Blix­tar

Ett blixt­ned­slag kan in­ne­hål­la ström på upp till 30 000 am­pe­re och nå tem­pe­ra­tu­rer på 30 000 gra­der. Kan vi iso­le­ra ener­gin?

Jorden – Vår Fantastiska Planet - - Innehåll -

Blix­tar upp­står när ett om­rå­de med moln får ett över­skott av elekt­risk ladd­ning, po­si­tiv el­ler ne­ga­tiv, som är till­räck­ligt kraft­full för att bry­ta ned mot­stån­det i den om­kring­lig­gan­de luf­ten. Den­na pro­cess star­tas van­lig­tivs ge­nom en ini­ti­al upp­del­ning in­om mol­net, mel­lan top­pen med po­si­tiv ladd­ning, den sto­ra mittsek­tio­nen med ne­ga­tiv ladd­ning och den mind­re ned­re de­len med po­si­tiv ladd­ning.

De oli­ka ladd­ning­ar­na i mol­net be­ror på att vat­ten­drop­par­na snabbt kyls ned till frys­punk­ten i mol­net och se­dan kol­li­de­rar med is­kri­stal­ler. Den­na pro­cess le­der till att en svag po­si­tiv ladd­ning över­förs till de mind­re is­kri­stall­par­tik­lar­na och en ne­ga­tiv ladd­ning över­förs till den stör­ra bland­ning­en av is och vat­ten. Den första sti­ger till top­pen och den sist­nämn­da sjun­ker till bot­ten av mol­net på grund av tyngd­kraf­ten. Följ­den blir till en suc­ces­siv del­ning av ladd­ning­ar mel­lan den öv­re och ned­re de­len av mol­net.

Den­na po­la­ri­se­ring bil­dar en ka­nal av del­vis jo­ni­se­rad luft. I jo­ni­se­rad luft får ne­utra­la ato­mer och mo­le­ky­ler elekt­risk ladd­ning och det är ge­nom den­na ka­nal ett blixt­ned­slag tar sin bör­jan. När den­na blixt­ka­nal når mar­ken mö­ter den en upp­åt­rik­tad ladd­ning av mot­satt po­la­ri­tet. Det­ta bil­dar ett re­tur­ned­slag, ef­tersom blixt­ka­na­len är ka­na­len med minst mot­stånd och den åter­vän­der ge­nom ka­na­len till mol­net med en tred­je­del av lju­sets has­tig­het. Det är det­ta som ska­par den sto­ra blixt­glim­ten.

Re­tur­ned­sla­get, som går upp och ned ge­nom blixt­ka­na­len, fö­re­kom­mer van­ligt­vis tre till fy­ra gång­er per blixt­ned­slag, men är snab­ba­re än vad det mänsk­li­ga ögat kan upp­fat­ta. På grund av den enor­ma skill­na­den i spän­ning mel­lan ladd­nings­om­rå­de­na (of­ta från 10 till 100 mil­jo­ner volt) kan re­tur­ned­sla­get ha en ström­styr­ka på upp til 30 000 am­pe­re och nå tem­pe­ra­tu­rer på 30 000 gra­der. Det le­dan­de ned­sla­get når van­ligt­vis mar­ken på tio mil­li­se­kun­der och re­tur­ned­sla­get når det fram­kal­lan­de mol­net på 100 mik­ro­se­kun­der.

Blixt­ned­slag in­träf­far in­te ba­ra mel­lan moln (van­ligt­vis cu­mu­lo­nim­bus- el­ler stra­ti­form­moln) och mar­ken, ut­an även mel­lan moln och till och med inu­ti moln, där blixt­ka­na­ler ska­pas mel­lan om­rå­den med po­si­tiv och ne­ga­tiv ladd­ning. Många blixt­ned­slag upp­står dess­utom många kilo­me­ter ovan­för mar­ken, i den öv­re at­mo­sfä­ren (se fak­taru­ta ”Jo­no­sfär­blix­tar” och des­sa va­ri­e­rar från ty­per som skjuts ut från top­pen av mol­nen, till så­da­na som sträc­ker sig hund­ra­tals kilo­me­ter brett.

Trots att blixt­ned­slag har hög fre­kvens och in­ne­hål­ler myc­ket ener­gi har de för­sök som gjorts för att iso­le­ra ener­gin va­rit för­gä­ves. Mo­dern tek­nik kan in­te ta emot och lag­ra så sto­ra mäng­der ener­gi på så kort tid, ef­tersom var­je blixt­ned­slag lad­dar ut på ba­ra någ­ra få mil­li­se­kun­der. And­ra sa­ker som för­hind­rar an­vänd­ning­en av blix­tar som ener­gikäl­la är att de är av oer­hört spo­ra­disk ka­rak­tär. Även om det är möj­ligt för blix­tar att slå ned på sam­ma stäl­le två gång­er sker det väl­digt säl­lan. Det är dess­utom svårt att om­vand­la hög­spän­ning­s­e­lekt­ri­ci­tet från ett blixt­ned­slag till låg­spän­ning­s­e­lekt­ri­ci­tet som kan lag­ras och an­vän­das kom­mer­si­ellt.

”På grund av den enor­ma skill­na­den i spän­ning mel­lan ladd­nings­om­rå­de­na kan re­tur­ned­sla­get ha en ström­styr­ka på upp till 30 000 am­pe­re och nå tem­pe­ra­tu­rer på 30 000 gra­der.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.