellis kommer med fina siffror i ryggen och kan ta en dominerande roll med sina ledaregenskaper och fina skott från blå.

I så fall kan han bli en avgörande faktor för Skellefteå, där både Niclas Burström och Sebastian Aho försvunnit.

Annars får väl Skellefteå säga som Färjestads legendariske ordförande Kjell Glennert, då det klagades på backarna inför en säsong på 1990-talet.

– Vadå backar? Vi ska ändå inte spela i egen zon. Enda offret för fjolårets realtiva misslyckande blev huvudtränaren Fredrik Öberg, som fick sparken när säsongen var över.

Stefan Klockare och Bert Robertsson är kvar och de två blir ensamma om ansvaret, då Skellefteå valt att inte ersätta Öberg. Ett intressant experiment då alla konkurrenter har tre coacher i båset.

Det är bara tippade bottenlagen Mora och Karlskrona som nöjer sig med två, men där är det mer av ekonomiska skäl.

Det problemet har inte Skellefteå.