GULAG-LÄGREN
Från de ödsliga, frusna slätterna i Sibirien till storstädernas höga betong: de brutala gulaglägren ändrade bilden av Ryssland.
När begreppet ”gulag” myntades användes det för att referera till ett statligt organ som styrde lägren för tvångsarbete. Men ordet gulag representerar för många idag hela det sovjetiska systemet med förtryck, godtyckliga arresteringar, tortyrförhör, bristande respekt för mänskliga rättigheter och miljontals människor som dog i onödan.
Gulaglägren existerade i viss mån innan Stalin, även om de inte hade samma namn. De blev kända som ”korrigerande arbetsläger”. Det första togs i bruk 1918, men de här tidiga arbetslägren var mycket annorlunda jämfört med dem som Stalin senare skapade. Han omvandlade lägren där fångarna hade en viss frihet till enorma system med över 53 separata, skoningslösa läger och 423 arbetskolonier över hela Sovjetunionen från 1930-talet till 1950-talet. De här lägren skulle hålla 14 miljoner människor fångna och kräva minst
1,6 miljoner människors död.
Det stora flertalet av lägren var belägna i mycket avlägsna, ogästvänliga regioner i nordöstra Sibirien. En av platserna för lägren, Kolyma, satte skräck i alla gulagfångar. Med vinter året om var Kolyma en skoningslös, karg plats, omöjlig att nå landvägen. Och lägren där, som många andra sibiriska läger, behövde inga staket eller förstärkningar: att försöka fly över de enorma, frusna slätterna var att ge sig själv en dödsdom. Gulaglägren var inte lika ökända som nazisternas koncentrationsläger, som var avsedda att döda sina fångar, men de hemska förhållandena gav ofta samma resultat. Gulaglägren var fler till antalet, innehöll fler fångar och varade under många fler år än de brutala nazistlägren.
Fångarna, varav de allra flesta fängslats utan rättegång, skulle få uthärda outhärdliga år av hårt arbete och minimala matportioner. Ju mer arbete de färdigställde, desto större blev deras ranson av den tunna, smaklösa soppan – men eftersom de bara fick primitiva, trasiga och oanvändbara verktyg var det nästan omöjligt att klara de höga arbetskraven. Med försvinnande små matransoner och ibland bara fyra timmars vila per dag arbetade gulagfångarna sig till utmattning och död. Bara under vintern 1941 dog en fjärdedel av gulaginvånarna av svält.
För Stalin var gulaglägren en nödvändighet. Hans utrensningar var så stora att en fånge som dog kunde bli ersatt omedelbart, och tillgången på billig arbetskraft tycktes oändlig. De här fångarna spelade en viktig roll för att Sovjetunionen skulle vinna andra världskriget eftersom de byggde den viktiga järnvägen, producerade ammunition och byggde stridsvagnar och andra maskiner.
Nya läger byggdes varhelst det behövdes billig arbetskraft för en ekonomisk uppgift, som Vitahavskanalen. Gulag som institution avslutades slutligen 1960, men många av lägrens metoder, som tvångsarbete och hot mot fångar, används fortfarande idag i Ryssland.