Nyckelperson: Nikita Chrusjtjov
FRÅN EN BLYGSAM BÖRJAN TILL SOVJETS HÖGSTA POSITION: CHRUSJTJOV VAR EN MAN SOM GJORDE ETT STORT INTRYCK PÅ SITT ÄLSKADE LAND.
Precis som många av sina kamrater växte Nikita Sergejevitj Chrusjtjov upp i ett fattigt hem där man fick kämpa för sin överlevnad i den papperstunna ryska ekonomin under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. Han föddes den 17 april 1894 (5 april, gamla tideräkningen) och bodde under sina tidigaste år i en av landets fattigaste byar nära dagens Ukraina. Han fick bara fyra år av formell utbildning. En lärares inflytande – en ung, resande fritänkare vid namn Lydia Sjevtjenko – gav honom en önskan om att lära sig och att uppnå saker.
När det stora kriget höll på att avslutas och tsar Nikolaj II abdikerade 1917 drogs att Chrusjtjov in i den nya provinsregeringen. Hans erfarenhet som enkel arbetare och hans ursprung nära Ukraina g jorde att han valdes till ordförande i arbetarfacket. Trots att han stod på tröskeln till den ryska regeringen dröjde det ett år till innan Chrusjtjov gick med i det radikala bolsjevikpartiet, men det g jorde inte att han slapp göra militärtjänst för sitt land. När monarkin föll slets Ryssland isär när fraktionerna slogs om kontrollen över landets politiska och ekonomiska framtid. Inbördeskriget hade nått Moder Ryssland.
Chrusjtjov kallades in i Röda armén som politisk kommissionär och var nu delvis soldat, delvis politisk övervakare som skulle se till att de bolsjevikiska principerna efterlevdes av rekryterna bland konfliktens kulor, blod och död. När kriget drog sig mot sitt slut 1921 hemförlovades Chrusjtjov och återvände till Ukraina där han fann sin hemregion ödelagd av svält, sjukdomar och krigets skador. Det var en tydlig påminnelse om att konflikten berört alla samhällen, men 27-åringen tänkte inte vila på lagrarna utan började snart hjälpa till med att åter öppna upp gruvan som utg jorde regionens ekonomiska hjärta.
Hans framgångar med gruvan g jorde att han befordrades till den nya nationella tekniska högskolan, tekhnikum, och även om det inte var ett självklart val (Chrusjtjov själv påpekade alltid att han lärde sig långsamt) främjade tiden där hans växande passion för kommunismen och dess principer. Passionen och drivet skulle göra att hans karriär blomstrade när han började klättra i kommunistregimens led. Mycket av den klättringen skedde under överinseende av en annan stjärna på uppgång, Lazar Kaganovitj, och med hjälp av Kaganovitj blev Chrusjtjov snart medlem i den mäktiga centralkommittén 1934.
När han arbetade sig fram genom kommunistpartiets led, som Kaganovitj protegé, uppmärksammades också Chrusjtjov av självaste Josef Stalin. Även fast han kom från en blygsam bakgrund g jorde Chrusjtjovs tidigare politiska framgångar, hans militärtjänstgöring under inbördeskriget och stödet från den redan bevisat pålitliga Kaganovitj att en dörr som få fått möjlighet att använda sig av öppnades – den som ledde till Stalins inre krets. Chrusjtjov uppskattade ögonblicken med den sovjetiske ledaren mycket och de g jorde att han fullständigt hängav sig åt en av Stalins mest chockerande åtgärder: utrensningarna. Stalins väg till makten gav upphov till en stark känsla av paranoia, vilket g jorde att han avrättade miljontals ryska invånare och skickade oräkneliga antal män och kvinnor till gulaglägren i Sibirien. Det var något Chrusjtjov ägnade sig åt, vilket stärkte hans favoritskap hos den ryske ledaren, men det skulle lämna en mörk fläck på hans själ.
Det tyska nazistpartiets uppgång och andra världskrigets utbrott 1939 g jorde att Chrusjtjov återigen kastades in i krigets kaos, men med Stalins beskydd var han nu en av de mäktigaste partikommissionärerna i Röda armén. Han övervakade Sovjets annektering av östra Polen (som omfattar delar av dagens Ukraina) och bildandet av västra Ukraina.
NÄR HAN ARBETADE SIG FRAM GENOM KOMMUNISTPARTIETS LED UPPMÄRKSAMMADES
CHRUSJTJOV AV SJÄLVASTE JOSEF STALIN.
Chrusjtjovs samröre med Stalin var av högsta vikt för hans klättring inom partiet och
det skulle definiera hans karriär för alltid.
När han fortfarande var posterad i Kiev föll icke-angreppspakten mellan Tyskland och Sovjetunionen samman. Den påföljande tyska invasionen lämnade hundratusentals döda soldater från Röda armén efter sig och förödmjukade Stalin som nu uppnått en legendarisk makt som ledare. Det blev åsynen av när den ryska militären knäcktes under det nazistiska krigsmaskineriet som slutligen krossade Chrusjtjovs hängivenhet för Stalin.
Under åren som följde efter krigsslutet slets Chrusjtjov med motstridiga känslor mellan sin kärlek till partiet och den totala förödelse som konflikten lämnat efter sig. Chrusjtjov ägnade många år åt att på nytt försöka bygga upp infrastrukturen i Ukraina och samtidigt införliva de önskningar de sovjetiska herrarna i Moskva hade. Med många felslagna skördar att tampas med, och skuggan av de blodiga utrensningarna färskt i folkets minne, blev Chrusjtjov så småningom kallad tillbaka till huvudstaden. Stalins hjärna höll på att falla samman och ett maktspel hade redan tagit form i Politbyråns kärna.
Efter Stalins död 1953 stod Sovjetunionen på tröskeln till en annan inbördeskonflikt.
När en så mäktig person försvunnit g jorde maktstridigheterna att politiska fraktioner samlades bakom de mest inflytelserika personerna i Moskva. När han nu arbetade i huvudstaden g jorde Chrusjtjovs popularitet och växande politiska talang att han kunde använda sitt inflytande till att isolera de personer och grupper som tidigare bekämpat hans väg till makten. Och det var nu, när han stärkte sin position och steg till partiledningen, som Chrusjtjovs verkliga tvivel på Stalins vision började manifestera sig.
Många tyckte det var dags; en av Stalins mest hängivna följare höll gradvis på att bli en av hans största belackare. Men för Chrusjtjov, som sett sprickorna i Stalins mytomspunna persona flera år tidigare, var behovet av att låta nationen läka för stort för att ignorera. Den 24 februari 1956 genomförde Chrusjtjov en av de största åtgärderna under sin politiska karriär – det hemliga talet. Till medlemmarna i den 20:e kommunistpartikongressens enorma förvåning uttryckte Chrusjtjov öppet sin önskan om att avstalinisera landet och inleda en ny era av rehabilitering.
Det var ett djärvt drag och angav tonen för det styre som skulle följa. Chrusjtjov var mannen som såg framför sig hur Sovjetunionen skulle stiga från Stalin-erans mörker och ut i en ny ålder med kulturell och ekonomisk tillväxt. Hans beslut att släppa tusentals fångar som var inlåsta i sibiriska gulagläger och tvångsarbetsläger visade på ett medvetet beslut om att förmänskliga Sovjetunionen. Hans avslappningslagar om uttrycksfrihet var tänkta att motverka bilden av Sovjetunionen som en kall och känslolös stat.
Det här var positiva åtgärder för många, och omfattade hans entusiastiska stöd för det ryska rymdprogrammet (vilket ledde till att de slog USA när det gällde det första bemannade varvet runt jorden den 12 april 1961). Hans framgångar med rymdkapplöpningen gav Chrusjtjov en stark tro på sin egen potential och ledde till ett program för att sparka igång Sovjets avstannade jordbruksindustri som misslyckades totalt när ekonomin fortsatt förvärrades. Den här nyckfulla attityden till politik skulle i slutändan leda till slutet för Chrusjtjov, när en dissidentrörelse inom kommunistpartiet började ta form.
Motståndet fördjupades allt eftersom förhållandet med utländska makter försämrades. Chrusjtjovs beslut att resa Berlinmuren 1961 visade för världen att Sovjetunionens liberala förändringar på hemmaplan inte förändrat dess syn på internationella relationer, samtidigt som nedskjutningen av ett amerikanskt U-2-spaningsflygplan året innan och beslutet att placera kärnvapenmissiler på kubansk mark för att avskräcka amerikanska styrkor från att lägga sig i Kubas affärer skulle leda till den största krisen under kalla kriget. Chrusjtjovs personlighet g jorde honom till en ovanlig motståndare för de utländska ledarna – han var en trevlig person och uttryckte en genuin önskan om förbättrade relationer med väst, men han var också känd för att kunna
CHRUSJTJOV UTTRYCKTE ÖPPET SIN ÖNSKAN OM ATT AVSTALINISERA LANDET OCH INLEDA
EN NY ERA AV REHABILITERING.
växla till kall ilska och hot på ett ögonblick. Han var en komplex man som ärvt platsen efter en ledare som sökte makt och berömmelse, och det visade sig vara en skugga som var svår att ta sig ur.
Och som för alla ledare som innehaft den högsta positionen i Sovjetunionen tog Chrusjtjovs tid slut till sist. I oktober 1964 avsattes han av en fraktion av politiska motståndare som tyckte att hans liberala inhemska politik och dåliga ekonomiska beslut behövde få ett slut. Som tur var för en man som så helt tappat allt stöd avslutades inte Chrusjtjovs karriär med en resa till gulaglägren eller med en arkebuseringskula. Som bevis för den popularitet han haft i partiet under sina tidigare år fick den åldrande politikern en pension och en lägenhet i Moskva där han fick leva under sitt sista årtionde i livet relativt fridfullt. Han dog den 11 september 1971 efter att slutligen ha dukat under av hjärtsjukdom.