Vilka är alla ni som jag möter i vardagen?
Människor kommer och går i ens liv. Vissa umgås man med ett kort tag, andra tvingas man ihop med i skolan eller på jobbet, och somliga utvecklas till livslånga relationer.
Och så har vi icke-relationerna, alltså människor man upprepade gånger stöter på men aldrig har någon riktig kontakt med. Själv tänker jag ofta på de som jag möter på väg till pendeltåget om morgonen.
Mannen med de stora hörlurarna, som jag alltid undrar vad han lyssnar på. En pod? P1? Rock eller klassisk musik? Han bär ständigt samma tunna jacka, oavsett årstid. Eller den äldre mannen som alltid har en trunk slängd nonchalant över vänster axel och tittar rakt framför sig när han går, aldrig runtom.
Ett av höstens tillskott är en mormor (eller farmor) som följer sitt barnbarn till skolan. De håller alltid handen, och ler ofta finurligt mot varandra när de går och pratar. När det regnar småspringer de, även då hand i hand.
När jag gick gymnasiet tog jag samma tåg nästan varje dag i tre år, och stod på samma plats på perrongen. Jag glömmer aldrig den kortklippta kvinnan som morgon efter morgon hade en röd mugg med take-away kaffe i högsta hugg, hur mycket mitt gymnasiejag tänkte på alla pengar hon la på det där kaffet. Eller han med det långa håret som alltid flög i vinden när det var snålblåst. Nu var det många år sen jag sist såg dem, men de dyker upp i minnet ibland när jag väntar på tåget.
Den senaste tiden har jag tagit ett tidigare tåg än vanligt, och inte mött någon av de vanliga på vägen till stationen. Det har känts lite som att något saknas, ungefär som att inte hinna äta frukost innan man går hemifrån. Men så i morse mötte jag ändå mannen med de stora hörlurarna. Jag vet fortfarande inte vad han lyssnar på. Men det är heller inte poängen.