WENNERHOLM: DIF LYFTER TILL TOPP FYRA

Jag tyckte Djurgården var lite överskattade i fjol. Det hade jag rätt i. Men i vinter är det dags att ta klivet.

Tränaren Robert Olsson går in på sitt andra år och spelet och den nya organisationen har satt sig.

Dessutom har man fyllt den största luckan från fjolårssäsongen. Målvakten Joacim Eriksson kommer att ge en helt annan stadga än den skadeförföljde Mikael Tellqvist eller andrekeepern Adam Reideborn lyckades med vintern som gick. Han är Djurgårdens i särklass viktigaste värvning.

Därför tror jag Djurgården kommer att överraska och tillhöra topp fyra.

De kom starkt redan i slutet av förra säsongen, då Niclas Bergfors kom från en undanskymd roll i Linköping till en ledande position hos stockholmarna.

Nu är även Andreas Engqvist tillbaka i SHL efter sju säsonger i NHL, AHL och KHL. Det är en klasspelare om han håller sig frisk.

Jag tycker att Djurgården ser intressant ut med sin hemvävda trupp, där en övervägande majoritet kommer från 08-området. Stockholm är landets största hockeydistrikt, så det finns att ösa ur.

Nu blev det en sen import, då rutinerade René Bourque värvades från Colorado. En tung forward, som kan bli en publikfavorit på Hovet.

En del är tveksamma till backsidan då både Linus Hultström och Emil Johansson försvunnit, men jag tror den har alla möjligheter att växa med hemvändande talanger som Tom Nilsson, William Lagesson och Jesper Pettersson.

Det enda som saknas är en riktig sniper, nu när Matt Anderson försvunnit till Skellefteå. Han var lagets bäste målskytt i fjol med sina 18 mål.

Djurgården hoppas att René Bourque ska fylla den luckan och samtidigt ersätta långtidsskadade Daniel Brodin. Jag är mer tveksam till Bourques målsinne. Samtidigt kan andra kliva fram, som Markus Ljungh och Gustav Possler. De har potentialen.

Och skiter det sig fullständigt med målskyttet, går det alltid att sträcka sig ut genom transferfönstret och hämta in någon arbetslös skyttekung.

Svårare än så är det inte, som de säger i tv-reklamen.