Horseshoe Bend

Floder formar landskapet, men det gör även jordens inre krafter.

Vi är i Arizona i USA, 1 300 meter över havet. Vi blickar ned mot Coloradofloden, 300 meter under oss. Framför oss ligger en märklig krokig dalgång med branta väggar – Horseshoe Bend. Runt dalen breder den platta Coloradoplatån ut sig. I bakgrunden skymtar vi Grand Canyon, världens mest berömda kanjon. Floden har borrat sig djupt ner och format en hästskoliknande böj. Hur bildades detta landskap?

För ungefär 20 miljoner år sedan rann Coloradofloden fram över ett platt landskap, nästan i havsnivån. I yttersvängarna flödade vattnet och grävde sig vidare utåt och nedåt, medan löst material deponerades i nästa innersväng. Floden försöker göra samma sak nu också. Så småningom utvidgades flodsvängen och kunde lätt ha stannat upp för att bli en isolerad sjö när floden svämmades över. Men sedan började marken att stiga. Floden grävde och grävde med materialet den förde med sig längs botten, men den nådde snart gamla sedimentära bergarter som hindrade vidare utveckling av flodsvängarna. Till slut blev området till den så kallade Coloradoplatån väster om Rocky Mountains, upp till 2 000–3 000 meter över havet. Flodavlänkningen skedde lika snabbt som marken steg och resultatet blev den mäktiga kanjonen Grand Canyon.

Finns det något liknande i Sverige?

Ja, i Abisko nationalpark i norra Lappland finns Abiskojåkka. Floden avvattnar ett 544 kvadratkilometer stort högfjällsområde, med kanjoner längs flodens väg. Sedan finns även Evagraven och Hällingsåfallet, som är Sveriges längsta kanjon.

Landskapet bildas i ett samspel mellan yttre krafter, som sliter ned (men som även bygger upp genom att samla upp löst material), samt inre krafter som både lyfter, sänker och flyttar på landmassorna. Det vi ser idag är en ögonblicksbild av en lång, lång utveckling.