”JAG MÄRKER ATT ANDRA FÖRVÄNTAR SIG NÅGOT SPECIELLT, MEN DET ÄR INTE EN BÖRDA”
varlagkapten i Tre Kronor och höjde VM-pokalen 1991. Hansson lyfter skrot i ett gym i Ljungby. –Det vore skönt att få knäppa alla tvivlare pånäsan,säger DavidRundqvist, 24.
Text och foto: StefanHolm
Förväntningarna var skyhöga när han skrev på för Modo och Per Svartvadet underströk det när han kommenterade värvningen på klubbens officiella hemsida. – En spelare med erfarenhet från både SHL och HockeyAllsvenskan som vi tror kan ta nästa steg i vår organisation, sa den dåvarande sportchefen. Det var den 11 april 2016. 17 månader senare står David Rundqvist i köket i en trerummare i Ljungby och lagar middag iakttagen av en samling påfåglar som pryder tapeten. Han handlade på väg hem från träningen och har tömt Ica-kassen på sitt innehåll. Laxen ska driva bort hungern, ingefäran och citronerna en förkylning.
David fick lägenhetsnycklarna den 1 augustioch hamnade här, om sanningen ska fram, i brist på valmöjligheter.
– När jag inte blev kvar i Ö-vik hade jag egentligen inte så många alternativ. Troja kändes bäst så jag körde på det. Jag pratade lite med en norsk klubb och ytterligare något lag i Allsvenskan, annars var det ganska lugnt. Jag gjorde väl en inte så lyckad säsong, antar jag. Det är lättare att gå från SHL till Allsvenskan. Då är det väldigt många lag som är intresserade.
David Rundqvist var en av spelarna som skulle hjälpa anrika Modo tillbaka till SHL, men lagbygget rasade och fansen slet både hår, programblad och säsongsbiljetter medan spelarna kämpade för att undvika negativt kval.
När han tittar i backspegeln ser han inga vackra bilder. Centern som förväntades ”ta nästa steg” gjorde bara nio mål på 50 matcher. Säsongen 2013/2014 svarade han för 14 för ett på pappret betydligt sämre lag i samma serie, Karlskoga.
– Vi fick kriga och klarade det till slut, men det var tungt hela säsongen. Jag tror att Modo underskattade serien lite grand. Förväntningarna var skyhöga och föreningen gick ut i media och sa att vi skulle tillbaka till SHL direkt. Jag tror inte att de visste vad som krävs för att lyckas, för det är inte bara att studsa upp. Då ska man ha ett grymt bra lag och lite flyt. Det var lite dumt att bygga upp så höga förväntningar. Vi hade ett ganska oerfaret lag och två hela juniorkedjor. Juniorerna i laget var grymt bra för sin ålder, vann J18 och J20 och var bäst i Sverige, men det är ett stort steg att gå till Allsvenskan och spela seniorhockey. Var det vad du lärde dig förra säsongen, att rutin och muskelmassa är underskattat?
– Absolut, rutin är väldigt viktigt. Har du spelat seniorhockey i fem sex år är det en stor fördel. Sedan spelar det ingen roll om du har spelat i division 1 eller i Allsvenskan. Unga och lovande juniorer behöver någon att lära sig av, och hamnar man i svackor är det viktigt att ha roligt på isen. Det saknade vi också lite förra året. Ja, det var en tuff säsong.
”Förr eller senare vänder det”
Som son till en av Färjestads och svensk ishockeys verkliga giganter har David Rundqvist alltid haft höga förväntningar på sig, och som junior gjorde han ingen besviken. ”Thomas Rundqvists son” gick från moderklubben Hammarö till Färjestad som 16-åring och hade en framträdande roll i klubbens J18- och J20-lag.
Nu har han haft, som han uttrycker det, ”två ganska tunga år”.
– Det har inte gått så bra som jag har velat, men så är det inom hockeyn. Det är toppar och dalar.
I stället för att gräva ner sig brukar han tänka på en före detta lagkamrat i Färjestad, Victor Ejdsell. Det hjälper honom att hålla humöret uppe och inse hur det verkligen fungerar i hockeyvärlden.
Säsongen 2015/2016 platsade inte Ejdsell i Färjestad och blev utlånad till Timrå, där han inte heller gjorde någon succé. Året därpå skrev han på för Karlskoga, svarade för 57 poäng på 50 matcher och kunde välja och vraka bland anbuden från NHL.
Nashville Predators, Detroit Red Wings eller Chicago Blackhawks? 22-åringen besökte klubbarna innan han bestämde sig för att skriva på ett tvåårskontrakt med Stanley Cupfinalisten Nashville. Klubben betalade drygt 700 000 kronor för namnteckningen och när Victor Ejdsell avslutat säsongen med HV71 flyttar han till Tennessee för att håva in de riktigt feta dollarbuntarna.
David Rundqvist fick inte riktigt lika mycket när han skrev på för Troja-Ljungby.
– Förr eller senare vänder tur... Jag ska inte säga turen, men förr eller senare vänder det. När Victor signade för Karlskoga fick han självförtroende och ett jäkla lyft. Ja, nu har han NHL-kontrakt.
Det är det, att de inte vet vart den där bergochdalbanan ska föra dem, som är spännande för idrottsmän i allmänhet och ishockeyspelare i synnerhet. David spände fast säkerhetsbältet och gav sig i väg 2013, då han lämnade Färjestad för att inleda seniorkarriären i Karlskoga.
– Första året gick bra. Jag gjorde 14 mål och fick kontrakt med Djurgården. När jag kom dit blev det sparsamt med speltid och andra året hade vi ett ännu bättre lag. Efter ett tag kände jag att jag behövde en nytändning för jag blev inte en bättre hockeyspelare av att sitta på läktaren. Då fick jag spela nio matcher i Färjestad, som hade skadeproblem och spelare borta på JVM. När alla kom tillbaka var vi 18 forwards, och då fick jag lämna Färjestad för Karlskoga. Det var ett väldigt hackigt år, och sedan blev det en säsong i Modo.
”Då är man ute på djupt vatten”
För David Rundqvist fortsätter karriären hos en nykomling som kan spela helt utan press.
– Alla journalister tippar att vi ska bli absolut sist, men att vara underdog är betydligt lättare än att vara förhandsfavorit. Ingen tror på oss och det är en bra sits för vi har några rutinerade spelare som har spelat i division 1 och Allsvenskan under ganska många år. Det gäller bara att få ihop pusselbitarna. Känner du några av spelarna sedan tidigare?
– Simon Fredriksson är en barndomskompis som jag har spelat med i Färjestads J18- och J20-lag. Jag är från Hammarö, han från Karlstad. När vi var yngre möttes vi alltid i fotboll, ishockey och innebandy. Sedan har jag träffat Mattias Åkesson på ett bröllop, när en gemensam kompis gifte sig.
Vad har du satt upp för personliga mål?
– Jag vill spela mycket och få tillbaka självförtroendet. Jag har funderat på vad jag egentligen är bra på och då är man ute på djupt vatten. Samtidigt känner jag en enorm revanschlusta.
Har du kommit till rätta i Ljungby?
– Ja, här är det nära till allting. Utbudet är inte jättestort, men det är inte negativt. På mindre orter får man en väldigt bra gemenskap eftersom man umgås mycket med de andra spelarna. Jag har ju spelat i Karlskoga och där hade vi en fantastiskt bra sammanhållning. Troja har också ett kanongäng med mycket tjo och tjim. Alla är seriösa men kommer glada till omklädningsrummet och det är mycket skratt på träningarna. Då, när man har roligt, tror jag att man spelar som bäst. Vad sa tränaren Pelle Svensson när han ringde och ville värva dig till Troja?
– Att de var jätteintresserade och ville ha spelare som strävar uppåt. Han hade hört mycket gott om mig och gillade det han sett. Samtidigt var han noga med att påpeka att alla spelare har samma förutsättningar, oavsett varifrån man kommer, vad man heter och så vidare. Man ska prestera för att få en plats och vill man spela i en av de två första (femmorna) får man visa det. Är det skönt att höra sådant när man som du heter Rundqvist?
– Ja, och jag har visat att jag ska fajtas. Jag har gjort lite mål och spelat ganska bra på försäsongen. Jag vill få mycket speltid och spela powerplay. På en vägg utanför omklädningsrummet står ett citat från MMA-fajtern Conor McGregor, som klargör att framgång inte kommer av talang utan av hårt arbete.
– Många har talang, men ingen kan leva på det. Ska man komma någonstans inom seniorhockeyn, och bara dit, krävs det många timmars hårt jobb. Det är när man tränar hårt man når resultat. Tror du inte att det finns medärvd talang och fallenhet?
– Det är svårt att säga i mitt fall. Jag lever mycket på skridskoåkningen och det var väl inte direkt pappas styrka. Han är 193 centimeter lång, stor och stark. Jag är 180 och väger runt 80 kilo. Jag vet inte om jag har fått något från pappa, men har haft en fördel av att ha trixat med bollar och hockeyklubba sedan jag kunde stå. När jag väl började spela hockey
hade jag ganska mycket med mig. Har det varit en belastning att ha en känd pappa? – Nej, jag var så liten när han spelade. Jag har bara sett hans facit och karriär på papper och det är inte direkt så att jag jämför mig med honom. Andra är väl duktiga på att göra det?
”HAN FICK JU INTE VARA KVAR I FÄRJESTAD SÅ HAN ÄR ARBETSLÖS OCH SPELAR MYCKET GOLF, MEN DÄR ÄR JAG
BÄST I FAMILJEN”
– Jo, men det är väldigt få personer som har en sådan karriär.
”Vill inte sprida negativa saker”
Det är dagens understatement även om Thomas Rundqvist inte lyckades etablera sig i Montréal Canadiens. ”Kocken”, som han kallades, blev svensk mästare med Färjestad 1981, 1986 och 1988, världsmästare 1987 och 1991 och hjälpte Tre Kronor till OS-brons 1984 och 1988. Sedan avrundade han karriären med att flytta till Österrike och rada upp mästerskapstitlar med VEU Feldkirch. Flyttlasset gick 1993, samma år som David föddes.
– Jag var fyra år när jag började träna lite med laget där nere. Sedan flyttade vi till Hammarö, där karriären startade.
Storebror Adam, 27, återvände nyligen till Europas sydligare delar efter tre säsonger i division 1-klubben Skövde. I vinter ska han spela för HC Université Neuchâtel i den schweiziska tredjeligan.
– I Österrike bodde vi inte långt från gränsen till Schweiz och han var där och spelade matcher och turneringar. Adam har fått dubbla pass och räknas som schweizare. Han hoppas att något lag ska plocka upp honom till andradivisionen.
Har ni pratat om att spela ihop?
– Självklart hade det varit jättekul, men just nu finns det inte riktigt på kartan. Vi får se hur det blir längre fram.
Thomas Rundqvists tröja med nummer 9 hänger i taket på Löfbergs arena i Karlstad, men för David är han så mycket mer än en hockeyspelare.
– För mig är han som vilken pappa som helst. Han har stöttat mig i allt jag har gjort, inte tvingat mig att träna eller spela ishockey. Allt har kommit inifrån. Visst märker jag att andra förväntar sig något speciellt, men jag kan inte säga att det är en börda. Det var nog värre när jag var yngre. Jag är jättestolt över vad han gjorde under sin karriär. Det enda som är tråkigt är att jag inte riktigt får ett eget namn. Om det går bra är det alltid ”Thomas Rundqvists son”. Vad har du för drömmar i dag? Du är fortfarande ung.
– Det låter klyschigt, men jag vill bli så bra som möjligt. Nu är målet att studsa tillbaka till SHL. Jag har varit där, vet vad som väntar och tror att jag skulle göra det så mycket bättre den här gången. Det är det som siktet är inställt på just nu. Sedan finns det ligor utomlands som är intressanta. Vi får se, men det vore skitkul att etablera sig i SHL och sedan testa på spel utomlands.
Så du är i Ljungby för att göra en omstart?
– Verkligen, och här är det alltid kul när man kommer till hallen. Det är roligt på träningarna.
Upplevde du inte det i Modo?
– Jag vill inte sprida negativa saker, men vi hade ett tufft år och mycket gick emot oss. Jag var inte ensam om att känna att det var väldigt många dagar då hockey inte var så roligt. Modo är en proffsig förening med stöttande supportrar och har materialare och fystränare av toppklass, men jag upplevde tiden där som lite ostabil. Det kom och gick spelare ganska ofta. Vilket är det bästa råd du har fått av din pappa när det har gått tungt?
– Vi pratar inte så mycket om just det när jag är hemma. Då försöker vi umgås och njuta av tiden vi har tillsammans. Men han säger samma sak som jag, att det kan vända väldigt fort.
Förresten, vad gör Thomas i dag?
– Han fick ju inte vara kvar i Färjestad så han är arbetslös och spelar mycket golf, men där är jag bäst i familjen.
Utan att använda ord klargör han att han inte tänker lämna ifrån sig den titeln. David, som har handicap 4, avbryter matlagningen för att visa vad som döljer sig på andra sidan av köksväggen.
Där, på ekparketten i rummet intill, har han rullat ut en puttmatta och den ska få ligga kvar där.
– Jag har inte riktigt möbler till en trea så det här får bli mitt hobbyrum. När jag tröttnar på att spela tv-spel brukar jag stå här. I går stod jag här och puttade blundande. Bollarna går i ändå.
Stefan Holm