BLUF­FEN.

Det är id­rotts­värl­dens kanske störs­ta och mest ­fa­sci­ne­ran­de bluff. En 32-årig dol­dis ut­gav sig för att va­ra mil­jar­där – och lyc­ka­des ut­an peng­ar köp aN H L-la­get New York Is­lan­ders för 165 mil­jo­ner dol­lar. –Jag skul­le nog gö­ra om det igen ef­tersom jag

Hockeybibeln - - NEWS - Text: Emil K Lag­ne­li­us

Ja­ha, du ska skri­va om den gam­le tjom­men… Ken­ny Jöns­son – som gjor­de nio ­sä­song­er i New York Is­lan­ders, varav två som lag­kap­ten – suc­kar tungt när Sport­bla­det näm­ner John Spa­nos namn.

– Al­la såg ho­nom som en fräl­sa­re. Det var tur­bu­lent i klub­ben och äga­ren John Pic­kett vil­le in­te ha oss kvar och flyt­ta oss från Long Is­land. Då kom John Spa­no in och sa att det var själv­klart att Long Is­land skul­le ha ett lag och att vi skul­le sat­sa. Han lo­va­de oss guld och grö­na sko­gar.

Även An­ders Kal­lur – som spe­la­de i Is­lan­ders 1979-1985 och där­ef­ter var klub­bens ­Eu­ro­pa­scout 1989-2013 – ska­kar på hu­vu­det när John Spa­nos namn nämns:

– Det förs­ta jag tän­ker på när du sä­ger John Spa­no är ex­tra­va­gan­ta mid­da­gar och dy­ra ­vi­ner vid re­pre­sen­ta­tions­mid­da­gar. Det var mer lyx än van­ligt och han lev­de ett flott liv och bjöd friskt. Han är ett märk­ligt ka­pi­tel i Is­lan­ders histo­ria.

New York Is­lan­ders grun­da­des 1972. Det dröj­de in­te länge för­rän klub­ben fick pro­blem att be­ta­la räk­ning­ar­na och det ryk­ta­des att Is­lan­ders skul­le gå un­der.

Men 1978 räd­da­de mi­no­ri­tets­ä­ga­ren John Pic­kett si­tu­a­tio­nen ­ge­nom att kö­pa klub­ben och skri­va ett luk­ra­tivt tv-av­tal med Sports Chan­nel.

Det blev bör­jan på en stor­hets­tid. Med stjär­nor som Mi­ke Bos­sy, Bry­an Trot­ti­er, ­De­nis Potvin, Bob Nystrom och svens­ke stjär­nan An­ders Kal­lur i la­get blev ­Is­lan­ders en makt­fak­tor.

– Jag ha­de tur att kom­ma in pre­cis när ­la­get pe­a­ka­de. Un­der mi­na sex år i klub­ben var vi i fem fi­na­ler och vann fy­ra Stan­ley Cup, sä­ger An­ders Kal­lur.

Men 1991 ha­de pu­blik­siff­ran sjun­kit till den sämsta i klub­bens histo­ria.

Året ef­ter sål­de John Pic­kett en del av la­get till fy­ra fö­re­tag på Long Is­land. Men de nya ägar­na blev snabbt im­po­pu­lä­ra bland fan­sen, bland an­nat ge­nom att by­ta klub­bens log­ga.

Det bil­da­des till och med en lob­by­ing­grupp för att för­öd­mju­ka Is­lan­ders led­ning och räd­da klub­ben.

– Jag minns de­mon­stra­tio­nen ut­an­för ishal­len när vi ha­de fis­ka­ren på brös­tet. Jäklar vil­ket liv det var på fan­sen. Och det kan jag för­stå, för det var den fu­las­te log­gan nå­gon­sin. Vi spe­la­re vil­le in­te ha den på oss, sä­ger Andre­as Jo­hans­son, som spe­la­de i Is­lan­ders men blev bort­bytt till Pitts­burgh Pen­gu­ins kort ef­ter att John Spa­no kom in i bil­den.

– Jag ha­de in­te köpt match­bil­jett för att se oss spe­la. Vi sög verk­li­gen, sä­ger Mi­ke ­Mil­bu­ry, man­nen som ut­sågs till coach och ge­ne­ral ma­na­ger. Till rå­ga på allt höll are­nan ­Nassau Co­li­se­um på att för­fal­la och ett hot om att klub­ben skul­le­flyt­ta häng­de som ett ok på he­la Long Is­lands ax­lar.

Po­pu­lär bland fan­sen

Det var då – i ex­akt rätt lä­ge – som han dök upp. Räd­da­ren. Mes­si­as. Hans namn: John Spa­no. En 32-åring från Tex­as som ut­gav sig för att va­ra mil­jar­där.

Den 10 ok­to­ber 1996 med­de­la­de New York Is­lan­ders att Pic­kett gått med på att säl­ja la­get till John Spa­no. Två da­gar ­se­na­re flög han till New York för att se hem­mapre­miä­ren och va­ra en del av 25-års­ju­bi­le­et.

– Jag tän­ker in­te sit­ta vid si­dan om. Det finns sa­ker att gö­ra och bå­de fan­sen och me­dia vill se en äga­re som tar tag i be­slu­ten och även tar på sig an­sva­ret, sa Spa­no som snabbt blev po­pu­lär, bland an­nat för att han kom ner i om­kläd­nings­rum­met ef­ter mat­cher­na och vi­sa­de att han bryd­de sig.

– Om han kom in i ett rum stod ­tu­sen­tals fans där och skrek hans namn, sä­ger John Pic­ketts för­re ad­vo­kat Ted Po­retz.

I ESPN-do­ku­men­tä­ren Big Shot från 2013 trä­der Spa­no fram och be­rät­tar hur han fick idén att kö­pa en NHL-klubb.

– Jag kan in­te le­va mitt liv för att upp­rätt­hål­la sta­tus quo. Det kän­des som att det fanns nå­got som jag in­te kun­de upp­nå. Jag var tvung­en att be­vi­sa att det gick.

En­ligt ESPN kos­ta­de ett NHL-lag vid den här ti­den un­ge­fär 100 mil­jo­ner dol­lar att kö­pa – peng­ar som John Spa­no in­te var i när­he­ten av att ha.

– Men är man i rätt kret­sar så slu­tar folk att stäl­la frå­gor. Det ba­ra rul­lar på…

Som Ted Po­retz ut­tryc­ker det: ”Al­la ­trod­de att han var rik för att al­la trod­de det”.

Och var­för skul­le man in­te tro det? Spa­no bod­de i ett fint om­rå­de, ha­de fru, fin bil och pri­vatjet. Och hu­vud­per­so­nen själv var in­te sen att för­stär­ka my­ten.

– Det var ing­et som tyd­de på att han var en sko­ja­re. Jag träf­fa­de ho­nom ba­ra en gång, hem­ma i hans hus ut­an­för Dal­las. Det var ett jät­te­fint och flå­digt hus. Han ha­de även flot- ta flyg­plan och bi­lar, minns Ken­ny Jöns­son.

– Jag träf­fa­de ho­nom fem­sex gång­er. Han var helt okej som per­son och vi­sa­de in­tres­se ge­nom att va­ra med på tur­ne­ring­ar som vi scou­ter be­va­ka­de. Vi ha­de inga miss­tan­kar om att han var en bluff ut­an det kom verk­li­gen som en chock, sä­ger An­ders Kal­lur.

Men i själ­va ver­ket var allt ett luft­slott. Visst, Spa­no äg­de hu­set, men ­ha­de gi­gan­tis­ka lån. Visst, han ha­de ett fö­re­tag,

”Vi kun­de in­te lis­ta ut var­i­från

John fick si­na peng­ar. Han kom från ing­en­stans.”

”Det var ing­et som tyd­de på att han var en sko­ja­re”

men det var ett li­tet med få an­ställ­da. Han tjä­na­de in­te alls så myc­ket peng­ar som han fick det att fram­stå.

Men Spa­no ljög för ban­ker­na. Han påstod att han ha­de ärvt peng­ar och ha­de peng­ar ­ut­om­lands – 107 mil­jo­ner dol­lar i an­för­trod­da­me­del, an­ting­en på Cay­ma­nö­ar­na el­ler i ­Lon­don. Och han för­fals­ka­de do­ku­ment som vi­sa­de vad han var värd.

Ef­ter stu­di­er vid uni­ver­si­te­tet i Pitts­burgh lär­de sig Spa­no le­a­sing­bran­schen och star­ta­de ett hyr­fö­re­tag, Bi­son Group, i Dal­las. På den vägen kom han i kon­takt med folk som re­dan var eta­ble­ra­de i bran­schen och fick in en fot.

Men John Spa­no nöj­de sig in­te med att va­ra en små­hand­la­re – han vil­le bli störst.

Han för­sök­te sig på att kö­pa bå­de Dal­las Stars och Flo­ri­da Pant­hers, men bå­da klub­bar­na ana­de att allt in­te stod rätt till med man­nen som ut­gav sig för att va­ra mil­jar­där.

”Nä­ra att ski­ta i bral­lor­na”

Ne­der­la­gen spor­ra­de dock Spa­no än­nu mer och han var nu fast be­slu­ten att för­vär­vaett NHL-lag. New York Is­lan­ders var ett ­per­fekt of­fer.

– Det jag kom­mer ihåg är att det var så jäv­la rö­rigt med bå­de ena och det and­ra när jag var där, bland an­nat en mas­sa äg­ar­by­ten, trän­ar­by­ten och spe­la­re som trej­da­des, ­sä­ger Andre­as Jo­hans­son.

John Spa­no blev vän med New York ­Is­lan­ders för­re stor­spe­la­re De­nis Potvin, som ef­ter spe­lar­kar­riä­ren job­ba­de som ex- pert­kom­men­ta­tor. Fak­tum är att Potvin var en av de per­so­ner som fö­reslog Is­lan­ders för Spa­no.

Och den som upp­lys­te Spa­no om att Is­lan­ders var till sa­lu var ing­en mind­re än NHL­bos­sen Ga­ry Bett­man, själv upp­växt på Long Is­land.

– Han påstod sig åt­minsto­ne ha en kär­lek till spe­let. Han ha­de ett gott ryk­te, kopp­ling­ar till hoc­keyn och ­um­gicks med folk ­in­om spor­ten, vil­ket gav ­ho­nom en tro­vär­dig­het som han egent­li­gen ­in­te ha­de, sä­ger Ga­ry Bett­man i ESPN:s ­dokumentär.

Det fanns många fak­to­rer som ta­la­de till Spa­nos för­del. Is­lan­ders äga­re John Pic­kett vil­le säl­ja så fort som möj­ligt och NHL vil­le ha en ny äga­re till klub­ben.

Spa­no tog höjd för att han var värd 230 mil­jo­ner dol­lar och skic­ka­de fals­ka do­ku­ment till Pic­kett och NHL och lät sin bank­man vi­sa Pic­kett att han ha­de 100 mil­jo­ner dol­lar.

– Jag såg till så att folk in­te kun­de pra­ta med fel per­so­ner, el­ler läg­ga ihop två och två. Ban­ken viss­te en sak, NHL viss­te nå­got an­nat, min ad­vo­kat nå­got tred­je. Om de ha­de träf­fats ha­de de för­stått att allt in­te stäm­de.

Pic­kett och NHL köp­te Spa­nos hop­dik­ta­de sto­ry med hull och hår. Gransk­nings­pro­ces­sen var, så här i ef­ter­tänk­sam­he­tens kran­ka blek­het, ett stort skämt.

– Jag var nä­ra att ski­ta i bral­lor­na av räds­la för att allt skul­le spric­ka…

I dag fram­står det som helt obe­grip­ligt att John Spa­no lyc­ka­des ro af­fä­ren i hamn.

– På den ti­den ha­de vi en rad oli­ka skydds­me­ka­nis­mer. Men John, med hjälp ut­i­från, lyc­ka­des und­vi­ka dem, sä­ger Bett­man.

Men det var in­te ba­ra NHL som sval­de Spa­nos rö­var­histo­ri­er. Is­lan­ders fans, som hung­ra­de ef­ter fram­gång­ar, skan­de­ra­de ”Räd­da oss, ­Spa­no” un­der en match, ba­ra tre vec­kor ef­ter att han till­trätt. Det vi­sar hur de­spe­ra­ta folk var. De vil­le att nån skul­le­bry sig.

Den 7 de­cem­ber 1996 ­his­sa­des Is­lan­ders­for­war­den Clark Gil­li­es trö­ja #9 I ta­ket. I sitt tack­tal på isen sa Gil­li­es: ”En man har gjort ett åta­gan­de här på Long Is­land. Han he­ter John Spa­no”. – Jag tänk­te, her­re­gud, minns Spa­no. – Vi trod­de att John Spa­no var fräl­sa­ren som skul­le ta till­ba­ka la­get de for­na glans­da­gar­na, sä­ger Gil­li­es i ESPN­do­ku­men­tä­ren­och rod­nar när han tän­ker på hur grund­lu­rad han blev.

Det fanns dock en per­son i Is­lan­ders som tviv­la­de på John Spa­no: ­Vice ord­fö­ran­de ­Ro­bert ­Ro­senthal.

– Vi kun­de in­te lis­ta ut var­i­från John fick si­na peng­ar. Han ha­de in­te sålt nå­got tek­nik­fö­re­tag och var in­te all­mänt känd. Han kom från ing­en­stans, sä­ger Ro­senthal.

– Jag in­såg att kon­trak­tet in­te kräv­de hand­pen­ning, vil­ket choc­ka­de mig. Jag pra­ta­de med John Pic­kett och sa ”Vi kan in­te fort­sät­ta, det är nå­got fuf­fens med ho­nom”. Pic­kett sva­ra­de ”Vi har do­ku­ment som vi­sar att Spa­no är värd hund­ra­tals mil­jo­ner. Jag upp­skat­tar din åsikt, men jag kör över dig”.

Fick lån med fals­ka do­ku­ment

Kon­trak­tet var där­med un­der­teck­nat och Spa­no ha­de plöts­ligt kon­troll över klub­ben. Men for­mellt sett äg­de han in­te Is­lan­ders än. Först var han tvung­en att be­ta­la 165 mil­jo­ner dol­lar.

Hur han lös­te det? Han tog helt so­ni­ka med si­na fals­ka do­ku­ment till Fle­et Bank i Boston – som ut­an att blin­ka lå­na­de ut 80 mil­jo­ner dol­lar till ho­nom.

– Det var lät­ta­re att få det lå­net än mitt förs­ta­billån. Jag ha­de svårt att ihop 12 000, men 80 mil­jo­ner var inga pro­blem…

Nu sak­na­des 85 mil­jo­ner dol­lar för att ro af­fä­ren i land och Spa­no för­hand­la­de fram att gö­ra del­be­tal­ning­ar på 17 mil­jo­ner dol­lar.

Pla­nen blev att byg­ga en ny are­na med hjälp av pri­va­ta in­ve­ste­ra­re.

– Jag vil­le ba­ra kö­pa mig tid för att lö­sa det här.

Men ti­den var knapp. Den 7 april 1997 skul­le­allt va­ra be­talt.

– Spa­no kom till mö­tet med 80 mil­jo­ner dol­lar från ban­ker­na. Han skul­le ha med sig 17 mil­jo­ner själv, men de peng­ar­na fanns ­in­te, be­rät­tar Ted Po­retz, som då var John Pic­ketts ad­vo­kat.

Råd­gi­van­de ju­ris­ter sa att af­fä­ren in­te ­kun­de av­slu­tas. Än­då blev det så, ef­tersom Spa­no lo­va­de att peng­ar­na skul­le över­fö­ras da­gen där­på.

John Pic­kett trod­de på NHL:s gransk­ning

”Han lo­va­de

oss guld och grö­na sko­gar”

och vice ver­sa. Plöts­ligt ha­de en be­dra­ga­re kon­troll över en NHL-fran­chi­se som var värd ett par hund­ra tu­sen dol­lar.

Spa­nos över­fö­ring kom da­gen ef­ter. Men det sak­na­des fy­ra nol­lor. I stäl­let för 17 ­mil­jo­ner dol­lar hand­la­de det om 1 700 dol­lar.

Spa­no fort­sat­te is­kallt bluf­fen och ut­brast ”Hur kan det va­ra möj­ligt?!”. Vec­kor­na som följ­de fort­sat­te lögn­er­na och han gjor­de allt i sin makt att dra ut på ti­den.

– Ibland var det som en lek för mig. ­”Kom­mer de att tro det här?”. Jag ha­de sagt att jag kun­de trol­la ba­ra det vann mig tid.

Sam­ti­digt bör­ja­de vin­den vän­da för la­get och John Spa­no blev snabbt Long Is­lands ­he­tas­te kän­dis. Han blev stam­mis på kän­dis­kro­gen och lev­de det lju­va li­vet.

– Jag såg ho­nom med många oli­ka vack­ra kvin­nor, minns Mi­ke Mil­bu­ry, som vid den här ti­den var bå­de trä­na­re och sport­chef.

Av­slö­jad av jour­na­list

Men un­der den gla­mo­rö­sa fa­sa­den krac­ke­le­ra­de John Spa­no in­om­bords. Oron över att he­la bubb­lan skul­le spric­ka höll ho­nom va­ken un­der nät­ter­na.

Det skul­le till slut bli hans fall. Ef­ter att John Pic­kett kon­tak­tat NHL-bos­sen Ga­ry Bett­man – som då gav Spa­no en vec­ka på sig att fixa fram 17 mil­jo­ner dol­lar – för­fals­ka­de Spa­no ett brev från sin bank­man som ga­ran­te­ra­de att han ha­de peng­ar­na. Men det var en slar­vig för­falsk­ning, skic­kad från hans egen fax.

– De in­såg att allt in­te stod rätt till. Det var helt och hål­let mitt fel, jag gjor­de bort mig, sä­ger John Spa­no.

Den som till slut av­slö­ja­de he­la bluf­fen var John Va­len­ti, re­por­ter på News­day, som till sin re­dak­tion fick en stor kar­tong som in­ne­höll kon­trakt, kon­tout­drag och chec­ker.

– När vi bör­ja­de gå ige­nom ma­te­ri­a­let ­und­ra­de vi: ”Är det här på rik­tigt?!”.

Un­der tio da­gar vän­de Va­len­ti och hans kol­le­gor upp och ner på varen­da sten för att ta re­da på allt om John Spa­no. 6 ju­li 1997 ­bri­se­ra­de bom­ben när News­day ba­su­ne­ra­de ut allt tid­ning­en ha­de grävt fram.

– Han lo­va­de mig, la­get, fan­sen att han skul­le fixa allt. Men det var ba­ra en cha­rad, sä­ger Mi­ke Mil­bu­ry som in­te har myc­ket till övers för John Spa­no.

– Han var en idi­ot. En skit­stö­vel. Han kanske var en sorg­lös jä­vel med rätt in­ten­tio­ner, men än­då. Ska man sä­ga som det är så var han en idi­ot.

Ett pro­blem – in­te så li­tet – åter­stod dock: Ju­ri­diskt sett äg­de Spa­no fort­fa­ran­de la­get och ha­de rätt att gö­ra vad han vil­le. Han ha­de lätt kun­nat för­sät­ta Is­lan­ders i kon­kurs och in­lett rätts­pro­ces­ser som ham­nat i lång­bänk.

Lös­ning­en blev att Is­lan­ders lo­va­de att in­te stäm­ma ho­nom i gen­gäld mot att Spa­no läm­na­de till­ba­ka ägan­de­ska­pet till John Pic­kett.

– Om jag in­te äg­de la­get ha­de jag in­te ­be­hövt skri­va på. Jag gjor­de det för att jag bryd­de mig mer om fan­sen och la­get än mig själv. Jag tänk­te med hjär­tat i stäl­let för med hjär­nan, sä­ger Spa­no.

I ESPN-do­ku­men­tä­ren från 2013 me­nar Spa­no att han ha­de tänkt an­norlun­da om han fått vri­da till­ba­ka kloc­kan.

– Nu ha­de jag för­satt la­get i kon­kurs. Då ha­de jag vun­nit tid och kun­nat rät­ta till allt.

Spa­no kom dock in­te un­dan så lätt. Riks­å­kla­ga­ren be­gär­de att han skul­le häk­tas för fle­ra fall av be­drä­ge­ri. Men när FBI skul­le ­gri­pa ho­nom ha­de han flytt till Cay­man­öar­na. 23 ju­li 1997 åter­vän­de han dock och över­läm­na­de sig till po­li­sen.

Spa­nos bor­gen blev tre mil­jo­ner dol­lar, men han er­kän­de att han var pank och in­te kun­de be­ta­la. Han släpp­tes först när hans hans fa­milj gick i bor­gen med sitt hus.

Här är förs­ta gång­en i do­ku­men­tä­ren som man mär­ker att Spa­no be­rörs känslo­mäs­sigt.

– Mi­na för­äld­rar är så är­li­ga. De gav mig… vär­de­ring­ar. Att de drab­bas av vad de­ras barn har gjort när de in­te är så­na själ­va… Det är in­te rätt­vist mot dem.

Döm­des till fäng­el­se igen & igen

7 ok­to­ber 1997, näs­tan ex­akt ett år ef­ter ­kö­pet, er­kän­de Spa­no sig själv skyl­dig. Sex må­na­der ef­ter er­kän­nan­det an­sök­te hans fru om skils­mäs­sa. Den 28 ja­nu­a­ri 2000 döm­des till slut John Spa­no till fem år och el­va må­na­ders fäng­el­se.

– Jag trod­de all­tid att det skul­le gå. Jag tänk­te att jag all­tid har lyc­kats gå i mål. Men jag gjor­de ing­en bra ut­vär­de­ring. Om jag skul­le ut­vär­de­ra det igen, så här i ef­ter­hand… Jag skul­le nog gö­ra om det igen ef­tersom jag trod­de på min för­må­ga, sä­ger John Spa­no.

Fy­ra må­na­der ef­ter Spa­no-här­van sål­de John Pic­kett la­get igen för 30 mil­jo­ner dol­lar mer än Spa­no ha­de köpt klub­ben för.

”Ibland var det som en lek för mig. ­’Kom­mer de att tro det här?’. Jag ha­de sagt att jag kun­de trol­la ba­ra det vann mig tid.”

”Ska man sä­ga som det är så var han en idi­ot”

”Det är an­märk­nings­värt att han har bluf­fat sig ige­nom he­la li­vet”

2012 skrev Is­lan­ders nu­va­ran­de äga­re Char­les Wang ett av­tal som 2015 gav la­get en ny are­na – i Broo­klyn. Nu är det dock be­stämt att Is­lan­ders flyt­tar när­ma­re si­na gam­la hemtrak­ter i Nassau County på Long Is­land, då en ny are­na ska byg­gas i Bel­mont Park.

I ju­ni 2004 släpp­tes John Spa­no från fäng­el­set. Han åter­vän­de till Ohio och star­ta­de ett nytt le­a­sing­fö­re­tag.

Men 2005 åta­la­des han för att ha ta­git ­be­talt ut­an att hy­ra ut ut­rust­ning. Han er­kän­de, döm­des till yt­ter­li­ga­re fy­ra års fäng­el­se, och släpp­tes fri den 9 april 2009.

Trod­de ni att histo­ri­en var slut här? Nja, in­te rik­tigt.

17 ju­ni 2015 döm­des John Spa­no till tio års fäng­el­se för 44 fall av för­falsk­nings­brott. I dag är han 53 år.

– Det är an­märk­nings­värt att han har bluf­fat sig ige­nom he­la li­vet, sä­ger Ken­ny Jöns­son.

Fo­to: BO SCHREIBER

1984 spe­la­de svens­kar­na Mats Hal­lin, An­ders Kal­lur, To­mas Jons­son och Ste­fan Pers­son i New York Is­lan­ders. I mit­ten syns ka­na­den­sisk-svens­ke Bob Nystrom.

Fo­to: NICLAS HAMMARSTRÖM

Ken­ny Jöns­son var kap­ten i Is­lan­ders.

New York Is­lan­ders log­ga (överst) er­sat­tes av en ny som in­te föll fan­sen i sma­ken.

John Spa­no pre­sen­te­ra­des som Is­lan­ders räd­da­re.

Fo­to: AP

Is­lan­ders läm­na­de Nassau Co­li­se­um för Bar­clays ­Cen­ter. Nu ska dock la­get få en ny are­na på Long Is­land.

Fo­to: HEN­RIK GRÖNBERG

Mi­ke Mil­bu­ry och Tom­my Sa­lo i Stock­holm 1998.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.