BRA COACHVAL – MEN TECKEN TILL ORO FINNS

Tommy Samuelsson är tillbaka i Skellefteå och jag anser att det är klubbens bästa värvning inför den här säsongen. En ny röst i omklädningsrummet. Senast den hördes där gick Skellefteå upp i SHL säsongen 2005/2006 efter att publiken fått vänta i 21 långa år. Det skrev in honom i klubbhistorien

Men säsongen efter var Tommy Samuelsson tillbaka i Färjestad och gick vidare i den långa coachkarriären.

Nu när han är tillbaka finns bara en spelare kvar från det där laget som gick upp för drygt tolv år sedan. Det är backen Fredrik Lindgren. Trotjänaren Jimmie Ericsson fick inte vara med om det historiska ögonblicket, då han gjorde en misslyckad utflykt till SHL och Leksand just den säsongen.

Medan hans Skellefteå gick upp, åkte Leksand ur.

Säsongen efteråt var Jimmie tillbaka i Skellefteå och han har varit kvar i klubben sedan dess, förutom en säsong i KHL och SKA Sankt Petersburg. Jag tror också det var viktigt att han till slut fick det kontrakt han för tjänade inför den här vintern. Han känns som ett framtida coachämne med sina fina ledaregenskaper.

Skellefteå kommer naturligtvis att vara ett topplag och på övre halvan i vinter med. De har kvar potentiella poängkungar som Jocke Lindström och Oscar Möller och har fyllt de flesta hål

Men jag ser också en del oroande tecken.

Som att tappa talangen Tim Söderlund till Frölunda. Det var en tabbe. Han kommer att bli en attraktion i vinter, men i en annan tröja än den han är uppväxt i.

Och att Skellefteås hemvändare väljer andra klubbar — där backen Niclas Burström val av Växjö är bästa exemplet — är inte heller positivt.

Dessutom har publiken svikit på senare år och det ekonomiska resultatet har rasat. På de två senaste säsongerna har Skellefteå förlorat totalt 20,9 miljoner och inte ens finalen i våras gav plus efter säsongen som slutade på minus 3,9 miljoner. Det kostar att ligga på topp. Men just nu känns det som ett nödvändigt ont.