NÄR DRÖMMEN BLIR VERKLIGHET
WASHINGTON. De firade vildare än alla tidigare mästare. Men nej, Nicklas Bäckström är inte rädd för att Washington Capitals skadukaunderi”StanleyCupHangover”närnutitelnskaförsvaras. – Ingen i vårt omklädningsrum pratar särskilt mycket om det längre, säger30-åringenfrånValbonärviträffasöverenfikaidenamerikanska huvudstaden.
Det var antagligen hockeyhistoriens mest tygellösa party som utbröt när slutsignalen gick efter den femte Stanley Cupfinalen i T-Mobile Arena i Las Vegas strax efter halv åtta på kvällen, lokal tid, sjunde juni i somras.
Visst, alla som vinner Stanley Cup blir rusiga av lycka och firar tills de storknar – men Washington Capitals glädje hade ytterligare en dimension.
Ett slags fördämning brast och spelarna sköljdes liksom bort i en virvelström av eufori, lättnad och vrålande…lust.
Nicklas Bäckström, tillsammans med ryske superstjärnan Alex Ovetjkin den i laget som hade väntat och längtat mest efter det där förlösande ögonblicket, ler brett när han nästan fyra månader senare ställer ner en stor balja cappuccino på det vingliga bordet framför sig på en cool, avsiktligt sjavig kaffe- och vinbar i Arlington, tvärs över floden Potomac från DC.
– Det var verkligen oförglömligt, det som hände på isen och i omklädningsrummet efteråt, säger han.
– Men det har ju varit sådan berg- och dalbana för oss på vägen dit. Man har suttit där så många gånger efter att ha åkt ut i andrarundan och varit frustrerad och förbannad och frågat sig ”vad är det som gör att vi inte går hela vägen fast vi har ett så bra lag”. Så när vi väl lyckades kände man bara en otrolig lättnad. Det är nästan så allt jobbigt genom åren varit värt det, för att få uppleva de känslorna.
Som hela världen kunde se fortsatte partyt även efter det inledande känsloutbrottet på isen – på Las Vegas nattklubbar i gryning-
Vi åt glass ur bucklan, men vildare än så blev det inte. Fast på partyt på kvällen blev det en hel del champagne också.
en, under de fem timmarna på planet hem över kontinenten och i Washington. Dag efter dag efter dag…
– Jo, flinar ”Bäckis”, vi gick verkligen all in. Men man kämpar så länge tillsammans och alla har samma mål, och när man till slut når dit, då har man rätt till en jäkla fest, hehe. Sedan var det kanske inte planerat att vi skulle ta ut bucklan i offentligheten på det där sättet, men det blev ju lyckat.
Allra starkaste minnet?
– Jag tror jag måste säga paraden. Det var en vanlig tisdagsförmiddag och jag tänkte att ja, det kommer väl några tusen. Men när vi svängde ut på Constitution Avenue och såg folkmassorna…det var 700 000 ute. Otroligt mäktigt.
Mäktigt, om än på ett annat sätt, var det också när bucklan någon månad senare för första gången någonsin kom på besök i Gävle och Nicklas och Christian Djoos fick sträcka idrottsvärldens mest mytomspunna pokal över hjässorna inför familj och vänner hemmavid.
– Ja, jag kommer aldrig glömma det. Jag kände mig stolt över att få hem Stanley Cup till Valbo, och att jag kunde visa den för alla, det var väldigt känslosamt. Särskilt som så många från min uppväxt var med. Jag hade bjudit in två lag som jag spelade med när jag var yngre och bland de grabbarna fanns det flera som jag inte sett på säkert 15 år. Likaså alla gamla ledare, såna som tog hand om mig när mamma och pappa droppade av mig vid rinken om på dagarna. Att få dela upplevelsen med dem var en otroligt speciell känsla. Sedan njöt man ju givetvis av att bara ha bucklan hemma med barnen och familjen. Även om barnen kanske inte förstod alltihop tror jag det kan bli ett roligt minne även för dem.
Ja, de förstod nog ändå att något väldigt stort hade hänt pappa.
– Precis, hehe.
Man har hört mycket om vad som försiggår med den här bucklan privat. Vad var det mest udda ni gjorde?
– På morgonen innan vi skulle träffa alla andra människor tänkte jag att det nog var bäst att ta lite bilder med barnen och sambon (Liza) och få det gjort. Så då åt vi glass ur den. Men vildare än så blev det inte. Fast det är klart, på partyt på kvällen blev det en hel del champagne också.
Frågan är nu bara: Hur gör ett lag för att återanpassa sig till grå vardag efter en sådan sagosommar?
I skenet av Stanley Cup-finaler, parader inför dryga halvmiljonen supportrar och floder av champagne kan en bortamatch mot Carolina i november te sig synnerligen oglamorös och vara svår att motivera sig för – och det är ett faktum att även mästare som firat mer beskedligt än Capitals fallit offer för den beryktade åkomma som kallas Stanley Cup Hangover.