BLEKA VÄRVNINGAR – DET KAN STRAFFA SIG

Jag trodde på Luleå som ett topplag i ett tidigt skede i början på sommaren. Men värvningarna levde inte upp till mina för väntningar. Den största satsningen verkar ha blivit de 40 miljoner kronor som investerats i att rusta upp Coop Norrbotten Arena. Det blir en ny ljusoch ljudanläggning bland annat. Det är naturligtvis inget som påverkar spelet på isen, där jag kan tycka att pengarna hade gjor t mer nytta.

När det gäller nyförvärv har inte Luleå övertrasserat bankkontot direkt.

Erik Gustafsson är det tyngsta, OS-backen som nu vänder hem från KHL och valde Luleå före uppväxtårens Timrå.

Centern Jack Connolly känns mer som en chansning. Amerikanen beskrevs som en given succé när han värvades till Färjestad inför säsongen 2012/2013, men han blev aldrig vad han lovade. Sedan har han varit i Leksand och nu senast fyra säsonger i Rögle, där han inte gjorde något större väsen av sig.

Man ska aldrig säga aldrig, men jag tycker att Luleås styrka ligger i de spelare som blivit kvar: Patrick Cehlin, som är landslagsmässig då han får vara skadefri, målkungen Emil Larsson samt Robin Kovacs, som jag tror kan få sitt stora genombrott i vinter.

Sedan har man ung talang i 18-årige Isac Lundeström på lån från Anaheim i NHL och vir velvinden Einar Emanuelsson, 21.

Det är väl backsidan som känns lite tunn och jag har svårt att se Luleå på den övre halvan. Där var de i fjol med sin sjundeplats, men bara på bättre målskillnad än HV71.

Det är inte länge sedan Luleå vann grundserien 2011/2012 — men vem minns det utanför Norrbotten? Speciellt som de åkte ut direkt i kvarten mot sjuan AIK med 1—4 i matcher.

Sedan dess har det varit upp och ner i Luleå. Mest ner. Norrbottningarna har åkt ut i åttondelsfinal två år i rad.

Men jag har stor respekt för tränaren Thomas ”Bulan” Berglund. Han har ett år bakom sig i båset nu och har kunnat forma laget efter sin spelidé. Är det någon som ska lyfta Luleå är det han.