Bas Konsthall ställer ut prisbelönta Niki Lindroth von Bahrs samlade verk

På konsthallens golv står några kantstötta flyttkartonger. Niki Lindroth von Bahr går fram med en sylvass mattkniv i handen.

– Galleriägarna får ofta en hjärtattack när de öppnar lådorna. Det ser ut som det varit en jordbävning varje gång. Men i bästa fall räcker det med en omgång med limpistolen.

Deppiga köpcentrum

Kartongerna har rest tio timmar i lastbil från en utställning i Umeå. Dessförinnan från två utställningar i Frankrike. Niki Lindroth von Bahr lyfter upp ett rum ur den sönderskurna lådan.

Det är torftigt möblerat. En obäddad säng. En fototavla med orden ”Carpe Diem”. En mobiltelefon som laddar på fönsterkarmen.

Rester av en middag för en.

– Jag utgår ofta från en plats i mina filmer, mer än karaktärerna. Mina platser är ofta lätt deprimerande. Det är en slags terapi att återskapa varje liten detalj i en sliten kommunal simhall, eller ett deppigt köpcentrum.

Utställningen i Bas Barkarbys

konsthall, som pågår fram till den 20 juli, är en samling av hennes konst.

– Mina fyra filmer visas också i sin helhet. De utgör ungefär 45 minuter totalt. Det är alltså trekvart av film för tio års arbete.

Vunnit priser

Niki Lindroth von Bahr har rönt stora framgångar – både i Sverige och internationellt.

Hennes film ”Min Börda” vann både en Guldbagge och Bästa internationella kortfilm vid Torontos filmfestival, en av världens mest prestigefyllda filmestivaler.

– Jag kan aldrig riktigt ta till mig den typen av uppmärksamhet. Får jag tio priser och en dålig recension är det den dåliga recensionen jag ligger och suger på kvällarna. Priser gör en inte till en lyckligare person, men i bästa fall får jag jobba vidare med det jag gör.

Hennes estetik präglas av en slags vardagstristess, av en oklar stämning mellan humor och mörker.

Med fiskar i morgonrockar och beaglehundar som butiksbiträden blir historierna absurda.

– Djur passar bra tycker jag. De har något icke-identifierande över sig. Vi är väl alla någonstans dumma djur som försöker pynta oss.

Inspireras av Barkarby

Platser som sällan skildras får i hennes miniatyrvärldar spela huvudrollen.

– Jag tar alltid mycket referensbilder över hur saker ser ut. Jag är väldigt noga med att mäta och arbeta i skala. Ska det bli realistiskt måste du ha stenkoll på hur stor en chipspåse är.

I ”Min Börda” förekommer ett enormt matvaruhus omgärdat av motorvägar. Inte helt olik den plats som ligger ett stenkast ifrån konsthallen i Bas.

– Jag kan absolut komma till Barkarby för att bli inspirerad.

Vi är väl alla någonstans dumma djur som försöker pynta oss.