San­na:

Jul&Advent - - Julmysigt -

”Jag går all in som en gal­ning, pyn­tar he­la hem­met ju­ligt”

äm­net psy­kisk ohäl­sa. Och är det nå­got som är vik­tigt för dem bå­da två så är det att ta kom­man­dot över sitt eget liv. Att in­te lå­ta and­ra be­stäm­ma och sät­ta ra­mar­na för hur det ska le­vas, vil­ket även gäl­ler hur ju­len ska fi­ras. San­na vill fi­ra or­dent­ligt: – Jag gil­lar verk­li­gen ju­len, äls­kar he­la de­cem­ber må­nad – fram till den 25:e är jag näs­tan i ett eu­fo­riskt rus. He­la gre­jen med jul­hel­gen är ge­ni­al, att un­der årets mör­kas­te, kal­las­te och slas­ki­gas­te tid bör­ja tän­da ljus och gö­ra en mas­sa trev­li­ga sa­ker var­je helg. Min gyl­le­ne re­gel är att jag in­te får bör­ja pyn­ta fö­re förs­ta de­cem­ber – men ef­ter det går jag all in som en gal­ning. Pyn­tar he­la hem­met ju­ligt. Det blir hem­ma­gjor­da ad­ventska­lend­rar till bar­nen, sär­skil­da kud­dar och i år ska jag kö­pa nya jul­gar­di­ner, be­rät­tar San­na och kon­sta­te­rar i näs­ta me­ning att det sam­ti­digt är vik­tigt att själv väl­ja hur högt man sät­ter pre­sta­tionsrib­ban.

– Ju­len är verk­li­gen som ett jobb det gäl­ler att ta i. Ett tips från mig, som de se­nas­te fem åren har fi­rat julaf­ton med mi­na vän­ner, är att ha en li­te mer an­språks­lös in­ställ­ning till he­la hög­ti­den. Välj ut de bi­tar du vill äg­na tid till och ska­pa di­na eg­na tra­di­tio­ner. Bobo gil­lar att ba­ka pep­par­ka­kor – sär­skilt att äta de­gen! Bak­for­mar, Pan­du­ro. Ka­vel, Ikea. Mått och red­skap, Cer­ve­ra. Om du in­te vill åka runt till oli­ka släk­ting­ar i fle­ra da­gar, säg nej – i god tid in­nan. Vad är det värs­ta som kan hän­da? Att nå­gon blir li­te sur. Det är in­te så far­ligt. – Jag hål­ler helt med, sä­ger Ann och fort­sät­ter: – He­la tan­ken med jul är att man ska vi­sa varand­ra kär­lek, bar­nen ska få upp­skatt­ning och det ska fin­nas tid till att gö­ra ingen­ting. Och jag tyc­ker att det är vik­tigt med tra­di­tio­ner, värl­den blir allt mer yt­lig och flyk­tig och då är det bra att hål­la fast vid nå­got som upp­re­pas, även om själ­va hög­ti­den för vår fa­milj all­tid har fi­rats på en mas­sa oli­ka sätt. Jag har haft så många sor­ters oli­ka ju­lar – åkt till Mexiko och Thai­land, fi­rat hos kom­pi­sar, hem­ma hos syr­ran på knyt­ka­las, up­pe i fjäl­len med hyrd tom­te och ca­te­ring­mat. Jag vill lä­ra mi­na barn att det är okej att änd­ra si­na pla­ner i sista stund, vill de dra i väg på en re­sa sen när de blir stör­re – då får de gö­ra det.

AR­BE­TET MED ”DJÄ­VULS­DAN­SEN” OCH DE­RAS eg­na er­fa­ren­he­ter av med­be­ro­en­de­pro­ble­ma­tik har ock­så på­ver­kat sy­nen på den stor­helg då al­ko­hol­kon­sum­tio­nen är som all­ra högst.

– Jag har va­rit med om en hel rad­da med ur­spå­ra­de ju­lar, men i till­frisk­nan­det från mitt med­be­ro­en­de har jag be­stämt mig för att åter­er­öv­ra he­la hög­ti­den. Det är in­te jag som har ett be­ro­en­de, så jag kos­tar på mig att stäl­la krav. Hem­ma hos mig dric­ker vi in­te myc­ket alls och jag har haft fle­ra helt vi­ta ju­lar, men om nå­gon gäst vill dric­ka vin på julaf­ton – ab­so­lut. Har du en sund re­la­tion till al­ko­hol och vill ta dig ett glas sä­ger jag in­te nej, sä­ger San­na. Ann fort­sät­ter re­so­ne­mang­et: – Bå­de San­na och jag har bli­vit mer noll­to­le­ran­ta mot att dric­ka en mas­sa al­ko­hol när det finns barn med. Man får in­te glöm­ma att många barn tyc­ker det är läs­kigt när de­ras för­äl­der för­änd­ras i takt med al­ko­holin­ta­get. Var­för in­te ba­ra skip­pa helt? Ju­len är till för de små, låt dem få kän­na sig tryg­ga och gla­da he­la vägen fram till att de som­nar.

I år ska stor­hel­gen num­mer ett för förs­ta gång­en fi­ras i den nya lä­gen­he­ten. Släkt och vän­ner är bjud­na, mat ska la­gas, i la­gom mängd, och jul­klap­par de­las ut.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.