Jordbävningar kan förskjuta tid och rum

Jordbävningar uppstår längs jordskorpans plattgränser. De kraftigaste skakningarna kan flytta hela städer, rubba jordens rotation och korta ned dygnet med millisekunder.

Jordbävningen pågick i tio minuter och uppmättes till minst 9,5 på richterskalan.

De underjordiska skakningarna var så kraftiga att de förändrade jordens massfördelning, accelererade planetens rotation runt sin egen axel och kortade ned dygnets längd med 1,26 millisekunder.

"Det var som om jorden hade förvandlats till ett rep, som om Gud hade tagit tag i det och gett det en rejäl pisksnärt", berättade ett ögonvittne senare om jordbävningen.

I kölvattnet av de kraftiga jordbävningarna uppstod tsunamier med vågor som var upp emot tio meter höga. Först brakade vågorna in över Chiles kuster. Senare nådde tsunamin så långt bort som Hawaii, Filippinerna och Japan.

Jordbävningen i Chile 1960 ledde till att drygt 3 000 människor skadades, runt 1 700 personer dog och drygt två miljoner personer blev hemlösa. För Chile var det tyvärr varken första eller sista gången landet skakades av en jordbävning.

Utanför den sydamerikanska västkusten gränsar tre av jordskorpans tektoniska plattor mot varandra.

Det är vid sådana plattgränser som alla jordbävningar uppstår. Skakningarna sker när uppbyggda spänningar i jordskorpan utlöses genom att plattorna dras ifrån varandra, kolliderar eller skaver mot varandra.

De kraftigaste jordbävningarna uppstår vanligtvis när plattorna stöter ihop och en oceanplatta, som utgör botten av oceanerna, knuffas in under en mycket tjockare kontinentalplatta som utgör jordens yta.

En sådan plattgräns kallas även subduktionszon och det är en sådan zon som Chile är granne med.

Jordbävningar mäts med hjälp av seismografer. En enkel seismograf består av ett lod, som är upphängt i en fjäder. När jorden skakar flyttar seismografens ram i förhållande till det upphängda lodet. Jordbävningens styrka beräknas genom att mäta det maximala utslaget i seismografen och jämföra det med avståndet till jordbävningen. Forskarna kan beräkna avståndet i jordbävningens epicentrum och dess belägenhet genom att avläsa exakt när skakningarna nådde fram till olika seismografer. En jordbävnings storlek beskrivs utifrån richterskalan, som skapades 1935 av seismologen Charles Francis Richter.

Sedan 1900 har jorden skakats av drygt 10 000 kraftiga jordbävningar – med en styrka på sex eller mer på richterskalan. Det visar en genomgång som U.S. Geological Survey har gjort. Några av de värsta jordbävningarna på senare tid har ägt rum under detta årtusende.

Den dödligaste jordbävningen drabbade Indonesien 2004 och skickade en tsunami genom Indiska oceanen, som till slut hade tagit livet av upp emot 230 000 människor.

2010 och 2011 drabbades Chile respektive Japan av några av de kraftigaste jordbävningarna i modern tid. Jordbävningarna krävde tusentals människoliv och orsakade förstörelse för miljardtals kronor. Men även om det kanske känns som om vi drabbas av jordbävningar oftare nu är antalet jordbävningar världen över tämligen konstant –

men kan variera från år till år. Enligt National Earthquake Information Center (NEIC) förekommer det omkring 20 000 jordbävningar varje år. Det motsvarar 50 jordbävningar om dagen.

Statistiskt sett drabbar en mycket stor jordbävning som mäter åtta eller mer på richterskalan vanligtvis mellan noll och två gånger om året. Jordbävningar som mäter mer än sju på richterskalan inträffar 10–20 gånger om året, medan jordbävningar över sex på samma skala inträffar cirka 150 gånger om året.

Det gäller att vidta nödvändiga åtgärder och ställa in sig på värsta tänkbara scenario för invånarna i de städer som ligger i ett område där kraftiga jordbävningar ofta förekommer. Än så länge är det nämligen fortfarande omöjligt att förutspå exakt var och

Den våldsamma jordbävningen nära Valdivia i Chile lade staden i ruiner och gjorde två miljoner människor hemlösa. 12 · 2020