WENNERHOLM: FINNS GULDPOTENTIAL I LHC

Linköpings nyförvärv är nog för att få vilken hockeyälskare som helst att dregla. Tony Mårtensson, som tog laget till två raka SM-finaler 2007 och 2008, är tillbaka.

Målvakten Jonas Gustavsson tog SM-guld senast han spelade i SHL med Färjestad 2008/2009. Efter den säsongen räckte det med att säga ”Monstret” så visste alla vem man menade och ett halvdussin NHL-klubbar slogs för att få hans namn på ett kontrakt.

Lägg till kanadensaren Derek Roy, som verkligen kan kalla sig NHL-spelare till skillnad från många andra transatlantiska importer.

Roy var ordinarie i tio säsonger i sex olika klubbar och hann med 738 NHL-matcher innan han flyttade till Bern och blev schweizisk mästare 2016. Så långt allt väl. Men den viktigaste frågan är inte hur bra de var. Den är hur bra de är i dag. Hur är det med bäst före-datumet på 37-årige Mårtensson, 34-åringen Roy och den så skadedrabbade 32-åringen Gustavsson?

Jämför man med en evighetsmaskin som Jaromir Jagr så har de långt kvar till sista förbrukningsdag, men alla är inte som den nu 45-årige tjecken.

Ändå har jag en känsla av att Linköping kan gå riktigt långt den här vintern.

Jag tror stjärnorna kommer att lufsa på i grundserien och tror inte på någon topp fyra-placering.

Men är de här tre friska och hungriga i ett slutspel kan de vara guld värda.

Jag säger inte att Linköping är min guldfavorit, men de har en potential som få andra lag om allt faller på plats i ett slutspel.

Nu har Linköping en historia av att aldrig gå hela vägen. Det där sista har saknats när det gällt som mest. Det sitter ingen vinnarkultur i väggarna direkt, som på så många andra ställen.

Ändå blir jag inte för vånad om åter vändande veteranen Tony Mårtensson – som spelade SM-final med LHC mot Modo 2007 och mot HV71 2008 – når ännu en finalserie framåt vårkanten.