MUHAMMAD ALI VAR STORSTE MOBBAREN

Sport­bla­dets Mar­cus Leif­by: Trash talk är en hår­fin ba­lans­gång där en Sned­tänd­ning kan sab­ba en kar­riär – själv gil­lar jag dem som kni­per igen

Inside - - Krönika -

Det är rätt im­po­ne­ran­de än­då. Att just du har lyc­kats vän­da på någ­ra blad och ta dig he­la vägen hit. Sär­skilt med tan­ke på att det krävs myc­ket avan­ce­rad mät­tek­nik och en pro­fes­sor i neu­ro­lo­gi för att upp­täc­ka någ­ra som helst spår av nå­got som på­min­ner om en men­tal rö­rel­se i din skal­le.

Ska du lä­sa vi­da­re snart el­ler mås­te mam­ma springa och häm­ta en läs­lin­jal till dig?

”Din för­ban­na­de jäv­la dyng­hög”

För­låt.

Verk­li­gen, för­låt, men jag fick li­te fe­e­ling ef­tersom vi har en trash talk-spe­ci­al i det här num­ret av tid­ning­en.

Det har gått någ­ra år nu se­dan jag täv­la­de i id­rott och trash talk har ald­rig va­rit min grej.

Jag öns­kar att min un­der­må­li­ga för­må­ga att munt­li­gen mo­sa mi­na mot­stån­da­re men­talt bott­na­de i nå­got slags mo­ra­liskt ställ­nings­ta­gan­de, men så är in­te fal­let.

Jag minns när vi möt­te Var­bergs Gif, en gång för länge se­dan, med den for­ne HBK­spe­la­ren Hen­rik Ber­tils­son på topp.

I en löp­du­ell gick jag hårt in och slet ned ho­nom bak­i­från, oer­hört oschyst, var­på jag ställ­de mig över den lig­gan­de ex-all­svens­ke skyt­te­kung­en och sa­de nå­got i stil med ”du som har spe­lat i all­svens­kan bor­de väl ha lärt dig att stå upp och spe­la fot­boll, din för­ban­na­de jäv­la dyng­hög”.

Det tog in­te många se­kun­der in­nan jag fick enormt då­ligt sam­ve­te och hjälp­te ho­nom upp, klap­pa­de om ho­nom, bad om ur­säkt, klap­pa­de om (OM, in­te till) ho­nom en igen och så skäm­des jag res­ten av mat­chen och in­sat­sen blev där­ef­ter.

Jag var kass – och som bäst när jag höll käft.

Så fort det bör­ja­des tjaf­sas så brann det i hu­vu­det på mig och när jag in­te ha­de nå­gon att tjaf­sa med så tjaf­sa­de jag med mig själv – i mitt hu­vud – så att det tog fyr än­då, så nå­got vi­da­re trash talk-psy­ke ha­de jag allt­så in­te.

Vid­rig­he­ter som kan gå för långt

Hur ska man då för­hål­la sig till trash talk, det som li­te fräckt kal­las för ”det men­ta­la spe­let” och som näs­tan ute­slu­tan­de byg­ger på att för­o­läm­pa och för­ned­ra sin mot­stån­da­re, of­ta med di­ver­se mans­gri­si­ga ha­rang­er, så att den­ne tap­par al­la kon­cept?

Trash talk är en hår­fin ba­lans­gång, en sned­tänd­ning kan för­vand­la sto­ra id­rot­ta­re till stör­re idi­o­ter och, i vis­sa fall, smuts­kas­ta en hel kar­riär. Äp­pel­knyc­kar-jä­vel­skap är bor­ta se­dan länge, gli­ring­ar­na med glimt bi­ter in­te li­ka hårt, i dag är mot­stån­da­re fu­la, det har le­gats med mor­sor hit och far­sor dit, och så har vi

de vid­ri­ga för­do­mar­na som sipp­rar ut i ra­sis­tis­ka och sex­is­tis­ka skym­fer.

Per­son­li­gen tar jag näs­tan ute­slu­tan­de par­ti för dem som kni­per igen, lex Borg, el­ler för de som till slut får nog, lex Zi­da­ne.

Trots att det var Zi­nedi­ne som satte en våld­sam skal­le rakt i brös­tet på Mar­co Ma­te­raz­zi i VM-fi­na­len 2006 så kän­de åt­minsto­ne jag att det var ita­li­e­na­ren som var är­kesvi­net i den histo­ri­en.

Skit­snac­ket gick över grän­sen

Ti­tel­mat­chen mel­lan Muhammad Ali och Joe Fra­zi­er på Filip­pi­ner­na 1975, känd som ”Thril­la in Ma­ni­la”, fö­re­gicks av ett trash talk som de­fi­ni­tivt gick över grän­sen.

Ali, som mås­te va­ra en av sport­histo­ri­ens värs­ta skit­snac­ka­re, gick sten­hårt fram och kal­la­de Fra­zi­er för bå­de ”go­ril­la” och ”Un­c­le Tom”.

Hans ver­ba­la spy­or är väl­do­ku­men­te­ra­de. ”Joe Fra­zi­er should gi­ve his fa­ce to the Wild­li­fe Fund. He’s so ugly, blind men go the ot­her way. Ugly! Ugly! Ugly! He not on­ly looks bad, you can smell him in anot­her country! What will the pe­op­le of Ma­ni­la think? That black brot­hers are ani­mals. Igno­rant. Stu­pid. Ugly and smel­ly.” Jag vet, box­ar­hjär­na. Jag vet, spel för gal­le­ri­et.

Jag vet, Muhammad Ali fick hö­ra en del han ock­så. Jag vet, han upp­träd­de mer re­spekt­fullt ef­ter mö­tet och ver­ka­de näs­tan ång­er­full

ju äld­re han blev.

Ibland är det bäst att bi­ta ihop

Sam­ti­digt, Alis trash talk och be­röm­da psyk­krig har gjort att min bild av ho­nom, som id­rotts­man, in­te stan­nar vid ”Den Störs­te” och ”Mäs­ta­ren”. Han ver­kar även ha va­rit … ”Den Störs­te Mobbaren”.

Och märk väl att de fles­ta av vå­ra störs­ta id­rot­ta­re (Fop­pa, J-O, In­go, Svan, Li­das, Ste­nis, Borg, Sö­ren­stam, Gert, An­ja, Six­ten) in­te var sär­skilt ela­ka el­ler fu­la i mun. Ibland är det fak­tiskt bäst att ba­ra bi­ta ihop och hål­la käft.

Muhammad Ali blev näs­tan li­ka känd för sin vält­rim­ma­de käft som sin fe­no­me­na­la ta­lang i ring­en. ”Alis trash talk och be­röm­da psyk­krig har gjort att min bild av ho­nom in­te stan­nar

Foto: AP, TT

vid ’Den Störs­te’ och ’Mäs­ta­ren’. Han ver­kar även ha va­rit ’Den Störs­te Mobbaren’”, skri­ver Mar­cus Leif­by.

MAR­CUS L EIFBY

mar­cus.leif­by@af­ton­bla­det.se

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.