DYNAMITGUBBEN
Sandström har inga planer på att gå i pension
LULEÅ .39 år gammal ,16 säsongerbakom sig i Luleå. Skräcken för den dagen då karriären är över börjarkännasav.
Men Janne Sandström kämparemot.
–Jag siktar på att spela i några år till i alla fall. Men är jag helt värdelös slutar jag påengång.
Han ser fundersam ut. Säger att han måste iväg och köpa raklödder, linsvätska och ett gäng andra udda ingredienser. Janne Sandström har varit med om mycket i sitt hockeyliv, men dottern Arvens nyfunna intresse med egengjord slajm verkar slå det mesta. – Det är hemskt, säger han och skrattar. Arven, 9, har en stund tidigare sett lika fundersam ut när hennes pappa kladdades ner med gul och röd färg inne i hockeyhallen. Hon avböjde snabbt erbjudandet om att få måla sin pappa.
Jan Sandström är inne på sin 17:e säsong i Luleå, och skrattar när han beskriver hur mycket mer tid han har för familjen nu jämfört med i början av karriären.
– Det var betydligt mer bussresor då, 2001. Nu flyger vi mycket mer, då kunde vi åka buss till Växjö och vara borta i tre dagar. Numera värmer vi hemma i Luleå på morgonen, tar sen direktflyg, spelar match och flyger hem igen direkt efter matchen. Det sparar en massa tid, och väldigt mycket energi. Sen kan man ju behöva någon sån där bussresa också, se några dåliga filmer och sitta och surra lite grann. Det behöver inte vara fel det heller. Men i dag är allt så mycket proffsigare. Våra fystränare är högutbildade, vi har superkoll på kosten och så vidare. Inget lämnas åt slumpen i dag.
Hösten 2001, efter tre och en halv säsong i AIK och en utlåning till värsta konkurrenten Skellefteå, hamnade Jan Sandström i Luleå. Och där blev han kvar. I dag är han den spelare i SHL som spelat flest år i samma klubb.
– Då kände jag mest att det var kul att vara här. Jag var ju inte längre superduperung, men ändå ung. Jag hade inte så många bekymmer i världen, det fick bli som det blev. Att få komma till Luleå var en ära för mig, det var många spelare här som jag hade sett upp till när jag var yngre. Jag är tacksam och stolt över att jag fått vara kvar här så länge.
Vad tror du att det beror på?
– Ja… Jag har varit tillräckligt bra för att få spela. Men inte tillräckligt bra för att åka någon annanstans, eller tillräckligt dåligt för att tvingas åka iväg till en sämre klubb. Jag har hållit en hyfsad nivå hela tiden egentligen. Och har väl sällan stuckit ut, varken åt det ena eller andra hållet.
”De kan jag ju räkna på en hand”
Två gånger om de senaste åren har han hyllats för slagna rekord. Först genom att spela flest SHL-matcher genom tiderna, och sen i fjol genom att också bli den som gjort flest matcher i serie+slutspel. När SHL-säsongen nu startar om står han på 1 059 matcher.
Grötar de ihop sig, eller är du mer som ”Ja, Brynäs borta i februari 2008, den matchen minns jag som i går?”.
– Jag har hyfsad koll, det har jag. Sen hur långt bakåt i tiden minnet går, det vet jag inte. Men det är en del grejor som sticker ut. Vissa matchsituationer kan flasha förbi ibland.
Och inte bara mål då?
– Haha, nej. De kan jag ju räkna på en hand. Men några stycken har det väl blivit.
Sen Sandström skrev på för Luleå 2001 har sju olika klubbar vunnit SM-guld. Hans Luleå är inte en av dem.
Varför?
– Vi har haft en pågående resa hela tiden, som gått lite i vågor. Vi har ändå varit hyfsat nära några gånger, speciellt då vi mötte Skellefteå i finalen. Det laget vi hade då… Hade vi haft samma lag året innan eller efter hade vi också varit ett av de lagen som vunnit guld. Nu hade Skellefteå kanske tidernas bästa jävla lag och var fullständigt överlägsna hela det året egentligen. Vi har inte haft marginalerna på vår sida. Och inte räckt till heller för den delen. Vi hade några år där vi gick till semi- och final, men nu har man dragit tillbaka lite grann. Det har gått något år, vi hade en halvknackig säsong i fjol och till i år har vi mycket nya och intressanta spelare, och en intressant tränare. ”Bulan” Berglund skulle jag vilja säga var en av de största anledning-