De vik­ti­ga väx­ter­na

Väx­ter har kanske den viktigaste rol­len av oss al­la på jor­den.

Jorden – Vår Fantastiska Planet - - Innehåll -

Vi kan lä­ra oss en del om tå­la­mod ge­nom att stu­de­ra växtri­ket. Väx­ter­na har kanske den viktigaste rol­len på jor­den. De är av­gö­ran­de i näs­tan al­la nä­rings­ked­jor, de pum­par ut det sy­re som vi an­das in, de sä­ker­stäl­ler frukt­bar och nä­rings­rik jord och fil­tre­rar bort för­ore­ning­ar i at­mo­sfä­ren. De över­le­ver in­te ba­ra, de fro­das över he­la pla­ne­ten – ut­an att ha var­ken musk­ler, hjär­na el­ler per­son­lig­het. Un­der de se­nas­te 3,5 mil­jar­der åren har de­ras mång­fald ökat till mel­lan 320 000 och 430 000 oli­ka ar­ter. Fler till­kom­mer var­je år.

Allt det­ta ba­se­ras på en ge­ni­al lös­ning. So­lens ener­gi an­vänds till att dri­va en in­byggd mat­fa­brik. Ge­nom pro­ces­sen fo­to­syn­tes blan­dar väx­ter­na kol­di­ox­id med vat­ten och ska­par kol­hyd­ra­ter som de an­vän­der för att växa och för­ö­ka sig. Ut kom­mer även sy­re, och det be­hö­ver bå­de vi och dju­ren.

De första väx­ter­na lik­na­de vå­ra da­gars al­ger och gjor­de in­te myc­ket ut­ö­ver att hål­la fo­to­syn­te­sen igång. De flöt runt i ha­ven, sög åt sig vat­ten och so­le­ner­gi och för­ö­ka­de sig. För 500 mil­jo­ner år se­dan klätt­ra­de de första väx­ter­na upp på land. Där kun­de de få ex­tra kraft ef­tersom so­lens strå­lar kom när­ma­re. De första land­le­van­de väx­ter­na be­höv­de än­då va­ra blö­ta. De höll länge till i fuk­ti­ga om­rå­den. Någ­ra av da­gens mos­sor, som le­ver­mos­sa och blad­mos­sa, har sam­ma be­gräns­ning.

Sa­ker och ting blev li­te mer spän­nan­de 90 mil­jo­ner år se­na­re. Då kom kärl­väx­ter­na, el­ler vas­ku­lä­ra väx­ter (väx­ter med led­nings­väv­nad). Vas­ku­lä­ra väx­ter har struk­tu­rer som kan trans­por­te­ra vat­ten och nä­ring mel­lan röt­ter­na och bla­den. Istäl­let för att stå he­la dagen med slaskvat­ten till knä­na, kan en kärl­växt ha röt­ter ner i mar­ken och su­ga upp det vat­ten och de mi­ne­ra­ler den be­hö­ver. Sam­ti­digt skic­kar den upp nya skott top­pae med blad som drar till sig so­le­ner­gi för att ge kraft till mat­pro­duk­tio­nen.

Väx­ter kan lag­ra nä­ring i röt­ter­na i form av rot­knö­lar, som kål­rot och po­ta­tis. Ovan jord kan kärl­väx­ter skyd­da sig och be­hål­la sin vat­ten­för­sörj­ning med ett vax­lik­nan­de, vat­ten­tätt skikt. Det gör väx­ter­na till­räck­ligt hår­da för att de ska kun­na växa högt och spri­da sig på mar­ken.

Väx­ter väx­er med hjälp av me­ri­s­tem, till­växt­om­rå­den med cel­ler som kan de­la sig och ska­pa nya cel­ler. Det är eg­na hor­mo­ner som kon­trol­le­rar den­na cell­del­ning­en så att rätt de­lar väx­er ut. Hor­mo­ner­na kon­trol­le­rar ock­så i vil­ken rikt­ning­en plan­tan väx­er. Ba­se­rat på ut­sönd­ring­en av stär­kel­se, som styrs av tyngd­kraf­ten, får växt­hor­mo­net auksin stam­men att växa upp­åt mot him­len och röt­ter­na att växa ner mot vattnet. Då vän­der väx­ter­na fak­tiskt si­na blad mot so­len. Driv­na av ljus­käns­li­ga cel­ler som ”ser” lju­set, gör hor­mo­net auksin att fle­ra cel­ler väx­er på den mör­ka­re de­len av stam­men, så att stam­men med si­na blad bö­jer sig mot lju­set. På sam­ma sätt snur­rar vin­ran­kor sig au­to­ma­tiskt när de stö­ter på en stör­re växt. Det gör att de bö­jer sig och klätt­rar.

Spor­väx­ter byter kön i var­je ge­ne­ra­tion. De har spo­ro­fy­ter som pro­du­ce­rar han- och hon­spo­rer, och så får vi han- och hon­plan­tor.

I den­na ga­me­to­fyt-ge­ne­ra­tio­nen pro­du­ce­rar han­väx­ter­na sper­mi­er och hon­väx­ter­na pro­du­ce­rar ägg som för­e­nas och blir till nya spo­ro­fyt­väx­ter.

Spo­ro­fyt­ge­ne­ra­tio­nen är van­ligt­vis en stor, känd växt till skill­nad från ga­me­to­fyt­ge­ne­ra­tio­nen är en li­ten. De små ha­nar­na och ho­nor­na pro­du­ce­rar ett frö.

När man in­te kan gå krävs det en del kre­a­ti­vi­tet för att spri­da si­na frön. Väx­ter i blom drar till sig in­sek­ter, ex­em­pel­vis med nek­tar, och täc­ker där­ef­ter de­ras ben med pol­len så att det frak­tas till näs­ta växt. Plan­tor ut­veck­lar ock­så smak­ful­la fruk­ter runt frön för att loc­ka djur att äta dem, så att de se­dan sprids långt bort med dju­rens spill­ning.

Väx­ter be­ri­kar många de­lar av män­ni­skans liv. De ger oss mer än mat och sy­re. De är otro­ligt vik­ti­ga för vår ci­vi­li­sa­tion, från de ovär­der­li­ga ör­ter­na, väx­ter som vi an­vän­der till me­di­ci­ner el­ler smak­till­sat­ser, till höga träd gjor­da av trä­ak­tig ved, vå­ra ur­sprung­li­ga kon­struk­tions­ma­te­ri­al. Vi har verk­li­gen myc­ket att tac­ka växtri­ket för.

En orm­bun­kes livscy­kel

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.