SVENSKA HOCKEY-LIGAN
En målsättning, en dröm – och på sikt också en förutsättning för att överleva som elitklubb. Men hur stängd är egentligen SHL-dörren och framför allt: hur mycket hårdare slår den igen när det nya tv-avtalet löser ut nästa säsong? Sportbladet tittar närm
Ifebruari kunde Sportbladet avslöja den enorma ekonomiska klyfta som är på väg att skapas mellan SHL och Hockeyallsvenskan. En stor anledning är det minst sagt lukrativa tv-avtal, värt 3,1 miljarder, som SHL har skrivit för de kommande sex åren.
Från och med nästa säsong får SHL-klubbarna drygt 40 miljoner var i tv-pengar och centrala avtal. Drygt tio miljoner mer än tidigare.
Klubbarna i Allsvenskan får 2,3 miljoner kronor från sin organisation.
Hockeyallsvenskans ligachef, Sonny Lundwall, konstaterar att skillnaden mellan landets två högsta ligor är gigantisk:
– Först är det bara att gratulera SHL som har lyckats få så bra betalt. Min egen reflektion är att jag har väldig svårt att förstå att det ska skilja tio gånger så mycket, eller det blir ju betydligt mer än så, för det finns inget statistiskt underlag som motiverar det. Tittar man på publikintresse, tittarsiffror och medieexponering borde skillnaden ligga mellan 30–50 procent jämfört med vad SHL har.
Hur kan det ha blivit så här?
– Det finns en marknad och den sätter priset. Ingen betalar mer än nödvändigt. Ändå får jag inte ihop att skillnaden är så stor. Rimligen borde det ligga runt hälften, alltså 50 procent. Det här kan man ha synpunkter på, men i slutändan är det någon som ska öppna plånboken. Vi får jobba på vårt varumärke och jobba med att höja våra nivåer. Inte göra det genom att bete oss som gökungar och hoppas att andra ska stoppa maten i munnen på oss.
”Bevisligen går det fortfarande”
Den stora ekonomiska skillnaden, i kombination med att Kvalserien skrotades för tre år sedan, har gjort att allt fler på sikt ser att möjligheterna krymper för allsvenska klubbar att avancera uppåt i seriesystemet.
Samtidigt har lag som Leksand och Mora tagit steget upp i SHL de två senaste åren genom att spela bort SHL-lag i bäst av sju matcher.
Från och med nästa säsong blir alltså den ekonomiska klyftan än större, men Modos nytillträdde sportchef Michael Sundlöv vill inte prata om att det här är sista säsongen när det finns en rimlig chans att gå upp till SHL. – Man kan absolut hävda att det blir svårare,men det är ju lag som har klarat av det. Bevisligen går det fortfarande. Men visst: med ännu mer pengar in finns det en liten risk att SHL-klubbarna samlar pengar i ladorna och sedan lassar in på spelare i januari och får en helt annan trupp än tidigare, säger Sundlöv.
– Det finns förutsättningar att handla på sig nya spelare. Samtidigt är det inte bara att få dem och laget att prestera, det är trots allt människor vi pratar om. Jag hoppas att de lag som jobbar ihop över tid också blir belönade.
Att de extra miljonerna skulle höja den sportsliga kvaliteten radikalt tror man inte från allsvenskt håll. Michael Sundlöv menar i stället att risken är stor att det är de befintliga spelarna i mellanskiktet som får högre lön.
– Jag hoppas att de (SHL) gör något vettigt med pengarna som kommer in. Lägger på utbildning och så vidare. Att de funderar på vad de vill göra med svensk hockey i stort. Jag hoppas, och är ganska säker på, att de tänker till hur de vill använda pengarna, säger Sundlöv.
Ligachefen Sonny Lundwall är inne på samma spår:
– Det finns ett tak någonstans för hur mycket bättre det kan bli och jag tror att SHL har uppnått det taket. På sikt måste de inse att det är omöjligt att konkurrera med KHL och NHL och även med Schweiz. Med tanke på de pengar som finns där och att skattereglerna ser så totalt annorlunda ut. I dag tjänaren snittspelare i SHL 100 000 kronor och om en snittspelare tjänar 150 000 lockar inte det världens bästa hockeyspelare till Sverige.
”Ska inte uppfattas som gnäll”
Leksand direktkvalade sig upp till SHL 2016 för att ett år senare åka ur på samma sätt. Nu förbereder man sig för ett snabbt avancemang tillbaka till högsta serien.
Trots att dalaklubben tvingats halvera spelarbudgeten, från 30 till runt 15 miljoner, har man ändå lyckats behålla stora delar av den trupp man ville ha kvar. Och med den spelarbudgeten ligger Leksand klart högst i ligan.
– Vi tycker ändå att vi har ett jämbördigt lag med det vi hade förra säsongen, säger Mikael Karlberg, sportsligt ansvarig i klubben. En stor anledning till att Leksand lyckas ha en med allsvenska mått väldigt hög spelarbudget är de sex, sju miljoner de fick i fallskärm när de åkte ur SHL.
Karlberg är övertygad om att det nya tv-avtalet får konsekvenser när det träder i kraft från och med nästa säsong.
– Pengarna styr trots allt jättemycket vad man kan sätta på isen. Det är stor skillnad redan nu och den kommer bara att öka. Första året (2018/2019) kanske det inte blir så markant men på sikt blir det svårare och svårare. Känslan är att SHL skjuter sig själva lite i foten, och det ska inte uppfattas som något gnäll, för det tyckte vi redan förra säsongen då vi själva tillhörde i SHL.
På vilket sätt?
– Väldigt många spelare kommer från just Allsvenskan, men man ser lite för mycket till bara SHL. Tittar du på Hockeyallsvenskan och Hockeyettan är det inte många klubbar som mår bra. Vi pratar kanske om en handfull klubbar i Allsvenskan. Det gör det givetvis bara svårare och svårare att producera spelare uppåt i systemet.
Michael Sundlöv och Mikael Karlberg har
”DET ÄR EN DRÖM SOM LIVNÄR HELA VÅR VERKSAMHET – MED EN HELT STÄNGD DÖRR HADE DET VARIT HELT OMÖJLIGT MED FINANSIERINGEN”
en hel del gemensamt. De är sportsligt ansvariga i anrika klubbar på mindre orter med stora, moderna arenor och SHL-ambitioner.
I klartext: de är i klubbar som på sikt måstevara i SHL för att kunna bära sin förhållandevis stora kostym.
Och även för att ha en chans att behålla sina egna talanger fostrade i klubbarnas hockeygymnasium.
Mikael Karlbergs svar på frågan om hur viktigt det är att Leksand går upp i SHL till kommande säsong:
– Vi gör ett jätteallvarligt försök, det är inget snack om det. Men vi tänker inte på något sätt äventyra föreningen. Vid tidigare försök har vi gått otroligt mycket back varje år. Nu mår Leksand bra, vi sköter föreningenoch grejar den här budgeten. Hur länge har ni möjlighet att hålla den här nivån på spelarbudgeten om ni blir kvar i Hockeyallsvenskan?
– Det vet jag faktiskt inte. Jag tror nog att vi grejar det någon säsong till. Vi har ändå 16 killar i truppen som kommit fram via vårt eget hockeygymnasium. Vi har byggt på sikt och hoppas få betalt för det.
”Bygger hellre bra än fort”
Att det är viktigt för Modo att, åtminstone inom något år, vara tillbaka i SHL hymlar inte Michael Sundlöv med:
– Det handlar inte bara om klubben och staden det handlar också om att vi ska ha möjligheten att kunna behålla alla våra ungdomar som är på väg upp. De ekonomiska skillnaderna blir ännu mycket större från och med nästa säsong. Gör det att ni måste skynda på arbetet med att bygga ett lag för SHL?
– Ser man det utifrån pengarna blir det svårare och svårare. Men jag säger det igen: jag vägrar tro att vi inte ska kunna få ihop det. Något lag kommer att ligga i botten av SHL även i framtiden. De ska ställas mot ett topplag från Allsvenskan med en positiv trend samtidigt som SHL-laget har haft en tuff säsong, förlorat många matcher och kanske spelat dåligt. Jag bygger hellre bra än fort. Att vi har en kontinuitet och en grund är en förutsättning. Vilka skillnader märker du på allsvenska Modo och SHL-klubben Karlskrona där du jobbat de senaste åren?
– Som förening är Modo SHL-mässig, även om vi har tvingats säga upp personal. Faciliteterna och mycket annat är SHL-mässiga. Det är inte så att jag varje dag går och tänker på skillnaderna mellan att vara i Allsvenskan kontra SHL. Sedan skiljer det givetvis en del rent sportsligt. Även om jag tycker vi har jättebra lag och spelare vore det konstigt om kvaliteten är densamma som i SHL. Över tid klarar vi inte av att spela jämnt med lag som Luleå och Skellefteå. Där har vi att jobba med för att kunna vara med och slåss i mars/april, säger Sundlöv.
”Det finns konspirationsteorier”
En annan faktor som i framtiden kan försvåra möjligheten att gå upp är det avtal som
gör det möjligt för SHL-klubbarna att plocka spelare från Hockeyallsvenskan. Som det är i dagsläget kan SHL-klubbarna fram till den 15 juli, mot en ersättning på 250 000–350 000 kronor, fritt plocka spelare från Allsvenskan. Ersättningsnivån gäller både spelare med och utan kontrakt.
Även under andra halvan av juli finns möjligheten att hämta spelare, men då stiger ersättningen med 300 000 kronor till. Det nuvarande avtalet har precis gått ut och under säsongen ska ett nytt förhandlas fram.
– Jag hoppas innerligt att avtalet förändras. Nu när man är i Allsvenskan ser man en helt annan sida av det. För Allsvenskan i stort och för de enskilda lagen i synnerhet är det helt omöjligt om man blir av med några kvalificerade spelare i mitten av juli. Det funkar inte, säger Sundlöv. Mikael Karlberg är än mer kritisk: – Att SHL-klubbarna kan plocka spelare från oss lite hur som helst är helt galet. Och jag menar, de 300 000 kronor som man får täcker i vissa fall knappt de utgifter vi har haft för en spelare mellan maj till juli.
Satt du och var rejält orolig i juli?
– Ja, absolut. Direkt efter att Skellefteå tappat Sebastian Aho hade jag ett missat samtal från deras sportchef Mikael Lindgren. Min första tanke var att nu tänker de plocka tillbaka Fredrik Lindgren, som är tänkt att vara vår klippa på backsidan. Nu var det en helt annan grej ”Micke” hade sökt mig om, men från början ville jag knappt ringa tillbaka …
Så för mellan 250 000–650 000 kronor (beroende på tidpunkt) kan en SHL-klubb köpa loss en toppspelare i Allsvenskan så sent som då lagen ska gå på is. I praktiken kan några SHL-klubbar tillsammans köpa loss de bästa spelarna i ett allsvenskt lag man ser som ett hot.
– Det går ju en del konspirationsteorier om det där: att några SHL-lag kan bestämma sig för att köpa varsin spelare från ett allsvenskt lag som ser för starkt ut. Nu tror jag inte att det händer, men att risken för att bli sönderköpt inför säsongsstart finns är illa nog, säger Michael Sundlöv.
”Kommer fortsätta klanta sig”
För drygt ett år sedan hotades Bik Karlskoga att kastas ut från Hockeyallsvenskan. Orsaken vara att man inte nådde den undre gränsen för eget kapital.
Nio månader senare kvalspelade klubben mot Rögle där en SHL-plats låg i potten.
– Med tanke på hur det såg ut var det inte direkt rimligt att vi skulle ta oss till ett direktkval mot Rögle, säger klubbchefen Torsten Yngveson. – Det är så sjukt häftigt att vi kan vara med där. En dröm som vi livnär hela vår verksamhet på och en förutsättning för att våra partners ska skicka in pengar. Med en helt stängd dörr hade det varit helt omöjligt med finansieringen.
Den viktigaste målsättningen framöver för Bik Karlskoga är att på sikt bygga upp ett större eget kapital. En förutsättning för att i framtiden över huvud taget ha ett existensberättigande som elitklubb. De nya direktiven från Ishockeyförbundet säger att år 2022 ska en SHL-klubb ha tio miljoner i eget kapital och en allsvensk klubb fyra miljoner.
Sportsligt är målsättningen att försöka nå kvalspel igen och Bik gör det med en spelarbudget på runt åtta miljoner kronor.
I ett eventuellt direktkval kan man ställas mot en SHL-klubb med en spelarbudget på närmare 40 miljoner. Men det är inget som direkt bekymrar klubbchefen Torsten Yngveson:
– Ekonomin spelar inte så jäkla stor roll när det kommer till en matchserie mot ett SHLlag. Visst är det en hel del orosmoln för oss och andra allsvenska lag när man ser hur SHL-klubbarna kan stärka sin ekonomi och bredda sina trupper men från vårt perspektiv innebär det inte att vi stressar på något. Det har varit en jäkla massa snack om att det ska bli svårare och svårare att gå upp. Vi har inte känt det så. Och vi har sett att det har bytts ut ett lag varje år. Du tror inte att det blir svårare nu när den ekonomiska skillnaden blir ännu större?
– Nej. Jag tror SHL-lagen kommer fortsätta att klanta sig och spendera pengar på allt möjligt onödigt. Det kommer inte att finnas så många fler bra spelare utan det är bara samma spelare som får mer betalt.
Stor psykisk press
Avslutningsvis återvänder vi till det här med systemet för uppflyttning.
När de så kallade direktkvalen ersatt den hyllade Kvalserien var det många som var kritiska och menade på att det skulle ta död på spänningen och försvåra möjligheten att gå upp.
Efter de två första åren kan den nya modellen mer liknas vid en succé. Både sportsligt och intressemässigt.
– Jag gillar det här upplägget bättre, det blir mer utslagsgivande och mer sportsligt rättvist, säger Mikael Karlberg som varit med om att både gå upp och åka ur. Han fortsätter: – Frågar du mig tycker jag direktkvalet är mer intressant än SM-slutspelet och jag tror direktkvalen tar en hel del publik och medieintresse av SHL. Det är så mycket som står på spel. Att förlora en semifinal är inte hela världen. Här är det jobb som står på spel för både spelare och övrig personal. Det är faktiskt lite häftigt. Sonny Lundwall får sista ordet: – När de ekonomiska skillnaderna ökar ytterligare har SHL-lagen samtidigt ännu mer att förlora. Den psykiska pressen i kvalspel för laget som kommer uppifrån är stor redan nu och det lär inte bli lugnare de kommande åren.