”DET TÄVLADES I ALLT, ÄVEN PÅ TRÄNING KUNDE

Vattnet i Umeälven ser ut att ligga helt stilla, men faktum är att det har runnit rejält under broarna sedan Björklövens storhetstid. Under större delen av 1980-talet var Umeåklubben ett topplag i den högsta serien, med stjärnor som Matti Pauna, Mikael Andersson, Göte Wälitalo och Calle Johansson.

Och kanske den störste av dem alla, Tore Ökvist–- snipern från Umeå. På 347 elitseriematcher gjorde han 354 poäng och fick under karriären vara med om ett SM-guld och två SM-silver. Totalt blev det 13 säsonger i Umeåklubbens A-lag.

– När jag kom med där för första gången spelade vi i något som kallades 16-lagsserien, det var väldigt länge sen… Men då var vi också mer eller mindre ett hisslag som åkte upp och ner mellan första- och andradivisionen. Sen värvade de Hans ”Virus” Lindberg som tränare och vi började etablera oss mer och mer, säger Björklövenlegendaren.

Han bor kvar i Umeå, har gjort så i hela sitt liv förutom en säsong i Luleå, jobbar som privatmarknadschef på en bank och håller sig fit. Cyklar till jobbet varje dag och ser så många Björklövenmatcher han hinner med. Skillnaden mot när han själv spelade är stor, både sett till spelet och till klubbens framgångar.

– Framför allt är det tempot och hastigheten, jag gissar att om man tittat på våra matcher i dag så ser det väl ut att gå i slowmotion. Även om jag blev lite överraskad, för något år sedan fick jag se bilder från en match, och det var ändå hyfsad fart.

”Redan då blev jag ju frälst”

Från 1980 till 1988 missade hans Björklöven bara slutspelet vid två tillfällen, och på den tiden gick bara de fyra bästa dit. Det blev tre finaler, och ett guld.

– Vi var där nästan varje år, missade med någon poäng någon säsong och blev femma. Men man minns ju tillbaka på den här tiden som något väldigt roligt. Det

var ofta vi, Färjestad och Djurgården.

Vad var det som gjorde att ni kunde vara ett topplag under så många år?

– Som jag minns det var det väldigt roliga, men hårda, träningar. Vi spelade match på träningarna också, det tävlades i allt, även under en träning kunde det bli slagsmål för att vi satsade så hårt. Och den hårdheten gjorde att laget blev väldigt vasst.

Han ler vid minnet. Bredvid honom på bänken nere vid Umeälven sitter en 21-åring och ser paff ut. Axel Ottosson är tillbaka i moderklubben igen sedan två år, efter en snabb utflykt till SHL och Modo.

Hur ofta slåss ni på träningarna nu för tiden…?

– Inte så ofta. Men det är klart att ibland ryker några ihop, säger han och skrattar.

Ottosson och Ökvist har bra koll på varandra. Inte bara för att den yngre ser Ökvists upphängda tröja inne i T3 Center varje dag, utan också för att hans pappa Anders för ett gäng år sedan jobbade ihop med Ökvist på banken. Han har dock aldrig sett honom spela, Ottosson föddes nio år efter SMguldet 1987.

– Men han är ju en legendar i Björklöven, så det är klart att jag har koll på honom.

JAGGISSARATTOMMAN TITTATPÅVÅRAMATCHER IDAGSÅSERDETVÄLUTATT

GÅISLOWMOTION.