FRALSARE
BUFFALO. Det har varit en lång och sträng vinter i Buffalo – i sju år. Mennuärdenmedallsäkerhetslut. RasmusDahlin kommermedvårenshopptillde passioneradehockeyfanseninordvästraNewYork.
– Det känns väldigt positivt här, säger den svenskadraftettannärNHL-bibelnkommerpå besök i en stad som är trivsammare än sitt rykte.
Redan när Sabres rookies spelade sin första match mot New Jersey Devils diton i början av september gick det att ana en ny ”buzz” i Keybank Center i centrala Buffalo. Läktarna var nästan fullknökade, stämningen febrig och jublet varje gång Rasmus Dahlin rörde pucken dånande.
Till och med Mike Harrington, som följt det lokala NHL-laget som reporter och krönikör för lokala draken Buffalo News i över ett decennium, blev till sig – trots att föreställningen egentligen saknade betydelse.
”Den här matchen är mer exalterande än 95 procent av alla riktiga grundseriematcher jag sett de senaste åren”, slog han fast på Twitter.
När vi några veckor senare ses på läktaren i samma hall under en av försäsongens sista träningar kluckar Harrington muntert åt minnet.
– Well, om du ska stinka, var åtminstone inte tråkig. Men tyvärr. Sabres var inte bara dåliga förra året. Säsongen var en enda lång ström av hemska, trista 1–2- och 1–3-förluster.
– Men den kvällen, under prospect-matchen… de åkte skridskor, det gjordes en massa mål och Dahlin flög upp och ner längs isen. Och en fullsatt hall blev helt vild. Vi har inte varit med om sådant på väldigt länge. Jag säger inte att det betyder att Sabres kommer bli jättebra i år, men de kommer åtminstone bli intressanta.
Efter sju raka slutspelsmissar, och några bedrövliga säsonger i tabellens absoluta bottenslam, behövs dock inte någon särskilt dramatisk kvalitetshöjning för att den kommande given ska framstå som succé.
– Nej, instämmer Harrington medan Alexander Nylander snurrar upp keepern Carter Hutton nere på den skrovliga isen några bänkrader nedanför oss, betänk att de kommer från en säsong då de tog ynka 62 poäng. Så det är inte ens nödvändigt att de tar sig till slutspel redan i år.
Sam Reinhart drar iväg ett slagskott i sargen så det dånar i hela den öde hallen och News-krönikören – född och uppvuxen i stan – fortsätter:
– Den här säsongen är den mest emotsedda på åtskilliga år. Hockeyfansen här är väldigt lojala, trots att det har gått dåligt har man fortsatt gå på matcherna. Efter fjolåret var det dock många som började tveka och övervägde att ge upp.
– Sedan fick de Rasmus i draften och allt förändrades.
”Motståndarna är smartare här”
Rasmus, ja. Den största svenska talangen på en generation. Sabres första draftetta på över tre decennier. Frälsaren alla aktuella klubbar drömde om att få klä i sin matchtröja innan Buffalo vann draftlotteriet i våras.
Han har, nästan på egen hand, skingrat molnen ovan Ontario-sjöns sydvästra strand.
– Rasmus är något klubben inte haft sedan Phil Housley själv spelade: En riktigt skicklig back som kan agera quarterback, åka skridskor och spela pucken. Han representerar verkligen ett nytt hopp här. Men för klubben är han mer än bara en ny, fantastisk tillgång på isen. Han innebär ett affärsmässigt lyft också. Rasmus säljer säsongskort åt dem, säger Harrington. Det låter som mycket att lägga på axlarnapå en så ung kille direkt . Han är trots allt bara arton år. Kommer folk att ha nödvändigt tålamod
med honom?
– Jag hoppas, och tror, det. Ingen förväntar sig att han ska göra 68 poäng under sin rookiesäsong. Människor inser att han är en Erik Karlsson-besläktad spelare, men vet samtidigt att han inte ÄR Erik Karlsson ännu. Eller Victor Hedman. Jag tror dock att Rasmus redan nu kan bidra till att laget blir bättre och få andra spelare i gruppen att lyfta.
Själv verkar den lågmälde västgöten inte särskilt tagen av förväntningarna. När NHLbibeln träffar honom för en pratstund i de flådiga katakomberna under läktarvalven i KeyBank Center efter träningen uttrycker han mest förvåning över att allvaret redan börjar närma sig.
– Det har gått jäkligt fort sedan jag kom hit i somras. Ja, ända sedan besöket i Washington på finalen och draften, faktiskt. Det är mycket som är nytt och det har varit en rätt stor omställning för mig, säger han.
– Nytt land, nytt språk, ny lägenhet att flytta in i, nytt sätt att träna fys…det är en del att vänja sig vid och det tar lite tid. Men det har varit väldigt roliga månader. Hockeymässigt då? Är det stor omställning där också? De flesta som kommer hit brukar konstatera att det man märker först är att man har mindre tid på sig…
– Ja, det är i och för sig lika mycket skridskoåkning som i SHL, fast rinken är mindre. Den stora skillnaden är att alla är så skickliga här. De läser allting där ute och därför måste man ligga ett steg före hela tiden. Det tar en stund att komma underfund med, just det där att motståndarna är lite smartare och vet mer hur de ska göra.
Just därför har det blivit några synliga misstag under träningsmatcherna också, när Rasmus försökt sig på dragningar som sluga veteraner som Patrick Marleau i Toronto genomskådat snabbt och omedelbart utnyttjati farliga motattacker.
”RASMUS REPRESENTERAR VERKLIGEN ETT NYTT HOPP HÄR”
Men det är inget som skakat ”Ras” – som sin ringa ålder till trots utstrålar en lugn, ödmjuk självsäkerhet – nämnvärt.
– Nä, försäsongen är en läroperiod. Misstag kommer alltid inträffa, det gäller att dra lärdom av dem bara, säger han med en lätt axelryckning.
Dessbättre tycks coach Housley ha ungefär samma uppfattning.
– Det viktiga för Rasmus är att han bekantar sig med dem han spelar mot. Det tar tid, han är i en ny liga, men det kommer. Till dess är jag glad att han inte blir skraj utan fortsätter göra sina ”plays”, deklarerade han efter en av september-duellernamot eviga rivalen Toronto.
Trivs i Buffalo
Några problem att komma in i NHL och Buffalo i social mening blir det det garanterat inte. Rasmus trivs redan fint i sin nya miljö.
– Jag har i första hand umgåtts med de yngre spelarna eftersom vi varit här tillsammans på rookieläger ända sedan slutet av sommaren. De äldre spelarna kom in först för någon vecka sedan så jag har inte snackat så mycket med dem. Men det verkar vara ett väldigt bra gäng, alla är verkligen jättesköna grabbar. Inte minst de andra svenskarna.
Känslorna är ömsesidiga, det bekräftar Linus Ullmark – den förre Modokeepern som efter några år precis på tröskeln till ligan nu ser ut att ta en fast plats i Sabres-truppen från start.
– Jag gillar Rasmus. Killar som får så mycket uppmärksamhet kan lätt sväva iväg och få vad vi kallar vattenskalle. Men han håller sig nere på jorden med oss andra. Vi har lirat golf och varit ute på middagar och lite sånt, och han har varit kanonbra.
Johan Larsson, Brynäs-bekant gotlänning med fem säsonger i Buffalo under bältet, tycker likadant.
– Jag har fått ett mycket fint intryck. Förväntningarna är stora,men han hanterar situationen väldigt bra. Antagligen för att han är van, det har ju varit hajpkring honom ett längre tag.
Patrik Berglund är ytterligare en svensk som hyllar den nye landsmannen.
– Rasmus är grym, det kommer gå jättebra.
”Bulan” bidrar för övrigt i hög grad till den nya gryningen i Sabres-land själv. General managern Jason Botterill ägnade sommaren åt att, genom trejder och signingar, rusta upp truppen även i övrigt. Jeff Skinner kom från Carolina, Conor Sheary från Pittsburgh – och så Berglund, tillsammans Vladimir Sobotka och löftet Tage Thompson, från St Louis.
– Det känns absolut som en bra tid att komma hit, det är något spännande på gång här, säger Berglund.
Om det nya Sabres blir en smash hit direkt finns det inga gränser för hur älskade spelarnakommer att bli.
– Hockey är en väldigt stor angelägenhet i Buffalo. Fansen är passionerade och väntar bara på att få explodera igen. När Sabres gick till konferensfinal 2006 och 2007 var det helt galet, säger Mike Harrington.
Bor med mamma första året
Även Henrik Tallinder – som är den svensk som tillhört den snart 50-årsfirande klubben under längst tid – delar den övertygelsen.
– Ja, de älskar verkligen Sabres i den där bygden, så skulle det börjar gå bra igen efter några tunga år kommer det bli ett otroligt drag, säger den 39-årige backresen på telefon från Åbo i Finland, där karriären fortfarande pågår.
”Hanky Tank” passar också på att nyansera bilden av staden Buffalo. Den har oförtjänt dåligt rykte, menar han.
– Den kallas ”The city of good neighbors” av en anledning. Människor är otroligt vänliga i Buffalo.
Rasmus Dahlin – som i likhet med Winnipegs finländska underbarn Patrik Lainehar mamma med sig under rookie-säsongen och beskriver det som tryggt och skönt att kunna komma hem ”och bara snacka med morsan när det är så mycket runtomkring” – har även han fått ett bra första intryck.
– Ja, jag tycker stan påminner lite om Göteborg. Den är ungefär lika stor och den känns lugn och skön, samtidigt som det finns allting man kan önska att göra. Jag gillar Buffalo, säger han.
Buffalo gillar Rasmus Dahlin också. Han har ju kommit med hoppet.
”DET HAR VARIT EN RÄTT STOR OMSTÄLLNING FÖR MIG”